Hanteringen av importtullar i kommersiella avtal

För att säkra konkurrenskraften för svenska företag är det avgörande att förstå vad effekten av de amerikanska importtullarna har på den egna kontraktshanteringen.

Bild: Shutterstock Bild: Shutterstock

Nyhet
30 apr. 2025
Sakområde:

Nya och ändrade importtullar är något som alla företag måste beakta när nya avtal ingås, men även när det gäller hanteringen av befintliga avtal. Alla avtal som inbegriper någon form av köp av produkter omfattas.

Befintliga avtal

Utgångspunkten är alltid att tolka det befintliga avtalet. Reglerar avtalet ansvaret för kostnadsökningar till följd av nya eller ändrade importtullar? Är avtalet tyst på denna punkt, måste en bedömning av riskfördelningen mellan parterna göras.

Incoterms

Tullhantering i samband med den slutliga leveransen regleras vanligen genom en leveransklausul, och i de flesta fall används Incoterms standardiserade klausuler för leveranser nationellt och internationellt. Incoterms har getts ut av Internationella handelskammaren ICC sedan 1930-talet. Enligt samtliga Incoterms-klausuler ligger ansvaret för importtullarna på den ena parten. Majoriteten av klausulerna föreskriver att leverantören ska leverera produkterna till beställaren utan att betala för importtullar. Endast en klausul, DDP, lägger ansvaret och kostnaderna för importklarering på leverantören.

Prisjusteringsklausuler

I avtal av mer omfattande slag finns ofta klausuler som anger vad som gäller vid ändringar i lagar och regler som påverkar avtalsförhållandet. Ofta rör det ändringar som inträffar i tiden mellan avtalets ingående och själva leveransen.  Sådana klausuler kan ge leverantören rätt till längre leveranstid och justerade priser, men om det inte klart framgår av klausulen att ökade inköpskostnader till följd av höjda tulltariffer hör hit, är det ytterst osäkert om sådana kostnader ingår. Dessutom är denna typ av klausuler oftast ett skydd enbart för leverantören.

Force majeure

Force majeure-klausuler återfinns i de flesta avtal och innebär i princip att den part som inte kan fullgöra sin del av avtalet på grund av oförutsedda händelser vid avtalets ingående som inte går att övervinna, får skjuta på sitt fullgörande utan att drabbas av påföljder. En plötslig höjning av importtullar skulle kunna kvalificera sig som en force majeure-omständighet, men innebär för den skull inte en rätt att höja priserna för den drabbade parten. Force majeure är ett skydd mot påföljd vid bristande fullgörelse av avtalet under en viss tid. Den ger inte några rättigheter. Att använda en force majeure-klausul för att höja priserna är alltså inte möjligt.  

Hardship

En liknande typ av reglering som force majeure är så kallade hardship-klausuler. Dessa är inte lika vanligt förekommande som force majeure. De återfinns oftast i avtal med viss varaktighet där det är ovisst vid avtalets ingående hur utvecklingen framgent kommer att se ut. Hardship-klausulen är tänkt att täcka fall där oförutsedda händelser fundamentalt ändrar balansen mellan parterna och den ena parten får bära en oavsiktligt stor börda. Det handlar således inte om att den drabbade parten inte kan fullgöra sin del av avtalet. En hardship-klausul kan istället ge rätt till prisjustering eller ytterst hävningsrätt, beroende på hur klausulen är utformad.

Bakgrundsrätten

Om det befintliga avtalet inte ger en lösning, kan det möjligen finnas en öppning i den bakomliggande rätten. För det fall svensk rätt är tillämplig på avtalet är det avtalslagens regler som avses och framför allt den så kallade generalklausulen i 36 § avtalslagen. 36 § öppnar för att jämka eller lämna ett avtalsvillkor (eller hela avtalet) utan avseende om det bedöms vara oskäligt. Tröskeln för att tillämpa generalklausulen i avtal mellan företag är dock mycket hög och är enbart avsedd för uppenbart oskäliga avtalsförhållanden. Det kan emellertid inte helt uteslutas att, om importtullarna fortsätter att eskalera på ett oberäkneligt sätt, 36 § kan bli tillämplig.

Nya avtal

När man ingår nya avtal måste parterna ta hänsyn till det oberäkneliga omvärldsläget vad gäller tullar och då särskilt importtullar. Avtalen behöver vara mer flexibla än de vanligtvis är.

Parterna bör först och främst se över valet av Incoterms-klausul. Även om parterna enas om en sådan klausul, behöver varje individuellt avtal kompletteras med ansvar och riskfördelning mellan parterna. Det kan exempelvis ske genom villkor om rätt till prisjusteringar till följd av oväntade tullkostnader, omförhandlingsklausuler eller uppsägningsklausuler vid väsentligt förändrade omständigheter.

Kontakta Teknikföretagens affärsjurister

Teknikföretagens affärsjuridiska avdelning