Kontakta oss Kurser och seminarier Webbshop In English
Ekonomisk analys 04 nov 2021

Växande svensk industri bra för klimatet

I veckan går det stora klimatmötet av stapeln i Glasgow där världens ledare ska försöka samlas kring förslag om åtgärder för att få stopp på de globala CO2-utsläppen och begränsa klimatförändringarna. Återstår att se om man lyckas eller om man låter sig nöja med ödesmättade tal och stolta paroller.

För klimatförändringarna är utan tvekan ett av de största hoten mot mänskligheten och planeten Tellus och kräver träffsäkra och effektiva motåtgärder. I Teknikföretagens nyhetsbrev den 19 mars 2021 gick vi igenom vilka länder som står för de största utsläppen av växthusgaser och hur utsläppen har utvecklats över tid. Där kunde vi bland annat konstatera att Sverige har relativt små utsläpp jämfört med likartade länder och att de svenska utsläppen sedan länge har minskat, såväl per capita, per BNP som i absoluta tal.

De totala CO2-utsläppen från svensk mark motsvarar cirka 1,4 promille av de globala utsläppen. Motsvarande utveckling har skett inom svensk industri där utsläppen från svensk mark fallit stadigt sedan slutet av 1990-talet även om de varierat i takt med konjunkturen. Industrins utsläpp utgör cirka 30 procent av de totala svenska utsläppen vilket motsvarar ungefär 0,4 promille av de totala globala CO2-utsläppen.

Den särklassigt största utsläpparen av växthusgaser är Kina som står för cirka 30 procent av de totala utsläppen. Detta är betydligt mer än Eurozonen och USA tillsammans vars samlade andel är knappt 25 procent.

Relativt små CO2-utsläpp från svensk industri

Det krävs alltså träffsäkra och effektiva åtgärder för att få stopp på de globala CO2-utsläppen. Därför är det avgörande att vi kan identifiera var potentialen för reduktioner är som störst och kan ske med minsta möjliga ekonomiska uppoffringar. Fokuserar vi på industrin är det ingen djärv gissning att industrianläggningar i de rika Västländerna har kommit betydligt längre vad gäller att implementera effektiva reningsteknologier än motsvarigheterna i mindre utvecklade ekonomier. I synnerhet finns det anledning att anta att länder som förlitar sig mindre på fossila energislag ligger bättre till.

Studier av industrins CO2-avtryck i olika länder bekräftar i stora drag dessa fördomar. Bilden nedan till vänster visar klimatavtrycket, uttryckt som kilo CO2-ekvivalenter per förädlingsvärde i USD, för industrin under 2018. Data har publicerats av Climate Watch.[1] Eftersom industristrukturen skiljer sig åt betydligt mellan länder är exakta jämförelser inte möjliga men mönstret är ändå tydligt: industrin i Västeuropa, Japan, Kanada och USA, spelar i en egen liga. I bottendivisionen ligger länder som Brasilien, Indien, Kina men även några östeuropeiska länder.

Det finns dock betydande skillnader även de relativt lågutsläppande utvecklade industriländerna emellan. I toppen av högsta ligan – industri med minst CO2-avtryck – ligger länder som Schweiz, Sverige, Nederländerna, etcetera. I flera andra västeuropeiska länder som Frankrike, Italien och Spanien och för den delen även USA, är visserligen avtrycken mycket mindre än i tillväxtekonomierna. Samtidigt släpper industrin i dessa länder dock ut mer än dubbelt så mycket CO2 per förädlingsvärde som industrin i Sverige.

svensk-industri-i-toppen-av-co2-ligan.png

Till skillnad från Cllimate Watch publicerar Eurostat statistik specifikt för tillverkningsindustrins CO2-avtryck. En annan fördel med Eurostats data är att den inte bara redovisar klimatavtrycken för tillverkningsindustrin i sin helhet utan även för enskilda industrigrenar. Nackdelen är att Eurostat inte redovisar data för länder utanför Europa.[2]

Bilderna ovan visar att rankingen skiljer sig något mellan EU-länderna i de två studierna. Exempelvis rankas svensk industri före dansk enligt Climate Watch men efter enligt Eurostat. Hursomhelst kommer svensk industri mycket bra ut i bägge mätningarna. Sålunda leder enligt Eurostat, produktionen av en USD förädlingsvärde i svensk industri till 0,24 kilo CO2-usläpp mot 0,39 kilo i EU-genomsnittet. Motsvarande relation enligt Climate Watch är 0,21/0,58 kilo per USD. Jämfört med Sverige är exempelvis kinesisk industris klimatavtryck tiofalt större.

