Sveriges totala ekonomiska tillväxt som den mäts enligt BNP, eller det samlade värdet av alla varor och tjänster som produceras under en viss tidsperiod, visade nolltillväxt förra året. Samtidigt ökade sysselsättningen med 1,4 procent och arbetade timmar med 1,2 procent. Detta är naturligtvis inte en hållbar utveckling. Tecken på framgång för en ekonomi är att skapa fler resurser än det förbrukar.
Men ibland kan dock minskad produktivitet, det vill säga produktion per anställd eller arbetad timme, uppstå av en mängd olika skäl. Det kan vara sammansättningseffekter, där sektorer eller branscher under låg eller obefintlig konkurrens köper in produktionsresurser, men presterar dåligt och skickar notan vidare till kunder som inte har så mycket att välja på än att surt betala. Bidraget från dessa branscher kan ibland eller ständigt slå igenom i data över produktion och anställda för en ekonomi.
Ett kanske mer vanligt fenomen bakom att produktiviteten minskar vid ekonomisk nedgång eller vid ringa ekonomisk tillväxt beror på höga transaktionskostnader för att anställa eller avyttra personal. Vid ekonomisk nedgång som anses som tillfällig försöker företag hålla kvar vid den personalstyrka den har i hopp om snar ekonomisk uppgång. Skulle den strategin lyckas blir samtidigt produktivitetstillväxten vid ett ekonomiskt uppsving begränsad.
Produktivitetstillväxten för det privata näringslivet i Sverige visar i diagrammet härintill en trendmässig minskning sedan årsskiftet 2021/2022. Lönebildningen i Sverige är inte en auktionsmarknad under perfekt konkurrens utan styrs av arbetsmarknadsinstitutioner och kollektivavtal vilket inskränker löneflexibilitet. Som följd, och i frånvaro av mirakelhög ekonomisk tillväxt, infinner sig vanligtvis förr eller senare en kvantitetsanpassning på arbetsmarknaden efter en så pass lång period av trendmässigt minskad produktivitetstillväxt.
Under första kvartalet i år minskade sysselsättningen på arbetsmarknaden både i jämförelse med både sista kvartalet och första kvartalet förra året. Det är nu tredje kvartalet i rad som sysselsättningsnivån går tillbaka något. Ser vi till årstakten, det vill säga aktuellt kvartal jämfört med motsvarande kvartal året innan, måste vi exklusive pandemin backa till sviterna efter finanskrisen 2009 för att hitta minussiffror.
Samtidigt fortsatte arbetslösheten att krypa uppåt. Förloppet på arbetsmarknaden vi ser nu är ungefär det vi skisserade i vår höstprognos. Då räknade vi med att arbetslösheten stiger till 8,4 procent och att sysselsättningen minskar med 0,4 procent i genomsnitt i år. Det ser ut att det kan bli högre arbetslöshet och även lite större minskning i sysselsättning än så. Vi återkommer i början juni med lite fler kalkyler för 2024–2025.
Fotnot: Skälet till att vi analyserar utveckling för privata näringslivet beror på metoderna att skatta produktivitet för offentliga tjänster. Produktivitetsförändring för offentliga tjänster i tidigare metoder för nationalräkenskaper sattes vanligtvis till noll. Med dagens metod försöker man så gott det går att hitta någon form av produktivitetsutveckling, men detta är mer av akademiskt intresse. Marknadsprissättning råder vanligtvis inte fullt ut vad gäller offentliga tjänster.
