Med alla andra störningar som pågår för teknikindustri i Sverige och globalt hade en konflikt naturligtvis gjort sakernas tillstånd än värre och även om den inte skulle omfatta samtliga men väl ungefär hälften av alla anställda i Finlands teknikindustri. Om vi bara håller oss till att kasta en blick på hur mycket insatsvaror Sveriges teknikindustri köper från Finland kan vi konstatera ett icke obetydligt belopp av cirka 12 Mdr per år när det inte är virus. Då har vi bara tagit med stål - och teknikkomponenter och inte insatsvaror från andra industrigrenar. Andelen insatsvaror av stål- och teknikprodukter sammantaget från Finland av total import av dessa varor är inte obekvämt hög (men väl för vissa stålprodukter). Här är vi istället exceptionellt beroende av Tyskland på första plats sedan urminnes tider, i vart fall de senaste 20 åren. Därefter följer EU11 Öst (främst Polen, Baltikum, Ungern och Tjeckien) som sammantaget börjar närma sig Tysklands andel.
Störningar i flödet av teknikvaror mellan Finland och Sverige i händelse av konflikt hade alltså inte varit trevligt. Därutöver uppkommer också alltid indirekta effekter, särskilt vid handel med insatsvaror. Leveransproblem från Finland till Polen som ska leverera till Tyskland som i sin tur ska leverera till Sverige kan mycket väl uppstå. Effekterna kan bli konstiga beroende på förädlingskedjornas uppbyggnad.
Finlands ekonomi, industri och teknikindustri har klarat virus de två senaste åren ganska bra i jämförelse med många andra länder. Precis som i Sverige är Finlands teknikindustri relativt beroende av maskinindustrin som genom att vara nischad visat en påfallande god tillväxt. De senaste åren har också Saabs gamla anläggning i Nystad fått ett uppsving via Valmet Automotive. Finlands teknikindustri är dessutom framgångsrik på världsmarknaden sammantaget. Precis som Sveriges teknikindustri har Finlands teknikkoncerner hundratusentals personer anställda i andra länder eller omkring 300 000 personer i dagsläget.
När vi ändå nämner lite kring kollektivavtal kan vi också repetera innevarande avtal för Tysklands teknikindustri. Det löper mellan januari 2021 och september 2022. Det innehöll inte några traditionella tariffjusteringar utan en radda engångsutbetalningar som inte är gratis. Trots att det löper ut i höst sker en engångsutbetalning i februari 2023. Förhandlandet i höst blir antagligen trögt inklusive sedvanlig retorik från fackföreningsrörelsen om reallöner och om en daglig arbetstid som borde vara lika kort som den tid solen befinner sig över horisonten i Kiruna omkring den 19 januari varje år.
Fotnot:
Att teknikindustri i Tyskland haft en nära bedrövlig tillväxt sedan början av 2018 beror inte bara på kollapsen i fordonsindustrin utan också en dålig ekonomisk situation i Tyskland och i Euroområdet sammantaget.
I höstas ändrade Finland institutionerna för förhandlingssystemet. Se även: https://teknologiateollisuus.fi/en/labour-market
Att analysera teknikhandel indelat i insatsvaror, konsumtionsvaror och investeringsvaror kan göras på flera sätt. För att inte använda en analys på atomnivå används EU-kommissionens MIG-nomenklatur
