Tjänstesektorn och industrin går hand i hand i Sverige

Publicerad 4 oktober 2019

I början av veckan föll inköpschefsindex (PMI) för industrin i Sverige brant i september, med 5,5 indexenheter. På torsdagen följde PMI–tjänster efter och föll med 4,4 indexenheter samma månad, se diagram till vänster nedan. Industri-PMI ligger nu klart under 50-nivån, på 46,3, vilket tyder på att produktionen börjat minska. Vår bedömning är att industriproduktionen kommer att minska under andra halvåret, säsongsrensat från nivån första halvåret, och landa på en ökning med cirka 1 procent i genomsnitt för helåret 2019 jämfört med 2018.

PMI-tjänster hamnade strax under 50 i september, vilket tyder på att produktionen ligger kring nolltillväxt. Inbromsningen i tjänstesektorn har pågått under hela året, där tungt vägande branscher inom företagstjänster bromsat ännu mer än tjänstesektorn totalt sett. Produktionen för delar av företagstjänsterna har till och med börjat minska i årstakt, enligt SCB:s tjänsteproduktionsindex. Dessa tjänster har tidigare haft en starkare tillväxt än tjänstesektorn totalt, och med den snabba inbromsningen för dessa tjänster i år drar det ned tillväxten för hela tjänstesektorn.

För övrigt återspeglar PMI för industrin och tjänster det nära samspelet inte minst mellan industrins- och tjänstesektorns produktion som avser Sveriges export, där inte bara företagstjänster utgör en viktig och växande del, utan även branscher som partihandeln och transporter. Den allt svagare efterfrågan för både exportindustrin och tjänstesektorn förklaras i hög grad av svagare investeringar i omvärlden som drar ned efterfrågan på Sveriges export.

Under senare tid har inbromsningen för produktionen börjat märkas även på arbetsmarknaden, bland annat genom en brant uppgång för arbetslösheten både i juli och augusti enligt SCB:s Arbetskraftsundersökning. Delindex för sysselsättningen i PMI visar en nedgång för industrin, från 53,4 i augusti till 50,1 i september, vilket tolkas av Swedbank som att industrins behov av att nyanställa fortsatt att avta. Enligt den senaste KI-barometern har industrins sysselsättning börjat minska något sedan i somras, men framför allt räknar stora delar av industrin med fortsatta neddragningar under hösten.

Inom den privata tjänstesektorn ökar sysselsättningen betydligt svagare än tidigare. De senaste två årens starka ökningstakt kring 2,4 procent bromsade till 1,3 procent under andra kvartalet i år för denna stora del av Sveriges sysselsättning. Den fortsatta inbromsningen i efterfrågan och produktion i tjänstesektorn talar för en ännu svagare utveckling för sysselsättningen under andra halvåret.

Normalt påverkas sysselsättningen av en inbromsning i produktionen med fördröjning. Avmattningen för produktionstillväxten har som nämnts pågått under hela året, men börjar nu märkas också på att företag tvingas dra ned på kostnader och personal för att anpassa verksamheten till den svagare efterfrågan och försämrad lönsamhet.

Inom tjänstesektorn märks neddragningarna relativt tidigt inom bemanningsbranschen, vilket syns tydligt i KI-barometern, se diagram nedan. För denna bransch utgör normalt uppdrag från industrin något över 30 procent av omsättningen, och då industrin bromsar dras i första hand inhyrd personal ned. Det återspeglas sannolikt till stor del av det kraftiga fallet i efterfrågan för bemanningsföretagen hittills i år enligt KI-barometern, se diagram till vänster nedan. Antalet anställda inom bemanningsbranschen började minska ungefär ett halvår tidigare än inom industrin, enligt KI-barometerns uppgifter. Det vill säga, redan från slutet av förra året, se diagram till höger nedan.

Vi räknar med att mer omfattande neddragningar kan komma även inom industrin och dess leverantörer längre fram, beroende på hur länge konjunktursvackan kommer att pågå. Vi kommer återkomma med svar på den frågan i vår nya konjunkturprognos i början av november.

Ett sannolikt normaltillstånd

Flertalet indikatorer rörande affärsläget började faktiskt gradvis försämras redan i början av 2018 (ge och ta några månader). Detta gäller med få undantag för i stort sett alla länder från Australien till Zambia.

