Den exakta formuleringen som antogs av kongressen lyder:
Arbetstiden behöver kortas. Frågan om arbetstidsförkortning bör i första hand lösas av parterna på arbetsmarknaden och kan komma att kräva regleringar och insatser i närtid.
Därmed lämnades bollen över till arbetsmarknadens parter och där har LO kommit med nya inspel.
LO:s arbetstidsutredning har släppt slutrapport
För ett år sedan beslutade LO:s kongress att LO ska leda ett arbete som ”syftar till att sänka veckoarbetstidsmåttet”. I november förra året tillsattes en utredning, Arbetstidsutredningen, med syfte att genomföra djupare analyser kring bland annat kostnader av en sänkning. I dagarna släppte utredningen sin slutrapport, där man slår fast linjen om att en generell arbetstidsförkortning i Sverige inte bör regleras enligt lag utan ska genomföras genom förhandling mellan arbetsmarknadens parter. Detta kan enligt rapporten ske genom samordnade förhandlingar som i avtalsförhandlingarna, eller gemensamma förhandlingar mellan exempelvis Svenskt Näringsliv och LO. Det klargjordes också att en kommande lösning delvis måste tas från löneökningsutrymmet.
Vad är slutsatserna i rapporten?
LO argumenterar för en generell arbetstidsförkortning till 35 timmar per vecka med full lönekompensation. Rapporten gör en stor poäng av att försöka visa att de som arbetar i Sverige arbetar mer än personer i liknande länder (se vårt svar på detta felaktiga påstående nedan). Samtidigt menar LO att kortare arbetstid kan förbättra hälsa och produktivitet bland de anställda.
I enlighet med sitt uppdrag gör rapportförfattarna en kostnadskalkyl av förslaget. Efter en genomgång av forskning och effektutvärdering av arbetstidsförkortningar görs olika antaganden kring produktivitetseffekter, genomslag på faktiskt arbetad tid och sysselsättningseffekter. Kostnaden för ekonomin uppskattas till 3,1 procent av BNP, motsvarande ungefär två års tillväxt. Om ofrivilligt deltidsanställda ökar sin arbetstid, fler äldre arbetar mer och längre och sjukfrånvaron minskar hävdar LO att BNP-tappet kan gå ner till 1,7 procent. Om sysselsättningsgraden dessutom ökar 1-1,5 procentenhet blir kostnaden 0,5-1,2 procent.
LO förespråkar en solidarisk modell som omfattar hela arbetsmarknaden, men belyser att effekterna lär variera mellan branscher. Stor vikt läggs vid att föra fram Danmark som ett land som sänkt sin veckoarbetstid utan ”märkbara negativa effekter på ekonomin”. Avslutningsvis ger rapporten olika förslag på vad staten kan göra för att stödja ett avtal mellan parterna om arbetstidsförkortning och minska de negativa konsekvenserna.
Hur skiljer sig kostnadsberäkningen från andra bedömare?
Utöver LO har även Svenskt Näringsliv (SN) och statliga Konjunkturinstitutet (KI) beräknat effekterna på BNP av kortare arbetstid. Antagandena skiljer sig en hel del åt (se tabell nedan) och därmed även resultaten. Vattendelaren är framförallt synen på hur produktiviteten påverkas. LO har också olika scenarier med större sysselsättningseffekter som minskar kostnaderna.
Svenskt Näringsliv kommer fram till att en arbetstidsförkortning till 35 timmar per vecka skulle minska BNP med 509 miljarder kronor per år på lång sikt eller 8,1 procent av BNP. Även i ett mer optimistiskt scenario med viss produktivitetshöjning kvarstår en kostnad på omkring 400 miljarder kronor (6,2 procent av BNP). Konjunkturinstitutet gör en forskningssammanställning och en kalibrerad modell utifrån denna som bedömer att BNP minskar, framför allt eftersom produktionsbortfallet inte fullt ut kompenseras av ökad produktivitet. Om vi räknar om KI:s resultat för 38 timmar till en förkortad arbetstid på 35 timmar är effekten på BNP, beräknas till mellan 3,75-8,75 procent av BNP.
