- Ekonomisk analys
- 10 aug. 2026
- Sakområde:
Utvecklingen i Hormuzsundet
USA och Iran undertecknade ett samförståndsavtal den 17 juni. I stora drag innebar detta en vapenvila, att Iran förband sig till att inte utveckla kärnvapen och att Hormuzsundet skulle öppnas. Efter att avtalet skrivits under inledde FN:s internationella sjöfartsorganisation, IMO, en evakueringsplan för att få ut fartyg som fastnat i sundet på grund av konflikten. Det ledde till en tydlig ökning i antalet fartygspassager genom sundet (se diagram 1). Priset på olja och naturgas föll tydligt som en konsekvens av att avtalet undertecknats och att sundet kunde öppnas för trafik (se diagram 2).
Nedtrappningen blev dock kortvarig. Redan 20 juni uppgav Iran att man skulle stänga sundet igen, och fem dagar senare attackerade Iran handelsfartyg i sundet, varefter USA svarade med flyganfall. IMO pausade då sin evakueringsplan och fartygstrafiken föll tillbaka. Även fast den ökade fartygstrafiken genom sundet blev kortvarig bidrog det till att det globala utbudet på olja ökade under juni månad enligt IEA. Även de globala oljereserverna ökade för första gången på fyra månader under juni på grund av det temporärt ökade flödet ut från Hormuzsundet. Det globala utbudet var dock fortsatt lägre än före krigsutbrottet.
Den 7 juli attackerade USA på nytt iranska mål efter förnyade attacker mot fartyg, och Iran svarade med motangrepp. Konflikten trappades upp ytterligare när Iranstödda Huthirebellerna i Jemen inledde en sjöblockad mot Saudiarabien i Bab al-Mandeb-sundet. Detta drev upp oron på finansmarknaderna, och den 23 juli passerade oljepriset 100 dollar fatet för första gången sedan maj – bland annat efter Huthiattacker mot två saudiska tankfartyg, vilket hotade att förvärra en redan allvarlig utbudschock och ökade riskerna för ett regionalt storkrig.
Två dagar senare, den 25 juli, pausade USA och Iran attackerna för att ge utrymme för samtal, och oljepriset föll tillbaka. Pausen blev dock kortvarig: USA och Saudiarabien attackerade gemensamt Iran-allierade miliser i Irak, och Iran svarade med nya attacker mot amerikanska mål.
I augusti har parterna åter sökt sig till förhandlingsbordet och samtal uppges föras via ombud. USA ställde in nya attacker den 2 augusti, och Trump gav Iran vad han kallade "sista chansen" att skriva under ett avtal. Den 4 augusti signalerade både Rubio och Bessent ökad optimism kring en lösning för Hormuzsundet. Oman och Iran har också fortsatt förhandla om ett nytt avtal om Hormuzsundets sjöfart.
Samtidigt har Huthirebellerna kommit med nya attacker mot baser och energiinfrastruktur i Saudiarabien senaste veckan. I söndags signalerade president Trump att USA delvis bytt taktik mot Iran – man vill nu hellre vänta ut landet ekonomiskt än trappa upp militärt, med hänvisning till Irans svaga ekonomi och höga inflation.
Konflikten har framför allt påverkat energimarknaderna genom kraftiga svängningar i olje- och gaspriset (se diagram 2) och riskerar fortsatt att ge stora konsekvenser för den globala ekonomin. Även om oljepriset periodvis fallit tillbaka efter diplomatiska framsteg har osäkerheten bidragit till högre råvarupriser, vilket successivt har slagit igenom i producentledet och därmed också påverkat inflationen. Och trots att de ekonomiska konsekvenserna varit förhållandevis begränsade hittills, gör den förnyade upptrappningen av konflikten den fortsatta utvecklingen svår att förutse. Något som kan konstateras är att volatiliteten på marknaden (VIX-index[1]) inte ökat nämnvärt trots att vapenvilan är bruten, vilket tyder på att marknaden inte tror på en eskalering som huvudscenario.
Värmeböljor förvärrar situationen för Europas energimarknader
Samtidigt som konflikten mellan USA-Israel-Iran inneburit höga olje- och gaspriser har rekordhöga temperaturer i västra Europa pressat elsystemen genom både högre efterfrågan samt ett minskat utbud. Enligt Copernicus, EU:s jordobservationsprogram, var juni 2026 den varmaste junimånaden som uppmätts i Västeuropa och den näst varmaste junimånaden globalt sedan mätningarna började.
Den högre efterfrågan på energi i nedkylningssyfte har lett till högre spotpriser på el i både Frankrike, Storbritannien och Tyskland. De höga temperaturerna under senvåren och sommaren har även påverkat både kärn- och vattenkraftssystemen. I Europa har sex kärnkraftverk stängts ned och 15 reaktorers produktion har begränsats på grund av de höga temperaturerna samt låga vattennivåer i europeiska floder. Våren och sommarens varma väder med mindre nederbörd än vanligt har även inneburit lägre fyllnadsgrad i franska, schweiziska och tyska vattenmagasinen. Även fyllnadsgraden i de svenska och norska vattenmagasinen är något lägre än genomsnittet de senaste 10 åren.
