Anders Weihe om kritiken mot etableringsanställningar

Publicerad 6 juli 2018

Centerpartiet och Kristdemokraterna anser att parternas arbete med etableringsanställningar inte duger. Nu svarar Anders Weihe, förhandlingschef på Teknikföretagen, på den kritik som riktats mot etableringsanställningarna.

Anders Weihe, förhandlingschef Teknikföretagen.

Både Kristdemokraterna och Centern anser att parternas arbete med etableringsanställningar inte duger, förstår du den kritiken?

Jag förstår kritiken mot att företag som inte har kollektivavtal inte omfattas. Dessutom skulle det lösa en del stora problem vi har i arbetet nu, om systemet kunde omfatta företag som inte är medlemmar i något arbetsgivarförbund inom sfären. Etableringsjobben enligt nuvarande modell betraktas EU-rättsligt som statsstöd eftersom företag utan kollektivavtal inte omfattas. Om alla företag skulle kunna etableringsanställa skulle ingen betrakta systemet som statsstöd ur EU-rättsligt perspektiv.

Kritiken i övrigt har jag svårt att förstå. Att systemet skulle vara alltför dyrt kan man naturligtvis påstå men alternativkostnaden är mycket högre. I den bästa av världar skulle det inte behövas några anställningsformer som kombineras med ekonomiska bidrag men vi lever inte i den bästa av världar och det är nödvändigt att få de nyanlända i arbete oerhört mycket snabbare än idag.

Alliansen tycker ju att det vore bättre med inträdesjobb som är deras idé, vad tror du om det?

Det är säkert bra. Problemet är dels har jag inte kunnat få förklarat vad idén går ut på, dels är de kostnadsnivåer som det talats om 75 procent av minimilön alldeles för högt för att företag ska vilja anställa helt oprövade personer som inte pratar svenska.

Kollektivavtalen om yrkesintroduktionsanställningar ligger på just den nivån och det har tyvärr inte blivit någon stor omfattning och jag är övertygad om att ett avgörande problem är kostnadsnivån.

Varför omfattas inte företag som inte har kollektivavtal?

Det enkla svaret är att parterna förhandlar för sina medlemmar, arbetsgivarförbunden för de företag som är medlemmar och facken för de anställda som är medlemmar. Så måste det vara, parterna ska som huvudprincip inte bestämma regler för företag och anställda som inte är medlemmar.

I realiteten är saken mera komplicerad. När vi satte oss i förhandlingen kom facken och vi överens om fyra huvudprinciper. För det första måste kostnaden för arbetsgivaren vara tillräckligt låg för att det ska vara intressant. För det andra måste systemet vara enkelt att tillämpa och lättöverskådligt. För det tredje måste anställningsrisken vara mycket låg. Och slutligen ska syftet vara att etableringsanställningen ska som regel kunna leda till en tillsvidareanställning, dvs. arbetsgivaren ska inte ha etableringsanställda som ersätts av nya etableringsanställda osv. Det ska alltså inte fungera på samma sätt som många av de stödanställningar som finns idag, ett kretslopp av stödanställningar som ett sätt för arbetsgivarna att få låga arbetskraftskostnader och för arbetstagarna att få erfarenhet men inte s.k. fast jobb. Det är på dessa fyra principer vår överenskommelse vilar.

För att det ska vara ett enkelt system för företagen att tillämpa måste kontrollmekanismerna vara få. Staten och facken är beredda att ha ett sådant enkelt system om parterna är garanter för att systemet inte missbrukas. Ingen vill ha missbruk och i parternas vanliga förhandlings­ordningar och genom den nämnd som parterna ska inrätta kan vi parter övervaka tillämpningen. Men som sagt ska parterna inte utöva kontroll över företag och anställda som inte är medlemmar. Det innebär att det behöver skapas andra kontroller för företag som inte har kollektivavtal och inte är medlemmar i något arbetsgivarförbund inom sfären.

Det skulle som sagt lösa många knutar om även företag utan kollektivavtal kunde omfattas men i dagsläget finns det inte förutsättningar för parterna och staten att enas om det.

En annan punkt som kritiserats är att bemanningsföretagen inte omfattas av möjligheten att etableringsanställa, varför är det så?

Jag vet att det har påståtts att bemanningsföretag inte omfattas av möjligheten att etableringsanställa men det är inte korrekt. Att bemanningsföretag har etableringsanställda i sin verksamhet ska alltså vara fullt tillåtet. Det som inte omfattas är uthyrning av personer som har en etableringsanställning.

Att etableringsanställda måste arbeta under arbetsledning av arbetsgivaren beror på att etableringsanställda ska ha en lön om 8400 kr. Lönen är den totalkostnad som arbetsgivaren har. Lönen ska sedan kombineras med ett statligt bidrag till individen. Det går inte att få acceptans för att ett företag ska kunna anställa en person för 8400 kr och sedan hyra ut samma person till ett annat företag för t.ex. 22 000 kr.

Bemanningsföretag omfattas alltså och dessutom vill parterna att privata omställnings- och bemanningsföretag ska sköta huvuddelen av matchningen av etableringsanställda, dvs. matcha företag med personer som kan få en etableringsanställning. Det arbetet ska naturligtvis ersättas. Jag skulle uttrycka det så att parterna anser att bemanningsföretagen är centrala för att systemet med etableringsanställningar ska kunna leda till att många får arbete.