Missvisande bild att svenskar jobbar mer än i andra länder
I debatten figurerar mycket statistik kring hur mycket vi arbetar i Sverige jämfört med andra länder. Från vissa håll (exempelvis i LO:s rapport) hävdas det med emfas att svenskar jobbar nästan mest i Europa. Teknikföretagen och många med oss ifrågasätter starkt denna förenklade och missvisande bild. Dagens Nyheter gick nyligen så långt som att kalla det ”en myt att svenskar jobbar mest” (LEDARE. Gå inte på myten att svenskar jobbar mest i Europa - DN.se).
När en jämförelse görs mellan länder är det viktigt vilket mått som används. Att som en del gör använda ”genomsnittlig normal veckoarbetstid” där frånvaro inte är inkluderat är missvisande då detta inte alls fångar hur många arbetade timmar som faktiskt ägde rum under en arbetsvecka. I måttet ”genomsnittlig faktisk veckoarbetstid” beaktas olika typer av kortare frånvaro, men inte om personer varit frånvarande från sitt arbete hela veckan. Genomsnittlig faktisk veckoarbetstid (när både heltids- och deltidssysselsatta räknas in) låg enligt Eurostat på 35,7 timmar i Sverige 2024 för sysselsatta 20-64 år, vilket är lägre än EU-snittet på 36 timmar. I denna statistik ingår dock inte längre frånvaro såsom längre semester, föräldraledighet, sjukfrånvaro och vård av barn.
I Sverige har vi valt att ha väldigt generösa regler för sådan frånvaro jämfört med de flesta länder. I Danmark som LO:s rapport fokuserar mycket på som ett föregångsland finns det exempelvis ingen lagstadgad rätt till att vara hemma med sjukt barn och föräldraledigheten är kortare. I många svenska kollektivavtal finns även avsättningar till tidsbanker/arbetstidskonton. Hänsyn bör tas till Sveriges generösa frånvaroregler vid en jämförelse mellan länder och det görs i måttet ”genomsnittlig faktisk årsarbetstid”, som publiceras av OECD. Det är detta mått som verkligen fångar hur många timmar svenskar faktiskt arbetat under ett år. Den svenska faktiska årsarbetstiden var 2023 1437 timmar, vilket motsvarar en veckoarbetstid på ungefär 27 timmar (se diagram). Detta är den sjätte lägsta i OECD, trots att vi också har en lägre andel deltidsanställda än i många av de andra länderna.[1]
Diagram: Genomsnittlig faktisk årsarbetstid per sysselsatt 2023, timmar
LO fokuserar vidare i huvudsak på att jämföra faktiskt antal arbetade timmar per person i arbetsför ålder istället för per anställd eller sysselsatt, vilket är det vanligaste måttet. Enligt detta mått ligger Sverige högt – men det beror på att Sverige har en jämförelsevis hög sysselsättningsgrad, särskilt bland kvinnor och äldre, inte på att varje person arbetar extremt långa timmar. Att definiera “mest arbete” på detta sätt kan ifrågasättas, då det i praktiken straffar länder med hög sysselsättning snarare än att mäta om individer jobbar längre dagar.
Vad händer nu på fackliga sidan?
LO-förbunden har kommunicerat att de under hösten gemensamt kommer att ta fram förslag på förhandlingsform, yrkanden och gemensamma strategier för förhandlingar. De skriver att syftet med dessa förhandlingar ska vara en generell förkortad normalarbetstid och att de ser det som självklart att staten ska främja och underlätta en sådan uppgörelse.
En viktig fråga för Teknikföretagen
Arbetstidsförkortning är en oerhört viktig fråga för Teknikföretagen. Många företag skulle tvingas lämna Sverige om en tvingande arbetstidsförkortning utan lönesänkning blir verklighet (Våra medlemmar om kortare arbetstid). Den typen av arbetstidsförkortning försämrar svensk konkurrenskraft i ett läge då vi behöver gå i en helt annan riktning. Ett intensivt arbete pågår på Teknikföretagen för att föra fram fakta och argument i frågan och vi på ekonomisk analys kommer att återkomma med ytterligare analys.
Kontakt
[1] OECD:s statistik har även fördelen jämfört med Eurostats att de korrigerar för att hushåll i intervjuer tenderar att överskatta hur många timmar de faktiskt arbetat. Denna överskattning är inte oansenlig.