Förutom ett lägre utbud av elektricitet från kärn- och vattenkraften har även gasmarknaderna påverkats under våren och sommaren. Konflikten i Hormuzsundet har rubbat den globala marknaden på naturgas även om andra producentländer ökat sin gasproduktion vilket mildrat utbudsstörningen. Utöver krisen i Hormuzsundet var vintern 2025/2026 kallare än på länge, vilket har gjort att fyllnadsgraden för europeiska gaslager är ansträngda (se diagram 3). I dagsläget är de ungefär på samma nivå som de var på under 2021. De låga nivåerna 2021 var en bidragande faktor till att gaspriset ökade under slutet av det året.
Diagram 3. Gaslagertäckningen i Europa
Effekter på den allmänna prisutvecklingen
De återkommande störningarna på energi- och råvarumarknaderna under sommaren har satt tydliga avtryck i prisutvecklingen. Trots periodvisa fall i oljepriset har både energi och viktiga industriråvaror blivit betydligt dyrare sedan slutet av förra året. Sedan slutet av 2025 har priset på energi exklusive elektricitet ökat med närmare 30 procent och priset på råvaror exklusive energi med omkring sju procent.
Även industrimetaller har blivit betydligt dyrare, dock främst till följd av ökad strukturell efterfrågan kopplad till elektrifiering och utbyggnaden av AI-infrastruktur. Sedan slutet av 2025 har världsmarknadspriset på industrimetaller ökat med närmare 15 procent. Högre världsmarknadspris på energi, industrimetaller samt råvaror har lett till högre insatsvarupriser i både euroområdet och i Sverige. Utvecklingstakten för insatsvarupriser har inte varit så hög sedan början av 2023 (se diagram 4).
Högre priser på insatsvaror och energi har även bidragit till stigande producentpriser i både euroområdet och Sverige (se diagram 5). Efter en period av sjunkande producentpriser började de stiga både i Sverige och i euroområdet under våren. I euroområdet dämpades ökningstakten för producentpriser under slutet av våren, vilket inte var fallet för Sverige där ökningstakten fortsatt stiga. Den starkare prisutvecklingen i Sverige kan delvis förklaras av den något svagare svenska kronan[2].
Den preliminära inflationstakten för konsumentpriser i euroområdet var 2,9 procent i juli, vilket är en ökning från 2,8 procent i juni (se diagram 5). Uppgången kan främst förklaras av högre energipriser. Samtidigt som prisökningstakten är något förhöjd i euroområdet har hushållens inflationsförväntningar sjunkit något från vårens höga nivåer. Från att andelen konsumenter som väntade sig högre priser de kommande 12 månaderna var 49 procent i april är var andelen i juli nere på 30 procent.
Någon preliminär HIKP-statistik finns inte för Sverige ännu, men snabb-KPIF publicerades i slutet av förra veckan. Med viss försiktighet i jämförelsen mellan HIKP och KPIF[3] var den preliminära inflationstakten i Sverige 0,7 procent i juli. I kontrast till euroområdet bidrog energipriserna i Sverige till att inflationen sjönk. De lägre energipriserna kan dels förklaras av att elpriserna var lägre jämfört med samma period föregående, dels av den sänkta drivmedelsskatten som trädde i kraft 1 juli. Mellan juni och juli sjönk energipriserna med närmare 10 procent. KPIF exklusive energi uppgick enligt preliminära siffror till 0,6 procent. Svensk inflation är därmed låg, vilket till viss del kan förklaras av den tillfälliga finanspolitiken.
Lägre fyllnadsgrad än normalt för årstiden i Europas gas- och vattenmagasin ökar risken för högre uppvärmningskostnader kommande vinter, drivet av både högre gas- och elpriser. Tillsammans med ett fortsatt förhöjt oljepris kommer detta sannolikt att påverka såväl producent- som konsumentpriserna även under hösten. Osäkerheten är dock mycket stor och utvecklingen av inflationen kommer bestämmas av hur konflikten mellan USA-Israel-Iran utvecklas framöver. Samtidigt ska man komma ihåg att inflationstrycket i Sverige generellt är lågt, vilket ger bättre förutsättningar att hantera högre energipriser. Sverige har därför en tydligt bättre position jämfört med euroområdet, där större beroende av gas och olja och mer ansträngda inflationsutsikter gör ekonomin mer sårbar för energiprischocker.
[1] VIX-indexet mäter den förväntade volatiliteten på USA-börsen och ses som en indikator på oro och stress på marknaden.
[2] En svagare svensk krona höjer kostnaden för importerade insatsvaror samtidigt som den förbättrar prisförutsättningarna för svensk export.
[3] Jämförelser mellan det harmoniserade konsumentprisindexet (HIKP) och konsumentprisindex med fast ränta (KPIF) bör göras med viss försiktighet eftersom indexen är konstruerade på olika sätt. Historiskt har HIKP för Sverige varit något högre än KPIF. Detta beror på att KPIF exkluderar effekten av förändrade bolåneräntor, medan HIKP exkluderar kostnader för ägt boende. Dessutom avser KPIF svenska hushålls konsumtion, medan HIKP omfattar all konsumtion i Sverige, även den som görs av utländska besökare.