Den ryska andelen av global oljeproduktion utgör ca 11 procent. Den är därmed ungefär lika stor som för Saudiarabien och USA var för sig. Nu när järnridån återigen verkar gå ner över världen kan oljeexporten sannolikt omfördelas så att länder som inte aktivt tar ställning mot Ryssland ökar sina oljeinköp därifrån medan västvärlden vänder sig till andra oljeproducenter istället. Andelen av oljeimporten till EU som kom från Ryssland var 26 procent 2020. Motsvarande import kan dock ske genom att tankbåtarna kommer från andra länder – även om det innebär längre transportvägar, vilket driver upp priserna. Turbulensen har inte heller uteblivit på oljemarknaden. Oljepriset har stigit kraftigt den senaste veckan. Vid årsskiftet kostade ett fat brentolja ungefär 80 dollar. I skrivande stund (den 4 mars) är priset uppe i drygt 110 dollar per fat.
För naturgasen är situationen en annan. EU:s naturgasimport kom till 40 procent från Ryssland under 2020. För Tyskland är andelen klart över hälften. Denna import är dessvärre inte lika lätt att styra om som oljan, eftersom den till största del sker via rörledningar. Volymerna är helt enkelt för stora för att importen på ett rimligt sätt ska kunna styras om till fartygsleveranser av flytande naturgas (så kallad LNG) från exempelvis USA. Tysklands planer på att bygga två nya terminaler för mottagning av flytande naturgas är dock steg i rätt riktning. Även på naturgasmarknaden har prisutvecklingen varit dramatisk med nya prisrekord från redan mycket höga nivåer, vilket redan slagit mot elpriset. Se de båda figurerna nedan.
Varför är då Europa och indirekt även Sverige så beroende av den ryska naturgasen? Orsaken är helt enkelt att gasen används på bred front inom såväl industrin som för uppvärmning och elproduktion runt om i Europa. Tillgången och priset på naturgas blir extra tydlig på elområdet. Detta eftersom marginalprissättningen innebär att elpriset bestäms av den dyraste elproduktionen som är i drift i ett elområde eller via den dyraste överföringsförbindelsen dit som inte slagit i kapacitetstaket. I Teknikföretagens nyhetsbrev under vintern har vi förklarat sambanden på elmarknaden och hur rysk naturgas allt oftare satt priset. I december bland annat i artikeln Blåsigt väder i Tyskland – en förutsättning för rimligt elpris i södra Sverige.
Rysslands utökade attack mot Ukraina sätter nu även de säkerhetspolitiska aspekterna av naturgasberoendet i blixtbelysning. Givet problematiken med att styra om gasimporten så att den sker från andra länder, är en viktig åtgärd att helt enkelt försöka minska användningen. Tyskland håller redan på att omvärdera sin pågående nedläggning av kärnkraften. Även Sverige kan dock bidra till minskad europeisk exponering mot den ryska gasen, trots liten inhemsk användning. Detta eftersom det svenska elnätet är sammanbyggt med näten i övriga Europa, samtidigt som ledig överföringskapacitet relativt ofta finns att tillgå.
En viktig åtgärd är helt enkelt att tillföra mera fossilfri elproduktion i södra Sverige. Den bör dessutom i tillräcklig utsträckning vara planerbar, så att den kan leverera även när det inte blåser i exempelvis Danmark och Tyskland – eftersom det är då naturgas i störst utsträckning används för elproduktion. Exempel på viktiga åtgärder är att tillståndsmässigt ytterligare förenkla för vindkraftsutbyggnad, som i kombination med energilagring bör ha en avgörande roll i uppskalningen av elproduktionen. Kraftvärmen kan också snabbt bidra med mera elproduktion, men måste då ges bättre skattemässiga förutsättningar för elproduktion. Kort och gott bör man nu vända på många olika stenar som kan bidra.
Europas beroende av rysk gas gör oss säkerhetspolitiskt svagare än vad vi behöver vara. Det är därmed viktigt att även Sverige bidrar till att minska det europeiska gasberoendet.
(Källa till de importandelar för olja och naturgas som nämns i artikeln är European Commission – Trade Policy Russia. Övriga källor anges i anslutning till diagrammen.)
