I denna veckas nyhetsbrev gör vi motsvarande övning men nu med fokus på Eurozonen. Bilden nedan till vänster visar att EU-kommissionens barometer varit en skaplig men långt ifrån perfekt indikator för de stora rörelserna i Eurozonens BNP. I synnerhet överskattade barometern, precis som i Sverige, tillväxten under åren 2017-H2 2019: barometern indikerade en kraftig acceleration i BNP de åren vilket inte inträffade. Precis som i Sverige var det barometern som gradvis anpassade sig till BNP-tillväxten snarare än tvärtom.
På samma sätt som i Sverige varierar de kvantitativa implikationerna av EU-barometern över tid. Liksom här ska barometervärdet 100 signalera ett normaltillstånd för ekonomin. Som vi betonade i förra veckans nyhetsbrev är det rimligt att tolka normaltillståndet som att ekonomin växer i linje med potentiell BNP. Studerar vi bilden ovan till höger verkar detta också vara en relativt god approximation: Teknikföretagens estimat för potentiell BNP-tillväxt i Eurozonen för 15 år sedan är att den då uppgick till cirka 1,75 procent vilket även var den BNP-tillväxt som var förenlig med barometervärdet 100. I slutet av år 2019 hade den potentiella BNP-tillväxten krympt till cirka 1 procent, väl i linje med normaltillståndet enligt EU-barometern. (Det finns tills vidare anledning att bortse från estimaten för år 2000, alla ekonomiska samband är för närvarande kraftigt nedsmittade av Corona.)
EU-barometern och industriproduktionen
Förra veckan noterade vi att KI-barometern har ett högre förklaringsvärde för BNP än för tillverkningsindustrin. För Eurozonen är det tvärtom: barometern korrelerar starkare med tillväxten i industriproduktionen än i BNP (se bilden nedan till vänster). Vi ser för övrigt samma kraftiga överskattning i barometern vad gäller industrikonjunkturen under åren 2016-2019.
Återigen kan vi notera hur barometervärdet 100 - normaltillståndet – varierat över tid: i takt med att den genomsnittliga tillväxttakten i tillverkningsindustrin fallit trendmässigt de senaste decennierna har även normalvärdet gradvis fallit. Således indikerade barometervärdet 100 en produktionstillväxt på cirka tre procent i slutet av 1990-talet. Om vi bortser från den abnorma utvecklingen under Coronakrisen år 2000, motsvarar normaltillståndet för tillverkningsindustrin numera snarare en tillväxt på 0-1 procent (se bilden nedan till höger).
En annan illustration på indikatorernas kvantitativa tillkortakommanden är relationen mellan inköpschefsindex och industriproduktionen inom Eurozonen (se bilden nedan). Medan PMI för tillverkningsindustrin ligger långt in i tillväxtzonen - >50 – var årstakten i produktionen preliminärt svagt negativ i december.[1]
Slutsatsen av denna övning är densamma som i förra veckans nyhetsbrev: olika konjunkturbarometrar ger ofta men inte alltid en viss vägledning vad gäller de större konjunkturrörelserna. Dock är barometrarna samtida och inte ledande indikatorer. Det är inte heller särskilt meningsfullt att försöka utläsa tillväxttakten i BNP eller industriproduktion med utgångspunkt från barometrar eller inköpschefsindex. Man måste således ta affärspressens braskande rubriker om ”urstark tillväxt”, baserade på den senaste månadens indikatorskörd med en rejäl påse salt. Man bör däremot ta reda på vad ”normaltillståndet” index 100 motsvarar i potentiell tillväxt för att kunna tolka och relatera barometerdata till det faktiska läget i ekonomin och faktiska tillväxttal.
[1] Statistik för Eurozonens industriproduktion i december har ännu inte publicerats. Att döma av statistik från medlemsländerna bör decembersiffran hamna nära noll i tillväxt.
Läs också
Konjunkturbarometrarna är instabila indikatorer (Artikel från nyhetsbrevet 5/2 2021)
