”Satsa på tekniskt basår så att fler kvinnor blir ingenjörer”

Publicerad 3 augusti 2017

Det är dags att rädda basåret och samtidigt rädda regeringens trovärdighet som feministisk och industrivänlig. Det skriver Teknikföretagens styrelse i DN Debatt.


Tekniskt basår är ett guldägg som varje år ökar antalet kvinnor som blir ingenjörer i Sverige. Det är ett av regeringens vassaste verktyg för industrivänlighet och jämställdhet i kombination. Tyvärr äventyrar regeringen basårets framtid i en mix av valhänthet i ansvarsfördelning, okunskap om betydelsen och i värsta fall av ointresse. Det är dags att rädda basåret och samtidigt rädda regeringens trovärdighet som feministisk och industrivänlig!

Att vara kvinna och civilingenjör är i dag en av de mest eftertraktade kombinationerna hos de svenska teknikföretagen. Det är fortfarande ett problem för oss att våra arbetsplatser är alldeles för enkönade; männen är fortfarande i klar dominans inom industrin. Det här är något som vi jobbar aktivt för att ändra. Men det är inte lätt på grund av att det fortfarande examineras alldeles för få kvinnliga ingenjörer. Det är bara cirka 30 procent kvinnor på ingenjörsutbildningarna, trots att utvecklingen i övrigt går mot allt fler kvinnor på universiteten. Samtidigt har vi en regering som kallar sig industrivänlig och feministisk. Det borde vara ett perfekt utgångsläge för att främja kvinnors deltagande på tekniska utbildningar och ingenjörsyrken.

Men den utbildningsform som i dag säkrar ett högre inflöde kvinnor och ett högre antal ingenjörer totalt sett är satt under hot. Den utbildningsformen kallas för tekniskt basår, som är en av de mest sökta i landet och ger behörighet till tekniska högskoleutbildningar åt dem som saknar rätt förkunskaper från gymnasiet.

Basåret innebär gymnasieutbildning inom naturvetenskapliga ämnen, förlagt på någon av våra högskolor. Problemet är att högskolan i dag inte får medel för basårsplatserna, på samma sätt som man får för sina andra utbildningsplatser. Det krävs inte en examen i teknisk fysik för att begripa hur det påverkar högskolornas incitament när man planerar kurskatalogen. Att högskolorna trots allt fortfarande har basåret kvar, visar vilken tillgång utbildningen upplevs vara, även för högskolorna själva.

Eftersom det rör sig om gymnasieutbildning inom högskolans väggar, blir också ansvarsfördelningen oklar mellan de olika myndigheterna. Någon uppföljning av basåret har inte gjorts av vare sig Universitetskanslersämbetet (UKÄ) eller Skolverket/Skolinspektionen sedan 2000.

Vi, styrelseledamöter i Teknikföretagen och som representerar 3.900 företag med 320.000 medarbetare, vet att tekniskt basår är otroligt viktigt för industrin. Vi har därför via Teknikföretagen gjort en egen utvärdering. Där framkommer att 40 procent av de drygt 3.500 antagna till höstens basår är kvinnor. Det är en siffra som legat på jämn nivå i snart tio år, och som är klart bättre än snittet för tekniska högskoleutbildningar i stort. Samtidigt visar interna dokument från KTH att kvinnor som läser basåret i snitt klarar av utbildningen bättre än övriga. Mellan 2002 och 2011 tog 67 procent av basårskvinnorna civilingenjörsexamen, medan samma siffra var 46 procent av det totala snittet. En stor del av utsållningen sker redan under första året, då hela 30 procent av civilingenjörsstudenterna hoppar av. Men för de kvinnor som antagits via basåret är samma siffra endast 13 procent. Sammantaget kan man konstatera att de 30 procent kvinnor som läser på civilingenjörsprogrammen hade varit en ännu lägre andel utan det tekniska basåret.

Att basåret även är eftertraktat och uppskattat av studenterna själva framgår av antagningsstatistiken. Det tekniska basåret på KTH är högskolans mest sökta program. Hösten 2016 sökte 1.200 personer i första hand till basår på KTH medan 884 respektive 718 personer sökte deras prestigeprogram i arkitektur och industriell ekonomi.

