Stålproduktionen i Kina uppgick första halvåret i år till 560 miljoner ton säsong- och kalenderjusterat. Menar politrukerna allvar, säger matematiken att stålproduktionen ska minska andra halvåret för att nå nolltillväxt i år jämfört med i fjol. Snabbt som attan har priset på järnmalm, minskat, både spot och future, som följd av att stålproduktionen förväntas minska innevarande halvår. Det går ju åt en hel del järnmalm och skrot i Kina för att koka ihop lite stål.
Men lägre efterfrågan på stål och därmed järnmalm har pågått sedan ett bra tag i Kina och har rimligtvis haft en inverkan på järnmalmspriset. Kikar vi lite på förädlingskedjan eller från järnmalm, till stål och till byggsektorn förefaller det som den senare går allt mer på sparlåga. Igångsättning av byggnader mätt som M2 för bostäder och kommersiella fastigheter har minskat en hel del det senaste året. Detta sänker efterfrågan på långa stålprodukter. Därutöver tillkommer en minskad produktionsvolym av personbilar och lätta kommersiella fordon samt lite trögare tider för maskinindustrin i Kina. Båda sektorer slukar en hel del stål och därmed också indirekt järnmalm.
En del av nedgången i fordonsindustrin kan förvisso tänkas vara av tillfällig natur både i Kina och annorstädes och en liten återhämtning kan stå för dörren, givet att leveranser av diverse komponenter där det just nu råder brist kommer igång. Utöver efterfrågan från byggsektor och delar av teknikindustri kan också konstateras att investeringar i infrastruktur går betydligt trögare än tidigare. Ännu har inte spotpriser på stål i Kina börjat reagera på lägre pris på järnmalm. Många andra faktorer spelar in i prissättningen på stål än enbart pris på järnmalm.
En halv ledare
EU kommissionen och dess ledare tyckte 15/9 att EU borde bli världsledande på halvledare. Varför det säger vi? Halvledare ska göras av dem som klarar av det bäst och billigast, vare sig det sker i Arkhangelsk, i Östtimor eller annorstädes. Få saker säger att EU och dess medlemsländer kan vara bra på att utveckla och producera alla produkter och tjänster, inte minst elektronik. Det är därför marknadsekonomin har uppfunnit och utvecklat internationell arbetsfördelning och det är inte för inte att den elektronik med hög efterfrågan just nu hamnat där den hamnat. Det finns alltså redan några länder som framgångsrikt utvecklat och som producerar halvledare.
Ett land eller en region kan ha förutsättningar att vara exceptionellt bra på att producera exempelvis olivolja men inte halvledare. Ett annat land klarar inte av att producera olivolja men är en hejare på att producera halvledare. Byter länderna saker med varandra eller olivolja mot halvledare tyder fakta och erfarenhet på att det blir en ”win-win” situation och varorna tillhandhålls till lägre kostnad än om båda länder försöker hålla på att ”pilla med båda varor”. Teoretiskt kan man mycket väl tänka sig att EU kan bli världsledande på halvledare, stora som små, gröna eller blå, om det sker på marknadsmässiga villkor. Men om viss produktion, vad den än må vara, ska komma till stånd medelst politiska interventioner och/eller hårdnackad handelspolitik blir det erfarenhetsmässigt dyrt, dåligt och på sikt blir produktionen vanligtvis utkonkurrerad till skattebetalarnas förtret.
Fotnot: EU tillverkar halvledare men inte exakt de halvledare som har hög efterfrågan just nu. Data för Kina är säsongsrensat och interpolerat. Spotpriser på stålskrot i Europa har varit oförändrat mellan mars och augusti i år eller cirka 400 USD p ton varje enskild månad. Globalt pris på Met Coke visar inte någon nedgång ännu. Importpris av järnmalm till Kina följer Världsbankens officiella prisnoteringar. När det gäller internationell arbetsfördelning utgår den vanligtvis ifrån skillnader i produktivitet mellan länder och/eller regioner. Internationell arbetsfördelning kan också bero på olika relativa förekomster av produktionsresurser som i sin tur påverkar relativa priser och kostnader länder emellan.
