Svenska miljötillståndsprocesser har under många år präglats av brist på tilltro, rättssäkerhet och förutsägbarhet. Beklagligt, då det verkar direkt förödande för det akuta behovet av klimatomställning som Sverige tillsammans med övriga världen står inför. Dessutom avskräcker en trög och osäker process de stora investeringar som behövs för att vi ska klara av att möta Sveriges skarpa klimatmål om klimatneutralitet år 2045.
Teknikföretagen anser att för att vi ska klara av att uppnå ett cirkulärt och hållbart samhälle måste vi reformera tillståndsprocesserna i grunden.
- Ett större helhetsperspektiv måste tas så att vi möjliggör för företagen att faktiskt kunna ställa om sin verksamhet och därmed bidra till ökad miljö- och klimatnytta, genom investeringar i nya teknologiska, klimatsmarta lösningar, säger Teresa Jonek, näringspolitisk expert på Teknikföretagen.
Ambitionen med miljöprövningsutredningen var att skapa effektivitet i systemet så att tiderna för prövningen skulle kortas samtidigt som miljöskyddet skulle bibehållas. När utredningen i stället endast skruvar på dagens regelverk och process konstaterar vi att trögheten med stor sannolikhet kommer finnas kvar i systemet. Med det sagt kan vi ändå se att visst trimmande, genom vissa av de 30 olika förslagen, kan underlätta på marginalen. Det gäller exempelvis förlaget om stärkt samråd för att minska ”kompletteringsträsket”, införande av tidsplaner och renodlingen av partsrollerna, där Kammarkollegiets roll tas bort.
Men det förslag i betänkandet som verkligen kan skapa värde är förslaget om att ändringstillstånd ska bli huvudregel. Det innebär att verksamhetsutövaren slipper dagens förfarande om att först ansöka om att få landa i ändringstillstånd, dvs slipper ”en process i processen”. Verksamheter med tillstånd äldre än 40 år undantas och för dem införs en obligatorisk omprövning med en möjlig treårig giltighetsförlängning. Den administrativa börda och osäkerhet som denna obligatoriska omprövning innebär är starkt oroande eftersom den riskerar att motivera företagen att förlägga produktionen i andra länder med mer förutsägbarhet.
Ett av de tilläggsuppdrag som utredningen fick i fjol var att se över möjligheten om att föreslå ett ”förtursförfarande” för projekt som ”väsentligt skulle kunna bidra till klimatmålen”. Ett sådant förslag hade starkt riskerat att ytterligare tröghet genom att riskera att övervägande andelen av verksamhetsutövare lockas att ställa sig i förturskön och därmed resultera i många dubbelprocesser. Det andra tilläggsuppdraget var att undersöka möjligheterna med ”tidsbegränsade tillstånd” och inte heller det resulterade tack och lov i något förslag. Det hade varit starkt hämmande för investeringsviljan i verksamheterna.
Teknikföretagen kunde redan då utredningen tillsattes konstatera att direktiven var begränsande och vi frågade oss hur mycket utredaren skulle ta ut svängarna. Det blev marginellt. Därför föreslår vi tillsammans med övriga industrin nu att en ny utredning tillsätts för att från grunden reformera Miljöbalken och prövningssystemet. Förslag bör tas fram om hur olika delar kan lyftas ut från domstolsprocessen och i stället regleras via generella föreskrifter eller flyttas över till tillsynsmyndigheterna. Vi måste också säkerställa att våra prövningsorganisationer har tillräckliga resurser samt adekvat kompetens och erfarenhet på plats.
- En grundläggande förutsättning som inte nog kan poängteras är att förtroende finns mellan industrin och myndigheterna. Idag kan vi tyvärr konstatera att processen alltför ofta startar i utgångspunkten att man är ”motparter”. Det borde snarare vara så att industrin och myndigheterna är samarbetspartners i omställningen, avslutar Teresa Jonek.
