”Reformera haveriet AF – frigör 15–20 miljarder”

Publicerad 5 december 2018

Det brådskar att lägga om kursen för arbetsmarknadspolitiken. Sverige har inte råd med ett dyrt och icke-fungerande arbetsmarknadssystem. Det skriver Ulf Lindberg, näringspolitisk chef, och Anders Weihe, förhandlingschef, i Teknikföretagens debattartikel i SvD Debatt.

Ulf Lindberg, näringspolitisk chef, och Anders Weihe, förhandlingschef.

Problemen hopar sig för statliga Arbetsförmedlingen (AF). En koloss som äter alltmer pengar – 75 miljarder kronor 2018 – men bara förmedlar 1,5 procent av alla jobb. Såväl myndighetsutövning som centrala insatser brister, visar en rad granskningsrapporter. Samtidigt som politikerna sitter och blickar över ett fullfjädrat myndighetshaveri så slår misslyckandet mot både industri och hela den svenska arbetsmarknaden.

AF är och har varit ett sorgebarn för regeringar av olika kulörer under en lång tid. De senaste turerna är så pass allvarliga att de potentiellt kan skada Sverige när vi nu är på väg in i en lågkonjunktur.

En fungerande matchning på arbetsmarknaden är av stor vikt för industrins möjligheter att stärka sin konkurrenskraft. Dessutom finansierar industrins skatter och avgifter stora delar av den offentligt finansierade verksamheten som Arbetsförmedlingen.

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkring (IAF) har rapporterat att de mest basala uppgifterna för AF inte fungerar. IAF menar att det råder "omfattande brister" på samtliga punkter i den så kallade kontrollkedjan. Arbetssökande får inte handlingsplaner i tid, aktivitetsrapporter hanteras inte så som de ska och uppföljningen av aktivt jobbsökande är undermålig.

IAF varnar för längre arbetslöshetstider som en konsekvens av att kontrollfunktionen är satt ur spel.

IAF:s rapport är bara en i raden av kritiska rapporter som kommit det senaste året. Riksrevisionen pekar på att AF utgår från fel matchningsanalyser. Samma myndighet menar dessutom att AF:s upphandlade och kostsamma insatser ger svaga och ibland negativa resultat.

Flera mediegranskningar har visat att de mest ambitiösa åtgärderna som sjösatts under senare år, däribland de mycket dyra extratjänsterna, tycks ge obefintliga resultat..

AF saknar inte pengar. Arbetsmarknadspolitiken kostar 75 miljarder kronor 2018 och väntas öka under kommande år. Att myndigheten sväller och ständigt anställer fler personer verkar enbart leda till att de interna problemen blir större och verksamhetens innehåll sämre.

Nuvarande mål är att AF ska bli en "matchningsspecialist" år 2021. Detta ska ske genom en "förnyelseresa", i vilken AF ska delas upp i tre delar och ytterst konkurrera med andra digitala matchningsplattformar. Huvudkontoret ska mitt i denna saliga röra flytta till nya lokaler, på grund av nya expansionsplaner.

Allt detta är oklart tänkt och helt orealistiskt. I dag förmedlas endast 1,5 procent av jobben genom myndighetens personal. Digitala plattformar som Platsbanken står för en skärva av de jobb som utannonseras och tillsätts.

AF måste inse att myndigheten genom träget arbete under många år förbrukat sitt förtroende. Att med det bagaget starta grandiosa projekt i syfte att bli det nav som svensk arbetsmarknad kretsar kring är inte övertygande.

Teknikföretagen har de senaste åren arbetat proaktivt för att se till att politikerna formulerar ett fungerande uppdrag för AF. Uppdraget måste snävas in, bli begripligt och genomförbart. Flera politiska partier har aviserat behov av en förändring men ännu har ingenting hänt.

Myndighetsutövning och kontroll måste sättas i främsta rummet för AF. En effektivisering som leder till minskade kostnader i storleksordningen 15–20 miljarder kronor under de närmaste åren är möjlig och skulle leda till en mer rimlig kostnadskostym för ett förändrat uppdrag. Det skulle också frigöra resurser till angelägna reformer, till exempel sänkning av arbetsgivaravgifterna.

Dessutom behövs andra reformer för att förbättra matchningen som att minska arbetsgivarnas risk med att anställa och öka arbetstagarnas möjligheter att få en ny anställning när det behovet uppstår.

Arbetslösheten stiger, samtidigt som flaskhalsarna till bristyrken inom industrin alltjämt är påtagliga. Vår bedömning är att konjunkturtoppen sedan ganska länge har passerats och att världsekonomin kommer att försämras mycket påtagligt.

Därför brådskar det att lägga om kursen radikalt för arbetsmarknadspolitiken. Sverige har inte råd med ett dyrt och icke-fungerande arbetsmarknadssystem. Industrin behöver en effektiv kompetensförsörjning och en arbetsmarknad som klarar strukturomvandling och möjliggör stärkt internationell konkurrenskraft.

Ulf Lindberg, näringspolitisk chef, Teknikföretagen
Anders Weihe, förhandlingschef, Teknikföretagen

Läs debattartikeln på SvD Debatt här.