Detta är ett fall av så kallade konkurrerande skadeorsaker. Frågan har fått sin lösning i ett principiellt viktigt avgörande av Högsta domstolen - NJA 2012 s. 597. Av avgörandet följer att, oavsett förekomsten av andra försenade sidoleverantörer, det räcker att försening av en leverantör utgör en tillräcklig betingelse för att en leveranstid överskrids för att denna leverantör.
Bakgrunden i rättsfallet i korthet var att Fortum 1997 som beställare ingick ett avtal med (numera) Trafikverket som entreprenör avseende nybyggnad av ett kraftverk. Entreprenaden, som var delad med ett flertal sidoentreprenörer och reglerades av bland annat de allmänna bestämmelserna AB 92, var en utförandeentreprenad. Trafikverkets åtaganden avsåg bland annat arbeten med vattenvägar till kraftverket. Arbetena försenades 13 veckor. Förseningen hindrade att kraftverket kunde tas i drift vid den avtalade tidpunkten. Idrifttagandet hindrades även av att en sidoentreprenör var försenad med leverans av en generator. Förseningen med generatorn ledde även till att Trafikverket inte i tid kunde utföra vissa eftergjutningsarbeten som ingick i verkets åtagande. Trafikverkets arbeten med vattenvägarna var dock inte beroende av generatorleveransen.
Den fråga Högsta domstolen (HD) hade att ta ställning till var om – vid konkurrerande skadeorsaker – skyldigheten för en entreprenör att betala vite vid avtalsbrott påverkas av att beställaren har rätt till vite från någon annan entreprenör.
Fallet handlar om normerat skadestånd – alltså vite – i ett avtalsförhållande. HD hämtar dock ledning från de skadeståndsprinciper som gäller utanför avtalsförhållanden. Där är det klart att, i fall då två ansvarsgrundande händelser medför samma skada vid samma tidpunkt, ansvarar båda skadegörarna solidariskt.
Det var tydligt att Trafikverkets försening inte var en nödvändig betingelse för förseningen med idrifttagningen av kraftverket, den hade ju inträffat ändå. Detta gäller för övrigt omvänt även för den andra sidoentreprenörens försening. Men de båda sidoleverantörernas förseningar har oberoende av varandra och var för sig varit tillräckliga för att leda till försening med idrifttagningen. HD konstaterade att det inte fanns skäl att göra någon annan bedömning i kontraktsförhållanden där vitesklausuler är avtalade. Det kan i och för sig leda till att en beställare ibland kan få rätt till vite från två parter. Det är dock förenligt med vitesregleringars syfte och funktion. Någon gång skulle det kunna inträffa att beställaren blir oskäligt överkompenserad. Detta kan dock vid behov justeras genom jämkning av vitesklausulerna enligt 36 § avtalslagen. Att istället omvänt kräva att den förseningsgrundande händelsen ska vara en nödvändig betingelse för förseningen och därav följande skada skulle å andra sidan kunna leda till att beställaren inte kan utkräva vite från någon av entreprenörerna. HD:s slutsats blev således att Trafikverket var skyldigt att betala förseningsvite trots att förseningen med idrifttagningen även orsakades av sidoentreprenörens försening med generatorn.
Därmed är det också tydligt att frågeställarens undran får besvaras med ett ja!
Mats Bergström
Verksamhetsansvarig affärsjuridik, Teknikföretagen