Mönstret går igen i enskilda industrigrenar. I bilden nedan till vänster framgår att svensk industri efter finsk, har det minsta avtrycket inom maskinindustrin (vi visar två år eftersom det saknas data för EU27 för 2018). Skillnaderna är mycket stora mellan länderna, man kan notera att EU27-snittet är i storleksordningen tre gånger högre än för Sverige.

liten-klimatavtryck-i-svensk-maskinindustri.png

Även inom fordonsproduktionen ligger svensk industri mycket bra till, EU27-snittet är även här en faktor tre högre än för Sverige (se bilden ovan till höger).

Data för metallvaruindustrin bekräftar bilden av svensk industri som klimatsmart i ett EU-perspektiv (se bilden nedan).

litet-klimatavtryck-i-svensk-metallvaruindustri.png

Lämnar vi Teknikföretagens branscher framträder samma mönster: i såväl stål- som pappersindustrin gör svensk industri minst klimatavtryck jämfört med andra betydande producenter (se bilderna nedan).

litet-klimtavtryck-isvensk-stalindustri.png

En liten räkneövning

Låt oss avsluta med ett par enkla exempel för att beskriva den stora klimatnyttan som uppnås med att svensk industriproduktion sker i Sverige och inte i andra länder. Vi utgår ifrån den kanske mest extrema kontrasten och jämför Sverige med Kina.

Den vänstra bilden nedan visar hur de globala CO2-utsläppen från industrin hypotetiskt hade utvecklats om svensk industriproduktion under åren 1990-2018 skett med Kinas klimatavtrycket istället för med Sveriges: tänk ”om svensk industri flyttat till Kina 1990”. Staplarna visar hur mycket större de årliga globala industrirelaterade utsläppen blivit och den heldragna kurvan den ackumulerade effekten under perioden: 1,1 miljarder ton CO2-ekvivalenter motsvarande ungefär 2 procent av global industrins totala utsläpp under perioden. Detta är det hypotetiska så kallade CO2-läckaget om svensk industri flyttat till Kina 1990.

hypotetiska-co2-lackade.png

Den högra bilden ovan vänder på tågordningen: anta att hela Kinas industriproduktion istället bedrivits i Sverige under perioden 1990-2018, uppenbarligen ett helt orealistiskt antagande men for the sake of the argument. Varje stapel visar hur mycket mindre de årliga globala industrirelaterade CO2-utsläppen varit om Kinas produktion istället skett i Sverige/med svensk teknologi och den blå kurvan den ackumulerade effekten under perioden 1990 - 2018. Eftersom Kinas industri fortfarande släpper ut tio gånger så mycket CO2 per USD förädlingsvärde och skillnaden historiskt har varit mycket större, hade jorden sparat in nästan16 miljarder av Kinas ackumulerade 17,5 miljarder ton, industrirelaterade CO2-ekvivalenter om Kinas produktion istället skett i Sverige/med svensk teknologi! Ersätter vi Kina med EU27 i vår enkla övning blir naturligtvis effekterna inte alls lika dramatiska men ändå signifikanta.

En slutsats är att politik syftande till att ensidigt bringa ner CO2-utsläpp från svensk industri inte kvalar in i kategorin träffsäkra och effektiva, de tenderar snarare att bli kontraproduktiva. En effektiv åtgärd för att bromsa klimatförändringen vore istället att flytta all världens industri till Sverige. Det skulle visserligen leda till ökade CO-utsläpp från svensk mark men till dramatiskt lägre globala utsläpp. Och det är väl det som borde räknas?

 

[1] Storleksordningarna för vissa länder skiljer sig markant i de två studierna. Exempelvis uppskattas CO2-avtrycket för Greklands industri enligt Climate Watch till över tre kilo per USD medan Eurostat pekar mot knappt 1,5 kilo per USD i grekisk tillverkningsindustri.

[2] Climate Watch redovisar utsläpp i samband med ”industrial processes”. Man definierar inte exakt vad detta innefattar, möjligen ryms såväl tillverkningsindustri som exempelvis byggande inom detta begrepp.