Förhandlingarna inleds när arbetsgivarorganisationer och fack inom Industriavtalet växlar yrkanden den 21 december 2026. Denna kravväxling sänds live och går att ta del av i efterhand. Efter årsskiftet börjar själva förhandlingsarbetet.
Nya kollektivavtal ska finnas på plats den 31 mars 2027. Förhandlingsarbetet brukar pågå fram till dess och en sammanfattning av innehållet i de nya avtalen brukar kommuniceras dagen därpå.
Industrins parter förhandlar och kommer överens om ett avtalsvärde, det så kallade märket, som anger den totala avtalskostnadsnivån och avtalsperiodens längd. Märket blir vägledande för resten av arbetsmarknaden.
Teknikföretagen är den största arbetsgivarparten bland de som sätter märket.
Avtalens längd avgör hur länge de överenskomna villkoren gäller innan det är dags att förhandla igen. Det förenklade svaret är att långa avtal ger större stabilitet och förutsägbarhet för både företag och medarbetare och att korta avtal ger i stället möjlighet att snabbare anpassa löner och villkor efter förändringar i ekonomin och omvärlden.
Förhandlingarna hålls mellan arbetsgivare och fackförbund inom industrin. Teknikföretagen företräder sina medlemsföretag och förhandlar med IF Metall, Unionen och Sveriges Ingenjörer. Även andra arbetsgivarorganisationer som Industriarbetsgivarna, IKEM och Livsmedelsindustrierna förhandlar. Förhandlingarna leds i slutfasen av de opartiska ordförandena (OpO) som hjälper parterna att nå en överenskommelse i enlighet med Industriavtalets intentioner.
OpO är oberoende förhandlingsledare som utses av industrins arbetsgivarorganisationer och fackförbund. De leder förhandlingarna under den sista månaden innan kollektivavtalen löper ut och hjälper parterna att komma överens om nya avtal i tid och med balanserade resultat.
Teknikföretagen företräder sina medlemsföretag i förhandlingarna med fackförbunden om löner och andra anställningsvillkor. Teknikföretagen är den största arbetsgivarorganisationen inom industrin och har en central roll när industrins märke för löneökningar fastställs. Den nivån är normerande för hela den svenska arbetsmarknaden.
Det är svårt att säga på förhand. Avtalsförhandlingar innebär ofta tuffa diskussioner där arbetsgivare och fackförbund har olika utgångspunkter och krav. Mycket kan hända längs vägen, men målet är att parterna ska komma överens om nya avtal som skapar långsiktigt hållbara villkor för både företag och medarbetare.
Industrin konkurrerar med företag i hela världen och behöver ha löneökningar som över tid är förenliga med stärkt internationell konkurrenskraft. Det skapar också förutsättningar god löneutveckling. Därför har arbetsgivare och fackförbund genom Industriavtalet kommit överens om att industrin ska förhandla först och sätta märket. Den ordning som gäller skapar stabilitet och förutsägbarhet för både företag och anställda på hela arbetsmarknaden
Industriavtalet är en överenskommelse mellan fackförbund och arbetsgivare inom industrin som funnits sedan 1997. Ett viktigt syfte med Industriavtalet är att de kollektivavtal som tecknas ska stärka industrins internationella konkurrenskraft, god löneutveckling och goda villkor i övrigt för de anställda. Enligt avtalet ska industrins parter förhandla först och sätta nivån för löneökningarna, det så kallade märket, som sedan blir vägledande för resten av arbetsmarknaden. Industriavtalet har också regleringar som syftar till att nya kollektivavtal ska träffas innan de gamla löper ut och utan att stridsåtgärder vidtas.
Parterna inom Industriavtalet består av arbetsgivarorganisationer och fackförbund. Arbetsgivarorganisationerna är Teknikföretagen, Industriarbetsgivarna, Grafiska Företagen, IKEM, Livsmedelsföretagen, Gröna arbetsgivare, TEKO och TMF.
Fackförbunden är, Unionen, Sveriges Ingenjörer, IF Metall, Livsmedelsarbetareförbundet och GS.
Teknikföretagen förhandlar dels om allmänna villkor, som exempelvis arbetstid, i de egna kollektivavtalen, dels om löneökningar gemensamt med de andra arbetsgivarförbunden inom industrin.
Frågan om arbetstidsförkortning kan vara en del av avtalsförhandlingarna. I avtalen för 2025–2027 kom Teknikarbetsgivarna bland annat överens om att öka avsättningarna till tidbanken för tjänstemän och högre deltidspensionspremier för IF Metall. Tech Alliance träffade överenskommelse om en extra betald ledig dag per år. Teknikföretagen anser att frågor om arbetstid ska avgöras genom branschvisa förhandlingar mellan arbetsgivare och fackförbund, inte genom lagstiftning. En generell lagstiftning om arbetstidsförkortning med bibehållen lön skulle öka företagens kostnader och försämra Sveriges konkurrenskraft.
Genom att sätta en hållbar nivå för löneökningarna bidrar industrins avtalsförhandlingar till att svenska företag kan konkurrera internationellt. Det skapar förutsättningar för företagen att växa, investera och skapa jobb. Ett av syftena med Industriavtalet är att medarbetarna samtidigt ska få en god löneutveckling.
Märket är en norm för löneökningarna på den svenska arbetsmarknaden, men ingen lag. De kollektivavtal som förhandlas fram är däremot bindande för företagen som omfattas av dem. Det innebär att företagen måste följa avtalens regler om löner och andra villkor, men det betyder inte att varje medarbetare automatiskt får samma löneökning som märket.
Fredsplikt innebär att arbetsgivare och fackförbund inte får ta till stridsåtgärder, som strejk eller lockout, i frågor som omfattas av ett gällande kollektivavtal. Fredsplikt gäller under avtalsperiodens löptid och skapar trygghet och stabilitet för både företag och anställda. Ett mål med Industriavtalet är att nya avtal ska tecknas innan de gamla löper ut och utan att stridsåtgärder vidtas.
Ett ”knä” kan finnas på arbetarområdet och är en lönenivå. Knämodellen innebär att potten för personer med en lönenivå under knät bidrar till potten som om de hade haft en lön på samma nivå som knät.