Totalförsvar

Militärt försvar

Det militära försvaret utgörs av Försvarsmakten, med armén, marinen och flygvapnet. Myndigheten ansvarar för att upprätthålla och utveckla Sveriges militära förmåga. Hemvärnet är en viktig del av Försvarsmakten och bidrar även vid kriser i fredstid.

Flera myndigheter stödjer det militära försvaret, bland annat Försvarets materielverk (FMV) och Försvarets radioanstalt (FRA). Sverige är dessutom medlem i Nato, vilket innebär att vårt försvar både ska bidra till och stärkas av det kollektiva försvaret inom alliansen.

Civilt försvar

Det civila försvaret omfattar de åtgärder som statliga myndigheter, kommuner, regioner, företag, organisationer, trossamfund och frivilliga aktörer genomför för att stärka samhällets funktionalitet i krig. Målet är att:

• säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna,
• inom ramen för Natos kollektiva försvar och uppgifter i övrigt, bidra till det militära försvarets förmåga,
• skydda civilbefolkningen,
• upprätthålla försvarsviljan och samhällets motståndskraft mot externa påtryckningar.

I fredstid innebär detta ett kontinuerligt arbete med planering, analyser och förmågehöjande åtgärder.

Sverige i Nato

Sveriges medlemskap i Nato förändrar inte totalförsvarets grundläggande principer, men tydliggör krav på förmåga och samverkan. Alliansens styrka bygger på att medlemsländerna gemensamt skapar ett avskräckande försvar. Sverige ska kunna ta emot, stödja och samverka med allierade styrkor på svenskt territorium. Detta kräver ökad samordning mellan stat, näringsliv och civilsamhälle.

Gemensamma utgångspunkter 2025–2030

För att skapa en gemensam grund för planering har Myndigheten för civilt försvar och Försvarsmakten tagit fram Utgångspunkter för totalförsvaret 2025–2030. Dokumentet beskriver sju dimensionerande typsituationer som Sverige behöver kunna hantera – från hybrida angrepp till militära operationer i närområdet.

Aktörer inom totalförsvaret – från myndigheter till företag – ska utifrån dessa utgångspunkter analysera sin roll, sina förutsättningar och sina förmågor, och därefter utveckla planer och konkreta åtgärder.

De sju typsituationerna

• Hybrida hot
• Värdlandsstöd
• Anfall mot norra Sverige
• Anfall mot Gotland
• Fjärrangrepp
• Förstärkning av alliansens norra flank
• Förstärkning av alliansen i Baltikum

Den gemensamma planeringen stärker samordningen mellan civilt och militärt försvar och ökar Sveriges och Natos förmåga att förebygga, hantera och motstå hot.

Alla aktörer berörs

Totalförsvaret omfattar hela samhället. Erfarenheterna från Ukraina visar att storskaliga konflikter påverkar alla delar av samhället – offentliga verksamheter, företag och individer. Takten i arbetet med planering och förmågeuppbyggnad behöver fortsätta öka för att Sverige ska kunna bidra till alliansens avskräckning och säkerställa att vi aldrig hamnar i krig.

Försvaret börjar vid Natos yttre gräns

Sverige är en strategiskt viktig del av Natos norra flank. Vid ett angrepp mot alliansen ska Sverige kunna ta emot och stödja allierade styrkor. Det ställer höga krav på logistik, infrastruktur, sjukvård och andra samhällsfunktioner – områden där näringslivet spelar en central roll.

Alla berörda aktörer behöver omsätta utgångspunkterna i analyser, planer och förberedelser för att stärka totalförsvaret som helhet.

Industrins värdekedjor är globala och har komplexa beroenden. Samtidigt är styrningen av försörjningsberedskapen otydlig efter många år av nedmontering. Det saknas till exempel avtal som reglerar företagens roll, samt samverkansytor mellan industri och myndigheter för att gemensamt identifiera behov och sårbarheter. Sverige behöver en helhetssyn på det arbete som görs, för att underlätta för företag att våga göra kritiska investeringar.

