Försvarsforskning och industriell forskning kan inte längre ses som åtskilda områden. Svensk industri leder forsknings- och innovationsutvecklingen och utvecklar redan idag teknologier som kan användas i både civilt och militärt syfte. Därför är ökade och strategiska satsningar på industriell forskning och utveckling ett effektivt sätt att snabbt stärka Sveriges totalförsvarsförmåga.
De geopolitiska strömningarna och den osäkra omvärld Sverige befinner sig i resulterar i att forskning och innovation tvinnas samman med försvarspolitiken. Och när stora summor ska investeras i forskning och utveckling i samband med Sveriges Nato-ansökan gäller det därför att satsa rätt. Näringslivet står för över 70 procent av den totala forskningsfinansieringen i Sverige, och utav dessa står Teknikföretagens medlemsföretag för hälften.
I praktiken är det företag i samarbete med forskningsinstitut och akademi som står för teknikutvecklingen. Detta gäller särskilt för den forskning som resulterar i teknologier som har dubbla användningsområden, så kallad dual use, och som därför kan användas i både civilt och militärt syfte.
– Civil forskning och försvarsrelaterad forskning är till stora delar två sidor av samma mynt men organiseras som separata sektorer i Sverige. Det är inte försvarbart längre, säger Peter Johansson, enhetschef forskning, innovation och industriell utveckling.
Nu behövs i stället en gemensam uppbyggnad inom kunskapsområden som möjliggör för en accelererad teknologiutveckling och försvarsförmåga. Satsningar på kunskapsområden som exempelvis cybersäkerhet, produktionsteknik, avancerade material, mikroelektronik och kommunikationsteknik behövs särskilt. Försvarsföretag som är verksamma i Sverige är mycket forsknings- och utvecklingsintensiva och genom att säkerställa en ökad teknikvandring från civila program till försvarstillämpningar kan försvarsförmågan få en hävstång.
– Det här arbetet kan med fördel göras genom att ta fram en nationell teknologi- och innovationsstrategi som sedan omsätts i ambitiösa programsatsningar. Vi har redan strukturer för hur industriella programsatsningar bäst utformas från arbetet med strategiska innovationsprogram. Därför är en viktig åtgärd att säkerställa att industridrivna innovationsprogram ges långsiktiga och bra förutsättningar att vidareutvecklas, säger Peter Johansson.
Organisationen SOFF, som företräder de svenska försvars- och säkerhetsföretagen är inne på samma linje.
– Försvarsmakten bör få i uppgift att identifiera områden som är prioriterade i den civila forskningen, och som samtidigt har stor betydelse för svensk försvarsförmåga. Därefter bör Försvarsmakten avsätta en andel av sin forskningsbudget för att delfinansiera de forsknings- och innovationsprogram som stödjer just dubbel användning (civilt/militärt) som de pekat ut och bereds en roll i styrningen av dessa program, säger SOFF:s generalsekreterare, Robert Limmergård.
Idag är tröskeln för att aktivt delta i forskning- och innovationsprogram för hög för många aktörer, i synnerhet för mindre företag. En orsak till detta är att det är komplicerat och tidskrävande att hålla sig informerad om möjligheter för deltagande, exempelvis genom utlysningar från EU och Nato.
– Det är svårt för mindre bolag att tillhandahålla kompetenta resurser för att gå med i sådana här former av samverkansprojekt. Sverige har stor potential från den snabbhet nischföretag besitter, men vi behöver skapa bättre möjligheter för mindre företag – gärna civila – att kunna delta i innovationssystemet i allmänhet och i försvarsprogram i synnerhet, säger Robert Limmergård.
Genom rätt forsknings- och innovationssatsningar kan Försvarsmakten och företag med gemensamma krafter arbeta för att stärka Sveriges försvarsförmåga, resiliens och konkurrenskraft. Låt oss inte missa den möjligheten.