Inköpschefernas index minskade återigen för global tillverkningsindustri sammantaget i september och index föll i Japan, EMU och USA jämfört med augusti samt låg fortsatt kvar under index 50 i Kina. Eller gjorde de det? Nja, för de två sistnämnda länderna finns flera index att välja emellan. Vi håller oss till index för de traditionellt ”officiella” källorna, dvs. ISM för USA och CFLP (Federation Logistic and Purchasing) för Kina och inte till index från konsultbyrån Markit. Markits globala index och index för USA ökade till skillnad från ISM för USA. De finansiella marknaderna ser ut att, liksom vi själva, följa ISM för USA och CFLP för Kina, då marknaden reagerade med bestörtning på veckans dataflöde av inköpschefsindex.

I media kan man få intrycket att de nu aktuella signalerna om lägre ekonomisk affärsaktivitet är Trumps och Kinas fel eller beror på politiker i London och Bryssel som inte kan få till fungerande juridiska institutioner. Men detta politiska elände är inte huvudorsaken till att tillväxten i global ekonomi bromsat in sedan cirka 1,5 år tillbaka. I grund och botten är det starkare krafter än så som spökar.

Uppsvinget sedan slutet av 2016 fram till ungefär årsskiftet 2017/2018 var initierat av en rejält ökad investeringsvilja och ökat behov av investeringsvaror runt om i världen. Verktygsmaskinen, lastbilen, hjullastaren, personbilen, braskaminen eller pappersmaskinen har alla blivit utbytta i hög grad under denna period. Nu har efterfrågan på investeringsvaror gått in i ett lugnare förlopp.

När hjulen snurrar lite fortare och det är tendens till s.k. överhettning brukar företag köpa på sig för mycket resurser, vare sig det är kvinnokraft, mankraft eller kapitalutrustning, under förhoppning att hjulen kommer fortsätta snurra och ännu snabbare. Både priser och efterfrågad kvantitet på resurser och pengar tenderar då att öka.

Baksidan av detta är att företagen bygger upp överkapacitet i förhållande till efterfrågan och att produktivitetstillväxten avtar. Det innebär också att vinstmarginaler försämras, vilket vi nu har sett under ett par kvartal. I en del länder (exempelvis Allemagne) är produktivitetstillväxten till och med negativ och har varit så i över ett år, vilket inte kan fortgå utan rejält eländiga konsekvenser vad gäller löner, vinster eller anställningstrygghet.

Således: Det globala tillväxtförlopp vi ser för närvarande har förstärkts av upptrappat handelskrig och ökad osäkerhet kring Brexit som politiker ligger bakom, men den lägre tillväxten initierades av en avtagande efterfrågan på investeringsvaror samt sämre produktivitets- och vinsttillväxt.

Åter dags för kanonsiffror, eller?

Normaltillståndet i global ekonomi, eller i Sverige för den delen, är ekonomisk tillväxt i varierande grad. Perioderna med nolltillväxt eller minskad tillväxt är få. Sannolikheten för minskad eller mycket låg tillväxt finns, men är inte exceptionellt hög.

Vad är sannolikheten att en högkonjunktur avtar efter det att tillväxten varit hög en längre period? Den är hög.

Vad är sannolikheten att en lågkonjunktur vänder upp efter det att tillväxten minskat eller varit begränsad en längre period? Den är hög.

De data som droppat in på senare tid, inte minst denna vecka, är inte några kanonsiffror och de följer på  en konjunkturavmattning under en längre period. Sannolikheten att siffrorna förbättras framöver ökar ju längre de ligger kvar på eländesnivå. Bakom denna ökade sannolikhet ligger saneringsprocesser som förbättrar produktivitets- och vinsttillväxten, det vill säga grundbultarna i fundamentet för den marknadsekonomiska produktionsordningen.

Hur länge denna process pågår beror på en mängd olika faktorer, men ju mer flexibla marknaderna är vad gäller pris- och kvantitetsanpassning desto snabbare går det. När politiker kastar in störningar (handelspolitiska åtgärder inte minst) i det ekonomiska systemet som höjer transaktionskostnader eller försämrar dess funktion fördröjs också anpassningsprocessen. Därutöver sänks också den högsta möjliga tillväxttakten (potentiell tillväxt). 

Vad är sannolikheten att kunderna kommer tillbaka om några år och köper en ny hjullastare, verktygsmaskin eller en Scania S730? Den beror naturligtvis på hur konkurrenskraftiga produkterna är och vilket mervärde de skapat eller förväntas skapa för kunden. Det är en ständig kamp och tävlan att vara bättre än konkurrenterna, en tävlan som oftast glöms bort eller tas för given.

Vad är sannolikheten för en bra avtalsrörelse och ett konkurrenskraftigt kollektivavtal? Den sannolikheten kan vi påverka själva. 

Bengt Lindqvist, ekonom
Lena Hagman, ekonom