Hela ekonomin 2018: dämpad löneökningstakt givet högt resursutnyttjande
Under onsdagen (30 januari) presenterades uppdaterad lönestatistik för Sverige. Därmed finns nu månadsnoteringar i konjunkturlönestatistiken till och med november 2018. De senaste tolv månaderna är preliminära. För vissa serier, däribland för hela den svenska ekonomin, gör dock Medlingsinstitutet skattningar av det definitiva utfallet beaktat de revideringar som kan väntas enligt historiska mönster.
Löneökningstakten för hela den svenska ekonomin har under 2018 t.o.m. november legat på 2,5 procent enligt den preliminära statistiken. Motsvarande siffra enligt Medlingsinstitutets modell är 2,6 procent. Under året har Medlingsinstitutet gradvis dragit ner skattningarna, då utfallen blivit lägre än vad skattningarna tidigare indikerat. För 2017 uppmättes löneökningstakten till 2,3 procent i ekonomin som helhet, dvs. något lägre än 2018. Sammantaget är löneutvecklingen fortsatt dämpad jämfört med tidigare perioder med högt resursutnyttjande.
Industrin 2018: något högre löneökningstakt än inom hela ekonomin
Löneökningstakten inom tillverkningsindustrin och teknikbranschen har under 2018 varit högre än för svensk ekonomi totalt. För såväl arbetare som tjänstemän inom teknikbranschen har den, under 2018 t.o.m. november, varit 3,0 procent. Uppgifterna för hela tillverkningsindustrin är ungefär motsvarande. Om däremot avtalsår betraktas blir sannolikt ökningstakterna något lägre. För avtalsåret april 2018 t.o.m. mars 2019 kan vi förvänta oss ökningstakter mer i linje med uppgifterna som presenterats ovan för hela den svenska ekonomin.
Värt att kommentera är också de låga ökningstakterna för tjänstemännen inom industrin enligt diagrammet ovan. Förklaringen är ett tidsseriebrott på grund av att SCB klassificerar Ericsson AB till tjänstesektorn istället för till industrin fr.o.m. första januari 2017. Ifall denna förändring istället hade gjorts ett år tidigare skulle ökningstakten för tjänstemännen inom teknikbranschen varit 2,6 procent under 2017, enligt uppgifter från SCB.
Försvagad koppling mellan resursutnyttjande och löneökningstakt
Generellt kan konstateras att sambandet mellan resursutnyttjandet å ena sidan och löne- och prisinflationen å den andra sidan, försvagats påtagligt under senare år. Philipskurvan har blivit påtagligt flackare, såväl för Sverige som för andra ekonomier.
I första diagrammet i denna artikel märks exempelvis detta i form av en betydligt lägre löneglidning än tidigare, i genomsnitt 0,4 procent per år utöver centrala avtal under 2008-2018 jämfört med 0,9 procent i genomsnitt under exempelvis 2000-2007.
Ökad global konkurrens och prispress, såväl för industri- som tjänsteföretag, är viktiga förklaringar till varför priser och löner inte tagit mer fart, trots högt resursutnyttjande och brist på arbetskraft. En viktig del i denna förklaring är att arbetsmarknaden numera är global, och företag både inom industrin och tjänstesektorn alltmer specialiserat sin produktion utmed globala värdekedjor. Därmed utgör också den globala arbetsmarknaden möjligheter för företagen att sprida ut produktionen där tillgången på den arbetskraft de söker är större. Dessutom har importen av tjänster som behövs som insats för både tjänste- och industriproduktionen underlättats med digitaliseringen.
Till detta kan läggas att produktivitetstillväxten bromsat kraftigt det senaste decenniet, globalt såväl som i Sverige, vilket inneburit lägre reallönetillväxt.
Uppgifterna generellt i denna text baseras på konjunkturlönestatistiken. De är redovisade inklusive övertid respektive rörliga ersättningar eftersom det är så Medlingsinstitutet redovisar statistiken.
