Kontakta oss Kurser och seminarier Webbshop Avtal 2023 In English
Nyhet 06 dec. 2022

Statlig inblandning eller inte? – Äpplen blandas med päron i forsknings- och innovationsdebatten

På senare tid har ett antal utspel i frågan om så kallad aktiv industripolitik gjorts. Det handlar om de negativa konsekvenser statliga subventioner eller andra former av stöd i syfte att främja utvecklingen inom en viss produkt, bransch eller teknik. Detta eftersom det riskerar att störa marknadsmekanismerna och tränga undan andra satsningar och innovationer.

Foto: Jonas Bilberg
Foto: Jonas Bilberg

Denna utveckling kan och bör på goda grunder ifrågasättas. Däremot riskerar framgångsrika forsknings- och innovationspolitiska satsningar att klumpas ihop med debatten om aktiv industripolitik på felaktiga grunder. Ett exempel är så kallade strategiska innovationsprogram där staten har en avgörande roll som skapare av samverkansytor för industri, akademi och institut.

Strategiska innovationsprogram kan se ut på olika vis men är alla ett sätt för staten att skapa och erbjuda näringslivet en tvärsektoriell plattform för samverkan mellan branscher.

- I programmen är det industrins roll att identifiera behov och utmaningar - i samverkan med akademi och institut. Innehållet i programmen definieras alltså inte av politiker och tjänstemän och företagen ges inga subventioner. I stället går den statliga finansieringen tillbaka till universitet och högskolor och företagen går i sin tur in med sina mest värdefulla resurser ”in kind” – det vill säga tid, kompetens och utrustning, säger Peter Johansson, enhetschef forskning, innovation och industriell utveckling på Teknikföretagen.

Insatserna i programmen kan handla om forskningsprojekt, kompetensutveckling, teknikworkshops för SME och testbäddprojekt men som totalt sätt gör att näringslivet kan kraftsamla kring viktiga teknologiska satsningar för Sverige, vilket i sin tur är grunden för vår konkurrenskraft. Näringslivet är helt beroende av statens engagemang.

- På grund av det stora antal aktörer som ingår i programmen/samverkansarenorna hade marknaden aldrig mäktat med att skapa liknande samverkansarenor själva utan statens deltagande. Om marknaden själv hade samordnat något av likartad karaktär hade samverkansarenorna i stället varit mycket begränsade och endast inkluderat ett begränsat antal aktörer. Det hade allvarligt hämmat Sveriges innovations- och omställningsförmåga, anser Peter Johansson.

- Det är viktigt att fler intresserar sig för hur staten på det forsknings- och innovationspolitiska området bäst bör agera för att stärka Sveriges konkurrenskraft och maximera näringslivets egna investeringar. Men låt oss inte blanda äpplen med päron eftersom det riskerar att leda till felaktiga och kontraproduktiva slutsatser och beslut som i stället skadar Sveriges konkurrens- och omställningskraft, avslutar Peter Johansson.