En nationell säkerhetsstrategi för Sverige måste vila på att näringsliv och företag engageras. Det beror på att avreglering, globalisering och digitalisering har medfört omfattande strukturella förändringar i samhället.
När många europeiska länder, inklusive Sverige, helt eller delvis har privatiserat exempelvis energiförsörjning, elektroniska kommunikationer och transporter, då har man även privatiserat en del av det som utgör Sveriges beredskap.
Privatiseringen har intensifierat konkurrensen inom många för samhället viktiga verksamheter och har medfört att många företag kunnat genomföra kostnadsreduceringar till nytta för samhällsekonomin. På ett globalt plan kan man samtidigt se hur olika typer av krav ställs på företagen. Till exempel ansvar för miljömässig och social påverkan. Det stannar dock inte där.
Även om det övergripande ansvaret för samhällets säkerhet vilar på de offentliga institutionerna, så är företagen väsentliga för både samhällets och företagens behov av säkerhet och minskad sårbarhet. Det är därför ett gemensamt ansvar för offentlig sektor och näringsliv att samverka kring samhällets säkerhet.
I dag sker dock mycket arbete i stuprör, där det offentliga har svårt i relationen med företag vilket exempelvis leder till att viktig information, till exempel rörande hot och sårbarheter, inte delas mellan aktörerna med ökade risker som följd.
Sveriges säkerhet är alltså beroende av de tjänster och produkter som våra företag levererar, och i sin tur är dessa företag beroende av att samhället fungerar effektivt. Marknaden, som är grundad på avtal, måste kunna ta höjd även för de svåraste situationerna. En nationell säkerhetsstrategi bör spegla detta och även ha näringslivets förutsättningar som utgångspunkt.
För att öka näringslivets deltagande i arbetet med samhällets säkerhet, krävs även att dessa i sin tur engagerar sig i planering och genomförande av utbildningar, övningar och prioritering av finansiering. Operativt behöver vi även skapa former för att tillvarata och förmedla erfarenheter, underrättelser och information från och till näringslivet för att kunna möta förändrade behov och förutsättningar.
Det system som byggs upp måste utgå från utförarna det vill säga företagen. Förmågan måste byggas nerifrån och upp. Det innebär bland annat att det offentliga måste ha förmåga att förstå marknaden i olika delar av samhället samt förstå att olika branscher har olika struktur och därmed olika förutsättningar.
Vi har medverkat i regeringens råd för totalförsvar och krisberedskap och en slutsats vi tar med oss är vikten av en sektorsövergripande diskussion kring den säkerhetspolitiska påverkan på näringslivet. Rådets arbete är viktigt. Det handlar om att skapa gemensam förståelse för företagens roll, delaktighet och arbetssätt.
Vi ser framför oss att rådet får en fortsatt samlande tvärsektoriell roll. Det sänder en viktig signal om att den offentliga sektorn ska öka sin förmåga att överblicka näringslivet och ha aktuella kunskaper om företagens förutsättningar att bidra till samhällets säkerhet.
Företagen är en del i Sveriges motståndsförmåga och det måste framgå tydligt i en ny nationell säkerhetsstrategi.
Maria Rosendahl, näringspolitisk chef, Teknikföretagen
Robert Limmergård, generalsekreterare, Säkerhets- och försvarsföretagen, SOFF