Antagningsstatistiken skvallrar också om vikten av att kunna välja om. Vi på Teknikföretagen arbetar aktivt med unga tjejers attityder till teknikyrken och de utbildningar som leder dit. Arbetet går framåt, men det tar tid att vända så invanda könsroller. Våra insatser tyder på att få tjejer vågar göra det aktiva gymnasievalet till teknikprogrammet när de är 15. Då är det oerhört viktigt att det finns vägar in för de som senare ändrar sig.

I mars publicerade så regeringen en promemoria med förslag rörande basåret. Tyvärr innehöll den endast juridiskt finlir runt antagningsprocessen, som tidigare varit för snävt formulerat.

Förslagen i promemorian är inte dåliga, endast otillräckliga. Det är inte mer flexibla antagningsregler som på sikt bestämmer basårens vara eller icke vara. Det som behövs för att kompetensförsörja industrin och göra både utbildning och näringsliv mer jämställt, är finansiering och tydlig ansvarsfördelning mellan myndigheter. Det behövs en garanti för att det tekniska basåret ska få fortsätta leva och för att studenter ska kunna planera sin framtid och för att högskolorna ska kunna fortsätta att utveckla sin verksamhet.

Det tekniska basåret lär vara en av de mer samhällsekonomiskt försvarbara utbildningarna vi har i Sverige. För samhället säkrar den en högre genomströmning och fler kvinnor inom tekniska utbildningar och yrken, vilket i sin tur säkrar kompetensförsörjningen inom industrin. För individen innebär den en chans att ändra riktning på sin utbildning, och i förlängningen hela sitt arbetsliv. För högskolan är det en möjlighet att rekrytera från en bredare bas, och attrahera människor med andra kompetenser och perspektiv, som av allt att döma klarar utbildningen bättre än de som inte läser basåret.

Allt detta ska ses mot bakgrund av en skriande kompetensbrist hos de svenska teknikföretagen. Civilingenjörer är en av de mest eftertraktade utbildningarna på arbetsmarknaden och arbetslösheten för de med civilingenjörsexamen är praktiskt taget obefintlig.

Det går att peka på fler fördelar med basåret, men förhoppningsvis börjar bilden bli tydlig: Vill man ha fler kvinnor inom tekniska utbildningar och tekniska yrken; vill man ha kvar en svensk industrisektor; vill man ge individer en andra chans att påverka sin utbildning; vill man ha kvar en av de mest populära utbildningarna; vill man öka genomströmningen på civilingenjörsprogrammen; vill man ge ett bredare och bättre studentunderlag till de tekniska högskoleutbildningarna; vill man ha minskad arbetslöshet – ja, då vill man säkra fortlevnaden av tekniska basåret.

Det är därför vår uppmaning till regeringen att ge universitet och högskolor signalen att tekniskt basår är viktigt för Sverige! En riktad finansiering av utbildningen är vad som behövs.

Det är öppet mål om regeringen vill driva en industrivänlig och feministisk politik i praktiken.

Malin Alfredsson, vd Cellwoodgruppen
Jerry Bengtsson, vd Tetra Pak
Jan Carlson, vd Autoliv
Erik Fahlgren, vd Plastex
Jonas Gustafsson, vd ÅF
Nils Å Hallström, vd Hallströms
Inga-Lisa Johansson, ordförande Daloc Futura
Stefan Jonsson, vd Garo
Mari Kadowaki, vd SAFT
Pernilla Melén, vd Munkforssågar
Lena Olving, vd Mycronic
Kerstin Renard, personaldirektör Volvo
Dag Richardsson, vd Höganäs Verkstads AB
Johan Rittner, vd IBM Sweden
Jonas Samuelsson, vd Electrolux
Maud Spencer, vd Svalson
Johan Söderström, vd ABB Sverige
Hans Torin, vd Combitech

Läs debattartikeln i DN Debatt här.