Kontakta oss Kurser och seminarier Webbshop In English
Produktkravsguiden Varupaketet Direktiv eller förordning

Direktiv eller förordning

Under den nya metoden finns två typer av lagar, direktiv och förordningar (Direcitives and Regulations). Skillnaden är att förordningar ska tillämpas exakt som de är medan direktiven ska "implementeras i nationell lagstiftning", vilket kan innebära att befintliga lagar skrivs om för att omfatta kraven i direktiven medan förordningarna alltid är ett eget lagkrav.

Skriv ut

Notera att det finns en förväxlingsrisk med ordet "förordning" eftersom det finns svenska förordningar som inte har sitt ursprung i en "EU-regulation" utan är framtagna enbart för Sverige.

Inom EU-samarbetet finns olika typer av rättsakter. EU-direktiv ska införlivas i den nationella lagstiftningen, medan EU-förordningar gäller i alla medlemsländer oberoende av nationell lagstiftning.

EU-direktiv

Ett EU-direktiv har som mål att harmonisera medlemsländernas nationella lagstiftning på något område, exempelvis miljö. Direktivet föreskriver vilket resultat medlemsländerna ska uppnå men lämnar åt dessa att avgöra hur.

Om ett medlemsland anser sig ha de bestämmelser som föreskrivs i direktivet behöver det landet inte göra något särskilt utan kan hänvisa till de befintliga bestämmelserna.

I direktivet framkommer det när bestämmelsen senast ska vara genomförd i medlemsländerna. Om ett medlemsland inte antagit den nationella lagstiftning som följer av direktivet när tidsgränsen passerats så gäller direktivet ändå under vissa förutsättningar som lagstiftning i det landet, s.k. direkt effekt.

EU-förordning

En EU-förordning som har trätt i kraft gäller direkt och likadant i alla medlemsländer. Den blir en del av den nationella lagstiftningen. I Sverige blir det en del av den svenska lagstiftning först då den genomförts i svensk rätt.

Man brukar säga att förordningen är direkt tillämplig. Den direkta tillämpligheten betyder att ett medlemsland, efter att en förordning antagits, inte behöver göra någonting mer för att den ska gälla i det landet.

Men ett medlemsland får inte heller göra någonting som går emot det som står i förordningen. Om det visar sig att medlemslandets nationella bestämmelser strider mot en gällande förordning är det förordningen som gäller.

Publicerad 2020-04-05Senast uppdaterad 2020-05-17
Hjälpte informationen på den här sidan dig?
Ja, tack! Nej, inte riktigt