(Debattartikel i Dagens Industri 26 april 2023)
Ödesfrågan handlar om att säkra försörjningen av fossilfri el, där och när den behövs, till ett konkurrenskraftigt och rimligt stabilt pris. Dessutom i ett elsystem som inom bara två decennier behöver leverera minst dubbelt så mycket el som i dag.
Flera mörka moln finns dessvärre på himlen. Ett sådant är de fortsatta politiska låsningarna kring olika kraftslag i Sverige. Ett annat är EU:s pågående elmarknadsöversyn – som i värsta fall kan göra mer skada än nytta. Nedan följer tio viktiga inspel – nu när såväl handlingskraft som eftertanke krävs.
- Motverka en ”total make over” av elmarknaden. Långtgående krav på alltifrån prisregleringar till förändringar av EU:s elmarknadsdesign i grunden har förts fram – inte minst från Sydeuropeiskt håll – men EU-kommissionen har stått emot. Denna typ av alexanderhugg skulle göra mer skada än nytta och bör motverkas från svenskt håll i de kommande förhandlingarna.
- Tydliggör behovet av balans mellan planerbara, väderberoende och flexibla resurser. Kraftslag och tekniker bidrar på olika sätt såväl när det kommer till att upprätthålla frekvensen i varje ögonblick som till att säkerställa effekt där och när den behövs. Detta ”glöms” alltför ofta bort. Utgångspunkten bör tas i elsystemets behov såväl när det svenska elsystemet skalas upp som när EU:s elmarknadsdesign ses över.
- Styr teknikneutralt mot ett fossilfritt elsystem som byggs ut till låg total systemkostnad. Såväl EU-kommissionens förslag som den svenska politiska debatten präglas alltför ofta av en dragkamp mellan olika kraftslag. En bättre utgångspunkt är att styra mot en låg total systemkostnad för elsystemet där de funktioner som krävs premieras i stället för enskilda kraftslag. Dessutom måste de aktörer som bidrar till obalanser betala för hanteringen av dessa. Förhållningssättet bör vara teknikneutralt eftersom det på förhand är svårt att veta vilka tekniska lösningar som växer fram.
- Låt elkunderna prissäkra sig samtidigt som de påverkas av timvisa prisvariationer. EU-kommissionen föreslår att elkunder ska ges bättre möjlighet att välja kontraktsform. Inte minst fastprisavtal förordas. Möjligheten till prissäkring är helt klart viktig. Elkunder ska inte behöva bli räddade av staten i turbulenta tider och inte heller förvänta sig att bli det. Avtal med fast pris är samtidigt inte optimala eftersom de minskar incitamenten till flexibel elanvändning och energieffektivisering. Inriktningen bör i stället vara att elkunder ges bättre möjlighet att prissäkra merparten av sin förbrukningsvolym samtidigt som alla på marginalen känner av timprisernas variationer.
- Säkra finansmarknadernas centrala betydelse på elmarknaden. Att EU-kommissionen uppmärksammar finansmarknaderna är positivt. Väl avvägda förändringar kan göra dessa till länken mellan elkundernas behov av stabilitet och kraftproducenternas investeringar i ny elproduktion – som dessutom i tillräcklig utsträckning är planerbar. Samtidigt är det viktigt att nya regleringar inte sätter käppar i hjulet för den finansiella elhandel som redan finns i Norden och fungerar bra.
- Skapa långsiktiga förutsättningar – utan statlig kortslutning av elpriset. Att långsiktigt kunna överblicka intäkterna är viktigt vid investeringar i all fossilfri kraftproduktion. De centrala verktygen i EU-kommissionens förslag är så kallade Power Purchase Agreements (PPA) och Two-way Contracts for Difference (CfD). Det förstnämnda är mindre problematiskt och redan vanligt förekommande i Sverige. Det sistnämnda innebär i praktiken ett statligt driftstöd där intäkterna garanteras inom ett spann – vilket innebär statlig kortslutning av prissignalerna. En bredare uppskalning av CfD riskerar att leda till en mer omfattande utbyggnad av väderberoende kraftproduktion än vad elsystemet klarar.
- Säkra kompetensförsörjning samt satsa på forskning och utveckling inom elområdet. För att elsystemet ska kunna byggas ut till minst det dubbla på bara några decennier enbart med fossilfri teknik, krävs en storsatsning på relevanta utbildningsplatser på högskolor och universitet. Därtill satsningar på forskning och utveckling inom alltifrån elnät och kraftproduktion till tekniker för energilagring och smart elanvändning.
- Effektivisera tillståndsprocesserna, hantera acceptansproblematiken och gör elsystemet till ett riksintresse. För att utbyggnaden av elsystemet ska kunna ske tillräckligt snabbt måste politiken nu gå från ord till handling med att effektivisera och snabba upp tillståndsprocesserna. Det är även centralt med fortsatta insatser för att hantera acceptansproblematiken. Därtill bör elnät och anläggningar för elproduktion göras till ett så kallat riksintresse, så att andra intressen inte ständigt övertrumfar utbyggnaden av elsystemet.
- Använd modern teknik på bred front. Mycket finns att vinna genom att nyttja modern teknik, såväl på nätsidan som för producenter och konsumenter. I många fall finns redan tekniska lösningar för att hantera utmaningen på ett kostnadseffektivt sätt, samtidigt som de i andra fall håller på att växa fram.
- Våga främja utbyggnad av all fossilfri teknik. Det räcker inte att säga att alla fossilfria kraftslag är tillåtna nu när en massiv utbyggnad av elsystemet krävs. I stället måste politiker från alla läger helhjärtat signalera att man bejakar såväl ny kärnkraft som vindkraft – liksom annan modern teknik som kan bidra till utbyggnaden av ett kostnadseffektivt, robust och fossilfritt elsystem.
Möjligheterna med elektrifieringen och industrisatsningarna är enorma för hela samhället. Det faktum att den globala klimatutmaningen måste hanteras, innebär att investeringarna som följer av den gröna omställningen kommer att ske någonstans i världen. För att satsningarna ska lyckas i Sverige krävs nu såväl handlingskraft som eftertanke på elområdet. Detta så att nödvändiga investeringar inom elnät, elproduktion och tekniska lösningar snarast möjligt kan sätta fart.