Trump och Fed
President Donald Trump har vid upprepade tillfällen kritiserat den amerikanska centralbanken, Federal Reserve (Fed), för att hålla räntan för hög. Han försöker dessutom avskeda Fed‑guvernören Lisa D. Cook, med hänvisning till att hon enligt uppgift uppgett en felaktig bostadsadress i samband med en tidigare bolåneansökan.
Samtidigt rapporterades nyligen att det amerikanska justitiedepartementet inlett en utredning mot Fed och dess ordförande Jerome Powell för misstänkt missbruk av skattemedel i samband med renoveringen av centralbankens huvudkontor i Washington DC. Det som på ytan kan se ut som en personlig konflikt mellan presidenten och centralbanken rör i själva verket en av de mest grundläggande spänningarna i modern ekonomisk politik: kortsiktig politisk vinning kontra långsiktig ekonomisk stabilitet. Vår bedömning är att den samlade utvecklingen riskerar att underminera centralbankens oberoende – något som i förlängningen kan få betydande negativa konsekvenser för ekonomin.
Institutionella incitament
Den allmänna uppfattningen bland ekonomer är att politiker kan frestas att fatta beslut med positiva kortsiktiga effekter, även om dessa medför kostnader på längre sikt. För allmänheten kan det vara svårt att i efterhand bedöma om politiken faktiskt gav upphov till de negativa effekterna, som ofta blir synliga först flera år senare. Samtidigt är det troligare att politiker tar åt sig äran för de positiva effekterna på kort sikt, vilket till exempel kan öka deras chanser till omval.
Att en centralbank är oberoende innebär att den kan fatta beslut om penningpolitikens utformning utan politisk inblandning. Centralbankens uppgift är i praktiken att ibland säga nej – även när det är obekvämt, när det innebär lägre tillväxt på kort sikt, och även när den får kritik. Att en centralbank är självständig innebär dock inte att den agerar helt på egen hand. Centralbanken har i regel ett uppdrag eller ett mål som har bestämts av folkvalda politiker. Centralbankens chefer måste också regelbundet förklara sina beslut och granskas i media och av andra ekonomer.
Penningpolitisk bakgrund
Det är mot denna bakgrund som centralbankers uppdrag och arbetsmetod måste förstås. Det främsta målet för moderna centralbanker är prisstabilitet, vilket vanligtvis definieras som låg och stabil inflation. I praktiken innebär detta ofta ett inflationsmål på omkring 2 procent. Låg och stabil inflation minskar osäkerhet om framtiden och bidrar till att dämpa konjunktursvängningar. Nationalekonomisk forskning visar entydigt att stabilitet och förutsägbarhet är gynnsamt för ekonomisk tillväxt: utan dem minskar företagens vilja att investera och hushållens benägenhet att konsumera.
Många centralbanker, inklusive den amerikanska, har också som uttalat mål att stabilisera arbetslösheten vid den så kallade jämviktsarbetslösheten. Det är den nivå på arbetslösheten som råder vid normalt resursutnyttjande i ekonomin – varken hög- eller lågkonjunktur. När ekonomin avviker från denna nivå, exempelvis genom högre efterfrågan och lägre arbetslöshet, tenderar inflationen att överstiga målet. I sådana situationer höjer centralbanken styrräntan för att dämpa aktiviteten och återföra inflationen mot målet. Om resursutnyttjandet i stället är lågt, sänks styrräntan för att stimulera ekonomin. Centralbanken kan däremot inte påverka jämviktsarbetslösheten i sig eller förändra produktionsnivån permanent. Detta är avgörande för att förstå varför försök att pressa arbetslösheten ytterligare alltid får ett pris över tid.
Kort vs lång sikt: arbetslöshet och inflation
Penningpolitiken kan på kort sikt användas för att pressa arbetslösheten under jämviktsnivån, men det sker på bekostnad av högre inflation. Vid första anblick kanske det inte verkar så problematiskt, men det fundamentala problemet är att en temporärt lägre arbetslöshet medför kostnader på längre sikt. Det är just här de institutionella incitamenten blir avgörande. För en politiker är vinsten av lägre arbetslöshet omedelbar och synlig, medan kostnaden i form av högre inflation ofta realiseras först efter nästa val.
Den högre inflationen gör att inflationsförväntningarna och lönekraven från hushållen ökar. Som en följd minskar efterfrågan på arbetskraft gradvis, och arbetslösheten återgår till sin tidigare jämviktsnivå. Om centralbanken inte tydligt kompenserar för sin tidigare expansiva politik, kommer både inflationen och inflationsförväntningarna att stabiliseras på en permanent högre nivå.
Scenariot ovan, där arbetslösheten gradvis återgår till jämviktsnivån, sammanfattar i själva verket ett relativt positivt utfall. Det förutsätter att den penningpolitiska stimulansen är begränsad, av engångskaraktär och att hushållen uppfattar den som sådan. Om något av dessa villkor inte uppfylls finns en betydande risk att inflationsförväntningarna stiger så mycket att inflationen skenar okontrollerat. I ett sådant läge blir centralbanken tvungen att vidta kraftfulla åtgärder för att förhindra en kollaps av penningvärdet, med stora negativa konsekvenser för ekonomin i alla avseenden.
Vi vill understryka att inflationsförväntningar och uppfattningen om detta var en engångshändelse eller inte är centralt. Om åtgärden tillfälligt lyckas minska arbetslösheten utan betydande kostnader på lite sikt – varför skulle inte detta ske upprepade gånger? Den politiska lockelsen är att prova en gång till. Problemet är att när hushåll och marknader väl börjar räkna med att centralbanken ger efter, upphör experimentet att fungera. Det är just därför oberoendet är en förutsättning för att penningpolitiken överhuvudtaget ska fungera.
Varför oberoendet är avgörande
De påtryckningar som nu riktas mot Fed syftar tydligt till att öka tillväxten och minska arbetslösheten på kort sikt. Ett försvagat centralbanksoberoende kan mycket väl ge en kortsiktig skjuts åt tillväxten – men det är hushåll, företag och investerare som i slutändan betalar priset när trovärdigheten går förlorad. En fortsatt oberoende centralbank är avgörande: det skyddar ekonomin mot dessa kortsiktiga vinningar, säkerställer trovärdigheten i penningpolitiken och bidrar till stabilitet och förutsägbarhet som gynnar tillväxt.
