Kontakta oss Kurser och seminarier Webbshop In English

Den 1 oktober började de nya reglerna i LAS och Huvudavtalet att tillämpas. Arbetsgivarguiden är uppdaterad med alla förändringar.

Ekonomisk analys 06 maj 2022

Från Guinea till Västernorrland via en Guiness

Teknikindustrin har långsamt börjat använda mer aluminium. Utöver Kina och Indien som är störst i världen på smältverkskapacitet av aluminium (63 procent av världskapaciteten) utgör Rysslands andel fem procent, cirka 3,7 miljoner ton.

Foto: Shutterstock
Foto: Shutterstock

En del används inom Ryssland samtidigt som en del exporteras. 1 miljon ton av obearbetad aluminium (block, tackor, göt m.m.) samt varor (platta, profiler, rör, stång, tråd, folie, behållare, konstruktioner m.m.) exporterades förra året till EU. Ryssland har dock inte haft kompetens att göra något smart av sina aluminiumtillgångar, utan merparten, drygt 800 000 ton, är obearbetat. Det kan även här bli tillfällig påverkan på utbudet i varierande grad på kort sikt innan alternativ kan dyka upp och ersätta eventuellt bortfall från Ryssland.

För aluminium är Norge och Island de två största i Västeuropa av smältverkskapacitet med en årsproduktion på omkring 2,3 miljoner ton. Island och Norge är tillsammans med Ryssland för övrigt de tre största leverantörsländerna av obearbetad aluminium samt varor av aluminium till EU. Totalt står dessa tre för 70 procent sammantaget av externimporten, varav 50 procent från Norge och Island.

Norge är störst leverantör till Sverige av obearbetad aluminium eller står för 81 procent av importen. Norge står för 60 procent av Sveriges import av obearbetad och varor av aluminium. Sverige importerar 77 procent av sin användning av aluminium då landet är en stor exportör.

Tråd 

Från Ryssland har Sverige i stort sett bara importerat aluminiumtråd som det finns en del alternativ till i exempelvis Norge, Italien och Nederländerna. Kina har inget annat att erbjuda Sverige av aluminiumprodukter än till mycket små värden och volymer. Det handlar i stort sett bara om triviala konsumentprodukter av aluminium. Det gäller för övrigt Kinas handel med hela EU, undantaget lite mer långa aluminiumprodukter för byggsektorn.

Det är trevligt att Sverige kan luta sig mot Norge vad gäller stora delar av aluminiumimporten, även om en stor del är handel inom Hydrokoncernen. Dessvärre levererar Ryssland en hög andel som Norge behöver av importerad obearbetad aluminium eller 82 procent av importen. En del av Rysslands export av obearbetad aluminium till Norge blir till mer vidareförädlade produkter som exporteras till Sverige eller annorstädes. Det är oklart hur denna handel eller eventuella substitut till detta kan komma att utvecklas. Merparten av importen av aluminiumoxid till Norge däremot levereras av Brasilien eller 63 procent av total oxidimport. För import av aluminiumoxid från Brasilien är det i stort sett bara internhandel inom Hydrokoncernen.

Sverige importerar också aluminiumoxid där en hel del hamnar i Västernorrland och från Irland av alla ställen. Det beror på internhandel inom ett ryskt aluminiumföretag i Sundsvallstrakten från dess oxidanläggning Aughinish på Irland[1]. Irland tar i sin tur 97 procent av bauxiten från Guinea (63 procent) och Brasilien (34 procent). Guinea har de största reserverna av bauxit i världen, tätt följd av Australien och Vietnam. Guinea är dock inte det mest stabila landet på planeten och de har haft svårt att få upp bauxiten från och till under de senaste åren då den politiska inblandningen är hög.

Beroendet av Rusal, med många anläggningar utöver Sundsvall, för hela EU är större än vid en första anblick då dess anläggning på Irland även servar stora delar av behovet av oxid för andra medlemsländer i Unionen än Sverige. Rusal kan möjligtvis komma att bli tvingad att släppa sitt ryska ägande genom politiska påtryckningar från Bryssel.

I händerna

Det är oklart när nuvarande störningar i försörjning av stål, metaller och malmer avtar och allt kanske blir som förr. Oavsett detta är Sverige och Europa i en del fall ytterst i händerna på lite speciella länder för att uttrycka sig milt samt några stora globala aktörer. Detta gäller exempelvis de företag som ligger först och gräver ur backen, som Glencore, Vale, Anglo American, RioTinto, BHP eller ERG.

 

[1] Vi har inte tagit upp återanvändning i Sverige på ca 60 000 ton per år. Skrothandel för Sverige är därutöver omfattande både vad gäller export och import. En del anläggningar i Sverige använder skrot då energibehovet att omvandla skrot är mycket, mycket lågt jämfört med att ”gå hela vägen”. Oxid kan sägas vara det första förädlingssteget efter det man baxat upp bauxiten.