IEEPA-tullar ut
I fredags, den 20 februari, ogiltigförklarade USA:s högsta domstol de tullar som införts med stöd av International Emergency Economic Powers Act (IEEPA). Det har dock sedan tidigare införts andra tullar, vilka inte påverkas av HD:s beslut. IEEPA-tullarna har utgjort den breda basplattan i tullpolitiken. Importtarifferna har sedan justerats upp eller ned för enskilda områden eller produkter utifrån avtal, diplomatiska överväganden eller politiska prioriteringar. Högsta domstolen konstaterade att tullar, som i praktiken fungerar som skatter, måste godkännas av kongressen, och att IEEPA därför inte gav presidenten laglig befogenhet att införa dem.
Företag som betalat dessa tullar kan nu ansöka om ersättning, och flera har redan gjort det och förväntas göra det framöver. Enligt The Budget Lab uppgår de tullintäkter som potentiellt kan påverkas till cirka 142 miljarder dollar[1], motsvarande ungefär 0,5 procent av BNP. Utöver detta väntas den juridiska och administrativa hanteringen bli mycket kostsam.
Section 122-tullar in
Som svar meddelar Trump att administrationen inför ”nya” tullar globalt med stöd av Section 122 i Trade Act of 1974, som tillåter tillfälliga tullar under högst 150 dagar vid ett betydande och allvarligt underskott i betalningsbalansen. Det är osäkert om villkoren för Section 122 faktiskt är uppfyllda. USA:s underskott i betalningsbalansen är stort, men det är inte självklart att det uppfyller kravet på ett “allvarligt” underskott som lagen förutsätter, och åtgärderna måste motiveras som nödvändiga för att skydda dollarns internationella ställning. Section 122 är dessutom ett temporärt verktyg och kräver kongressens godkännande för förlängning efter 150 dagar, vilket i praktiken är osäkert trots republikansk majoritet. Det är också oklart vilken nivå som ska gälla. I formella dokument anger Trump 10 procent, medan han i sociala medier talat om 15 procent. [2]
Vad som sker efter de kommande 150 dagarna är osäkert. Administrationen kan möta både juridiskt och politiskt motstånd mot en förlängning. Samtidigt talar historiken för att man kan försöka stödja sig på andra lagar för att delvis återskapa tullnivåerna. Redan pågående 301- och 232-utredningar skulle exempelvis kunna ligga till grund för nya, mer riktade tullar.[3]
Relativt sett har bilden förändrats något
HD:s beslut innebär att många av de höga extratilläggen mot länder som Kina, Brasilien och Indien försvinner, medan EU:s och Sveriges export i praktiken låg nära basnivån redan tidigare. Vissa av påslagen mot Kina, exempelvis de som motiverats av fentanyl‑nödsituationen, samt tullar baserade på Section 232 och Section 301, kan däremot kvarstå. Det betyder att konkurrenssituationen relativt sett förändras, eftersom vissa andra länder nu får lägre effektiva tullnivåer än tidigare. När Section 122‑tullarna införs globalt blir effekten mer jämn, men nivån för EU och Sverige påverkas relativt sett mindre än för de länder som tidigare haft höga IEEPA‑påslag.
En permanent högre osäkerhet
Händelseutvecklingen ökar osäkerheten på flera nivåer. Marknader och företag hade gradvis börjat landa i en uppfattning om vilka tullnivåer som skulle gälla – även om nivåerna var höga gav det åtminstone viss förutsägbarhet. Nu visar det sig att det som tidigare uppfattades som någorlunda stabilt inte längre gäller, vilket höjer den permanenta osäkerheten. Som företag är det svårt att veta vilka nivåer som kommer att gälla, hur länge de gäller eller vilka återbetalningar som kan bli aktuella. Det påverkar investeringsbeslut, inköp av insatsvaror och planering av leveranskedjor – både i USA och internationellt. Företag som övervägt expansion i USA kan komma att avvakta tills utsikterna klarnar. Från EU:s sida har man på grund av osäkerheten om den amerikanska tullpolitiken valt att frysa ratificeringen av handelsöverenskommelsen med USA.
Diagram 1: Index för osäkerhet kring handelspolitik
Testar företagens tålamod
I viss utsträckning kan företag och hushåll hantera och ha överseende med ökad osäkerhet under en begränsad period. Men nu har situationen pågått över ett år och effekten på förtroendet för administrationens handelsstrategi kan bli märkbar. Mellanårsvalet i november kan förändra den republikanska majoriteten i kongressen, vilket i sin tur kan begränsa möjligheten att använda handelsverktyg framöver. Samtidigt ligger utrikes- och handelspolitik fortfarande till stor del i presidentens handlingsutrymme, även om HD:s beslut visat att det finns gränser. Det är dock troligt att presidenten kommer fortsätta använda tullar som politiskt instrument och därigenom skapa ekonomisk och geopolitisk osäkerhet. Men om opinionen tydligare vänder sig mot strategin kan det få verklig effekt på presidentens beslut.
Sammanfattningsvis är det enda som verkar säkert i den amerikanska tullpolitiken just nu att osäkerheten består. IEEPA-tullarna är ogiltiga, Section 122-tullarna är juridiskt osäkra, och nivåerna för de nya tarifferna är oklara. För företag och marknader innebär detta fortsatt turbulens, vilket påverkar investeringsbeslut och leveranskedjor, och riskerar att minska förtroendet för USA som handels- och investeringspartner. Den permanenta osäkerheten är därmed den största kostnaden.
[1] Yale Budget Lab, ”State of U.S. Tariffs: February 20, 2026”, https://budgetlab.yale.edu/research/state-tariffs-february-21-2026
[2] Enligt The Budget Lab at Yale kan en generell tull på 15 procent under Section 122 utan produkt- eller landsspecifika undantag faktiskt leda till en effektiv importtariff på cirka 24 procent, vilket är högre än den uppskattade nivån på 16,9 procent med IEEPA-tullarna intakta. Om man däremot behåller de produkt- och landsundantagen som tidigare gällde under IEEPA, skulle den effektiva importtariffen i stället bli omkring 20 procent.
[3] Det är dock viktigt att förstå att 232- och 301-tullarna är land- och åtgärdsspecifika och kräver formella utredningar. Det gör det svårt att införa lika breda, globala tullar som under IEEPA eller en Section 122. Även om administrationen över tid kan kombinera flera 301- och 232-utredningar för att bygga upp ett omfattande tullsystem, blir det mer fragmenterat och juridiskt komplext. Osäkerheten om framtida tullnivåer kvarstår därför även efter 150 dagar.
