Under augusti och september ökade förvisso lönerna återigen något i årstakt, vilket till stor del hänger samman med att verksamheten i företagen kom igång igen efter nedstängningarna i samband med pandemins första våg.
För arbetare var ökningen i årstakt 0,3 procent under perioden från och med april till och med september. Detta när övertiden exkluderas. Inkluderas den var förändringstakten istället minus 0,7 procent. För tjänstemän noteras en löneutveckling på 0,8 procent exklusive rörlig ersättning för den aktuella perioden. Om den däremot inkluderas var ökningstakten svagare, 0,4 procent, eftersom den rörliga ersättningen minskat till följd av pandemin.
Viktigt att ha i åtanke är dock att uppgifterna i lönestatistiken nu är mer svårtolkade än vanligt eftersom de präglas av åtgärderna till följd av Covid-19-pandemin. I en artikel i vårt nyhetsbrev den 9 oktober i år utvecklar vi detta mer i detalj. Mycket kortfattat kan vi nämna följande: Uppgifterna i Konjunkturlönestatistiken påverkas inte av korttidspermitteringarna eftersom Medlingsinstitutet håller effekterna av dem utanför statistiken. Däremot påverkas de av olika typer av sammansättningseffekter på grund av förändringar i personalsammansättningen.
Nu efter att nya kollektivavtal träffats är det återigen lönerevisionstider. När konjunkturlönestatistik framöver presenteras för november och framåt kommer därmed en högre löneökningstakt återigen noteras. Detta eftersom den första lönerevisionen enligt de nya kollektivavtalen (för perioden 1:a november 2020 till och med den 31 mars 2023) ska gälla från den 1:a november. Samtidigt följer en period där statistiken inledningsvis inte fångar upp löneökningarna eftersom lönerevisionerna av praktiska skäl sker med viss fördröjning och sedan resulterar i retroaktiva löneökningar – denna gång från och med 1:a november. Därmed kommer konjunkturlönestatistiken successivt att revideras upp ett antal månader under den nya avtalsperioden.
Företag inom teknikbranschen har hållit sig till de avtalade löneökningstakterna relativt väl under det senaste decenniet. Det framgår av de båda figurerna nedan där teoretisk lönenivå baserad på kollektivavtalen redovisas tillsammans med utfallen enligt konjunkturlönestatistiken. Viss löneglidning – dvs. löneökningar utöver avtalen – har förvisso skett. Detta i synnerhet på tjänstemannasidan där kompetensbrist under senare år drivit upp löneökningstakten. Det bör även noteras att nivån för tjänstemännen sjönk relativt kraftigt mellan 2016 och 2017 till följd av att Ericsson omklassificerades i statistiken från industrin till tjänstesektorn. Se gråmarkerad del av diagrammet. Denna nivåminskning i tidsserien återspeglar inte löneutvecklingen för tjänstemän i identiska företag.
Senast i september visade Teknikföretagen i rapporten Industrins arbetskraftskostnader internationellt – Teknikföretagens analys 2020 att arbetskraftskostnaderna ökat något mer i Sverige än i Västeuropa och Euroområdet under de senaste tio åren räknat i lokal valuta. För svensk industris konkurrenskraft är det därmed centralt att löneglidningen begränsas även i den nu pågående lönerevisionen och framöver.
