Korttidsarbete: tidigt industrisamarbete har räddat jobben

Korttidsarbete syftar till att i grunden konkurrenskraftiga företag som drabbas av en extern oförutsedd kris, som covid-19, ska ha ekonomiska möjligheter att behålla sin personal och kunna växla upp snabbt igen när läget vänder. Stödet blev snabbt en av de viktigaste insatserna för företag, som drabbades av både ett extremt tapp i efterfrågan samt störningar i produktionen, på grund av brutna värdekedjor och nedstängda ekonomier.

Nära 75 000 ansökningar för nära 600 000 anställda har beviljats i skrivande stund, enligt Tillväxtverket. Stödet tillkom mot bakgrund av ett omfattande utredningsarbete – även innefattande jämförelser med de regler som redan fanns på flera av våra viktigaste konkurrentmarknader. Därför kunde reformen genomföras mycket snabbt, berättar Robert Tenselius, expert på ekonomisk analys vid Teknikföretagen. Han var själv med och tog fram de kunskapsunderlag och förslag som ligger till grund såväl för systemet som började gälla 2014, som det nya permanenta system som infördes till följd av coronakrisen. 

– Eftersom industrins parter och då inte minst Teknikföretagen hade varit förutseende, genomfört ett omfattande utredningsarbete och varit pådrivande, fanns ett tillgängligt system att bygga på när regeringen behövde ta fram en snabb lösning efter utbrottet av covid-19.  Därmed var Sverige väl rustat i den här pandemin och det känns viktigt att lyfta fram bakgrunden, säger Robert Tenselius.

Arbetet kring frågan har pågått i drygt tio år. En avgörande startpunkt blev finanskrisen 2008-2009, då svensk industri drabbades väldigt hårt av en varselvåg. Det ledde fram till en rad tillfälliga åtgärder, bland annat så kallade krisavtal. Arbetsgivarorganisationer som Teknikföretagen tillsammans med bland andra IF Metall kom då överens om en modell där arbetsgivarna kunde minska lönekostnaderna i utbyte mot färre varsel. 

– Det var ingenting som staten var inblandad i, utan det löste parterna själva. Men efter finanskrisen kunde man se hur andra länder, framför allt Tyskland, lyckades behålla sina anställningar inom industrin på ett annat sätt och att bolagen där snabbare hade kunnat återhämta sig. Merparten av EU- och OECD-länderna hade system för korttidsarbete under finanskrisen. En tydlig lärdom var att vi måste ha något liknande i Sverige, säger Robert Tenselius.

På initiativ av bland andra Teknikföretagen inrättades en partsgemensam arbetsgrupp. Den besökte viktiga konkurrentländer som Tyskland, Finland och Nederländerna för att studera systemen där och skrev en rapport. Samtidigt började dåvarande finansministern Anders Borg intressera sig för frågan och kom till liknande slutsatser.

"Det måste vara flexibelt och samtidigt enkelt och överblickbart."

– Det började bli aktuellt att införa ett liknande system i Sverige. Eftersom vi hade kommit en bit på vägen mot en partsgemensam lösning fick vi presentera vårt arbete för finansministern, säger Robert Tenselius.

– Det måste vara flexibelt och samtidigt enkelt och överblickbart. Den modellen för korttidsarbete som nu genomförts, med ett antal fasta nivåer för arbetstidsminskingen, har tagits fram av parterna inom industrin, inte minst av Teknikföretagen. Vi såg att i länder där man inte hade fasta nivåer för stöd, begärde ofta facken olika slags extraersättningar, vilket ledde till att man missade målet med avlyftning av kostnader från bolagen.  

Regelverket som började gälla 2014 hade dock en nackdel.  Det var inte permanent, utan måste vid behov aktiveras av regeringen. Sverige behövde en lösning som låg i linje med de viktigaste konkurrentländerna. Många av Sveriges största bolag har också verksamhet i andra länder. Erfarenheter från tidigare studier visade att bolag hellre lägger volymtillverkning i länder där det finns permanenta system för korttidsarbete. 

Mot denna bakgrund tillsatte dåvarande regeringen en utredning, där den tidigare metalledaren Anders Ferbe fick i uppdrag att ta fram ett förslag om ett permanent stöd vid utifrån skapade kriser. Att det byggde på ett partsgemensamt kunskapsunderlag, gjorde också att det redan från början fanns en bred acceptans för förslaget. När Coronakrisen snabbt utvecklades till en kris för företag över hela världen, fanns därför ett redan genomtänkt förslag att snabbt sjösätta, konstaterar Robert Tenselius, även om förutsättningarna delvis var annorlunda. 

"Att det skulle bli en pandemi var inte scenariot, men det är slående hur även denna kris är utifrånskapad och har slagit hårt, såväl mot värdekedjorna och insatsvaruförsörjningen, som mot bolagens efterfrågan."

– Nu när korttidsarbete använts brett är det intressant att konstatera att det blev i samband med en helt annan typ av kris än vad vi tänkt oss. En finanskris, alternativt handelshinder eller kanske väpnade konflikter någonstans var vad vi främst hade i åtanke. Att det skulle bli en pandemi var inte scenariot, men det är slående hur även denna kris är utifrånskapad och har slagit hårt, såväl mot värdekedjorna och insatsvaruförsörjningen, som mot bolagens efterfrågan. Sammantaget har systemet passat bra inom många branscher. Väldigt många bolag uppfyller de ställda kriterierna. 

Av de hittills nära 75 000 beviljade ansökningarna avser nära 26 000 handel, hotell, restauranger och annan besöksnäring, drygt 3 000 rör transportnäringen och nära 7 000 industrin.

– Den pågående krisen orsakad av Coronapandemin är mycket allvarlig. Genom att det fanns ett tillgängligt system att bygga utifrån, kunde regeringen ta fram en snabb lösning. Vi hade kommit sämre in i en återhämtningsfas utan det. Det kommer att vara helt avgörande för att Sverige inte ska avindustrialiseras ytterligare, på grund av att långsiktigt konkurrenskraftiga företag slås ut i onödan, säger Robert Tenselius.  

Det här är en uppdaterad version av en artikel som publicerades första gången i april 2020.