Förhandlingarna inleds när arbetsgivarorganisationer och fack inom Industriavtalet växlar yrkanden den 21 december 2026. Denna kravväxling sänds live och går att ta del av i efterhand. Efter årsskiftet börjar själva förhandlingsarbetet.

Industrins parter förhandlar och kommer överens om ett avtalsvärde, det så kallade märket, som anger den totala avtalskostnadsnivån och avtalsperiodens längd. Märket blir vägledande för resten av arbetsmarknaden.

Teknikföretagen är den största arbetsgivarparten bland de som sätter märket.

Avtalens längd avgör hur länge de överenskomna villkoren gäller innan det är dags att förhandla igen. Det förenklade svaret är att långa avtal ger större stabilitet och förutsägbarhet för både företag och medarbetare och att korta avtal ger i stället möjlighet att snabbare anpassa löner och villkor efter förändringar i ekonomin och omvärlden.

Förhandlingarna hålls mellan arbetsgivare och fackförbund inom industrin. Teknikföretagen företräder sina medlemsföretag och förhandlar med IF Metall, Unionen och Sveriges Ingenjörer. Även andra arbetsgivarorganisationer som Industriarbetsgivarna, IKEM och Livsmedelsindustrierna förhandlar. Förhandlingarna leds i slutfasen av de opartiska ordförandena (OpO) som hjälper parterna att nå en överenskommelse i enlighet med Industriavtalets intentioner.

Teknikföretagen företräder sina medlemsföretag i förhandlingarna med fackförbunden om löner och andra anställningsvillkor. Teknikföretagen är den största arbetsgivarorganisationen inom industrin och har en central roll när industrins märke för löneökningar fastställs. Den nivån är normerande för hela den svenska arbetsmarknaden.

Genom att sätta en hållbar nivå för löneökningarna bidrar industrins avtalsförhandlingar till att svenska företag kan konkurrera internationellt. Det skapar förutsättningar för företagen att växa, investera och skapa jobb. Ett av syftena med Industriavtalet är att medarbetarna samtidigt ska få en god löneutveckling.