Statens grundläggande roll, även i kris- och krigssituation, är att upprätthålla grundläggande samhällsinfrastruktur. Ett exempel är den digitala infrastrukturen som måste vara säker. När allt fler system, produkter och processer kopplas upp uppstår nya hot. Att bli utsatt för cyberangrepp som syftar till att störa, förstöra och stjäla är numera en del av industrins vardag. Som ett resultat av digitala attacker riskerar innovativa svenska företag att konkurreras ut av sina egna lösningar som stulits av kriminella aktörer och kommersialiserats i andra länder.

Öka takten och tydligheten i styrningen från staten. Sektorerna för industri, bygg och handel måste utvecklas i nära samverkan mellan myndigheter, branschorganisationer och företag, och bygga på industrins förutsättningar. Robusta och långsiktiga upphandlingar och avtal är grunden för reglering av kris- och krigsviktiga företags deltagande inom totalförsvaret. Avtal är en grundpelare för att skapa tydliga villkor vad gäller kravställningar kring vad som ska upprätthållas och produceras samt hur ersättning ska utgå.

Genomför en enhetlig industri- och försvarspolitik. Industrins förmågor i Sverige har stor betydelse för många värdekedjor inom militär och civil verksamhet, såväl nationellt som gentemot allierade och nära förbundna länder. Att främja och skapa förutsättningar och i större utsträckning stärka hela värdekedjan, måste därför väga tungt inom flera politikområden. Åtgärder som genomförs av regeringen bör alltid beakta hur industrins konkurrenskraft kan bibehållas eller stärkas.

Gör finansieringen av totalförsvaret till en statlig kärnuppgift. Finansieringen av Sveriges totalförsvar bör vara en statlig kärnuppgift som täcks av statens budget. Statsbudgeten kan ökas genom tillväxtfrämjande åtgärder, lån eller omprioriteras genom omfördelning av utgifter. Särskilt bidrar tillväxtfrämjande reformer för exportorienterad industri till långsiktig förstärkning av statens ekonomi. Beredskapsskatter för att finansiera totalförsvaret bör inte inrättas.

Öka satsningar på försvarsinnovation. För att stärka försvarsinnovation måste synergier mellan civil och militär forskning tas tillvara i mycket större utsträckning än idag. Det behövs effektivare upphandlingsprocesser, gemensamma mötesplatser och långsiktiga innovationsprogram. Stärk industriella värdekedjor. Sverige och Europa behöver säkerställa tillgången till inhemska primära råvaror. Ta tillvara resurser som skog och mineral och stärk, i större utsträckning, hela den industriella värdekedjan. Öka satsningar på cybersäkerhet.

Syftet med reformen är att:

• skapa tydligare ansvarsfördelning
• stärka kritiska samhällsfunktioner
• utveckla samverkan med företag
• möjliggöra riktade geografiska insatser
• förbättra förmågan vid höjd beredskap och krig

Vid reformen skapades 12 sektorer med ansvariga sektorsmyndigheter. (se bild)

Reformen tydliggör även ansvarsförhållandet mellan den nationella nivån, den regionala nivån och den kommunala nivån. (Se bild nedan)

Sektorsmyndigheterna ska:

• leda arbetet med att samordna åtgärder inför och vid fredstida krissituationer och höjd beredskap
• driva på arbetet inom sektorn och stödja beredskapsmyndigheterna
• verka för att uppgifter och roller inom sektorn tydliggörs
• verka för att åtgärder som vidtas inom sektorn samordnas med andra
• verka och för att samverkan med näringslivet sker
• kunna lämna lägesbilder för sektorn
• kunna lämna underlag till regeringen om prioritering och fördelning av resurser inom sektorn

Industrins sektorsansvariga myndighet är Tillväxtverket och Teknikföretagen samarbetar med Tillväxtverket kring bland annat struktur och planering i sektorn så att våra medlemmars röster kommer fram kring viktiga fokusområden och prioriteringar.