Bäddat för ökad tillväxt – men Kina fortsätter skicka ut fantasisiffror
Det har börjat komma in lite industridata för februari i år. Först ut denna vecka var som vanligt Kina och USA. I det förstnämnda landet är ekonomiska siffror sedan länge tillrättalagda, vilket många glömmer bort och något annat än fina siffror är sällan att vänta.
Men mot bakgrund av vad Teknikföretagens börsnoterade medlemmar rapporterar om marknadsläget i Kina är det ändå ganska bra fart. På folkkongressen härom sistone fanns ett önskemål om en BNP-tillväxt på över sex procent i år i genomsnitt. Detta är en lågoddsare. Kinas BNP-tillväxt behöver inte ens öka under loppet av 2021 från sista kvartalet i fjol för att nå en tillväxt över detta önskemål. Det är surt för Kina då det missade sitt tillväxtmål från 2010, som var att BNP skulle fördubblas till och med 2020. Ett virus medförde att de missade målet något.
Det må kanske gå bra i år vad gäller ekonomisk tillväxt i Kina. För 2022 och 2023 räknar Finska Centralbankens Institute for Emerging Economies en BNP tillväxt på tre procent per år men tillägger ”such low figures are unlikely to be reported in China’s official figures”. Vi håller med. Kinas potentiella tillväxt är numera betydligt lägre än för 10-15 år sedan.
Oväder och komponentbrist dämpar
I USA minskade industriproduktionen relativt omfattande i februari jämfört med januari. I mångt och mycket var detta väderrelaterat. I fordonsindustrin minskade produktionsnivån också som följd av de nu mer än välkända problemen med elektronikkomponenter. Produktionen av personbilar var ned 12 procent och medium/heavy trucks 15 procent jämfört med januari i år.
För att finna motsvarande elände i fordonsindustrin exklusive virus, väder och finanskriser måste vi backa till Delphi/GM strejken sommaren 1998. Erfarenheten säger att slumpstörningar som inverkar negativt på produktionsnivån på grund av väder kan tas tillbaka någon eller några månader senare. Problem med elektronikkomponenter kan få lite större och mer långsiktig påverkan.
Det har samtidigt dykt upp från politiskt håll att tillverkning av diverse produkter bör bli ”introvert”, det vil säga nu ska vi (EU/USA) i stort sett bli självförsörjande inom vissa områden, bland annat elektronik. Detta är ju förödande. Handelsspecialisering är kanske det mest snillrika som marknadsekonomin har åstadkommit.
Länder har haft en tendens till att importera varor och tjänster som man har dåliga eller inga förutsättningar alls att tillhandahålla själva och byter dem mot varor och tjänster där man är framgångsrik. År 1966 tillverkade Sverige 138 345 st televisionsmottagare och 753 000 herrkavajer. Det gör vi inte i dag, utan importerar detta och byter dem mot något som vi har bättre förutsättningar att producera och exportera, varför inte en hjullastare L350. Politiska ingrepp att försöka skapa framgångsrika branscher eller produkter har ofta misslyckats. Det går naturligtvis att skapa framgångsrika branscher eller produkter om det sker på marknadens villkor, annars tenderar det att bli dyrt och dåligt eller hållas vid liv av skattebetalarnas pengar.
I vårt natursköna grannland Norge släppte centralbanken sin penningpolitiska rapport i torsdags. Banken spekulerar en hel del i vaccinationstrender framöver och menar att det här ska nog gå bra och att den ekonomiska tillväxten tilltar under andra halvåret i år efter en svag inledning första kvartalet i år. Detta bland annat som följd av ökat ”smittetal och smitteverntiltak”.
Men med tillväxt som antas bli starkare framöver än förväntat, risk för finansiella obalanser i hushållssektorn och en underliggande inflation som ligger något över bankens inflationsmål flaggade banken för gradvis räntehöjning redan under andra halvåret i år. Detta är i så fall lite unikt i västvärlden. Sverige, EMU och USA tar det lugnt på räntefronten i vart fall för tillfället.
Veckans fun fact: Produktionen av containers i Kina har ökat kraftigt det senaste halvåret. Kvarstår därmed att få många av dem guppandes på fartyg på de sju haven i önskad omfattning.
