Säkerhets- och försvarsföretagen (SOFF) och Teknikföretagen lämnar här våra gemensamma synpunkter på SOU 2025:68 Nya samverkansformer, modern byggnads- och reparationsberedskap – för ökad försörjningsberedskap.
Nationellt perspektiv
Utredningen har i sina förslag primärt ett nationellt perspektiv. Om man ser till företagens perspektiv är det i många fall internationellt, såväl sett till ägarstrukturen i vissa företag som till värdekedjornas struktur. Ett nationellt perspektiv riskerar att missa aspekter kring sårbarhet i försörjningskedjor, konkurrens och internationella åtaganden. Sverige är dessutom en del av försvarsalliansen Nato, vilket ytterligare förstärker vikten av ett bredare internationellt perspektiv.
Försvarsföretag saknar beredskapssektor
Teknikföretagen och SOFF anser att det är problematiskt att försörjningen av den militära förmågan i dag saknar beredskapssektor och därmed försvarsföretagen en utpekad ansvarig myndighet. Försvarsföretagen är avgörande för totalförsvarets förmåga och verkar under särskilda krav som skiljer sig från övriga näringslivet, exempelvis genom hantering av skyddsvärd information, robusthet och skydd mot antagonistiska angrepp, samt upprätthållande av import och export av avancerade insatsvaror och produkter under kris, höjd beredskap och ytterst krig. Försvarsmarknadens logik skiljer sig dessutom, vilket påverkar företagens affärsstrategi och därmed hur de kan bidra till försvaret, och endast ca 20% av försvarsföretagen har det militära försvaret som sin största kund (och stor del av dessa utländska försvarsmakter).
Trots detta står försvarsföretagen utanför den samlade strukturen för totalförsvarsplanering, vilket riskerar att skapa glapp i samordning och prioritering vid kris och höjd beredskap.
En placering i sektorn ”industri, byggande och handel” är inte ändamålsenlig. Det är samtidigt avgörande att företag med både civil och militär verksamhet hanteras inom samma beredskapssystem – för att undvika att de möts av dubbla strukturer, motstridiga prioriteringar och otydliga ansvarsförhållanden. Det behövs en sammanhållen hantering där analyser, planering och åtgärder utgår från helheten i företagens verksamhet men med säkerställande av det som är mest kritiskt för den militära förmågan. För att uppnå detta bör det snarast inrättas en särskild beredskapssektor för försörjningen till den militära förmågan, med Försvarsmakten som ansvarig myndighet.
Frivillighet och avtal är rätt väg framåt
Vi motsätter oss tvingande lagstiftning. Vi anser att frivillighet, i kombination med tydliga avtal, är en mer ändamålsenlig väg för att definiera företagens ansvar. En tvingande reglering riskerar att underminera tilliten mellan aktörer och därmed försvåra samverkan inom det frivilliga systemet.
Det är också viktigt att beakta att varor och tjänster idag flödar i en internationell och gränsöverskridande kontext, till skillnad från tidigare. Alla former av förfogande bör därför undvikas, då de riskerar att hämma etablerings- och investeringsviljan samt äventyra andra samhällsaktörers och grannländers försörjning.
Identifiering av samhällsviktiga varor och tjänster
Utredningen betonar att beredskapsmyndigheter ska identifiera samhällsviktig verksamhet inom sitt ansvarsområde. SOFF och Teknikföretagen vill påtala att detta kräver en tydligare och mer enhetlig begreppsanvändning. I dagsläget finns flera olika definitioner som inte är samordnade, vilket skapar osäkerhet och försvårar beredskapsarbetet. Det behövs ett helhetsgrepp för att harmonisera definitioner och kategorier, med hänsyn till komplexa beroenden. Det uppstår annars en risk att listor över varor eller områden missar viktiga perspektiv och snabbt blir inaktuella.
Utformning av försörjningsanalyser
Utredningen bedömer att försörjningsanalyser är en grundförutsättning för robust försörjningsberedskap. Organisationer uppmanas att proaktivt se över vad som kan göras internt. SOFF och Teknikföretagen instämmer i detta, men vi vill understryka vikten av samarbete med företagen kring metod och informationsinsamling. Detta då företagen har god kännedom om sin förmåga och dagligen hanterar komplexa värdekedjor. I det praktiska arbetet med försörjningsberedskap hamnar ofta produkter i fokus, vilket riskerar att skymma betydelsen av tjänster och förmågor. För att uppnå en ändamålsenlig beredskap är det avgörande att även dessa perspektiv beaktas fullt ut. I stället för att uppmana företag att själva göra försörjningsanalyser, bör fokus ligga på att företag genomför kontinuitetshantering med beaktande av fredstida kriser som det försämrade omvärldsläget kan medföra samt för höjd beredskap och krig. Vidare bör de nämnda försörjningsanalyserna genomföras gemensamt av ansvariga myndigheter med stöd av företagen.
