EU:s inre marknad

Publicerad Kontaktperson: Anders Östergren

EU:s inre marknad har en historik från 1951 och har sedan utvecklats till vad vi har idag, och utvecklingen fortsätter. Då var samarbete en viktig drivkraft, idag är en viktig fokus hur vi skapar ett hållbart samhälle, både med avseende på miljö, arbete och livskvalitet.


Efter andra världskriget fanns en bred samsyn bland politikerna i Europa att mer samarbete mellan länderna behövdes för att undvika fler krig. Redan 1951 enades de sex länderna Belgien, Frankrike, Italien, Nederländerna, Luxemburg och Tyskland om att ha gemensam kontroll över produktionen av kol och stål, vilka var viktiga råvaror för vapenindustrin och därmed intressanta för att övervaka eventuell upprustning. Det ekonomiska samarbetet dessa länder emellan tog fart 1958 då det så kallade Romfördraget började gälla. Detta fördrag innehöll den Europeiska ekonomiska gemenskapen, EEG, som hade regler om att successivt skapa en inre marknad med fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital, de så kallade fyra friheterna.

Den inre marknaden består i princip av medlemsstaterna i EU. Via EEA-avtalet, (European Economic Area, på svenska EES, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet) utvidgades den 1 januari 1994 till att omfatta även Island, Lichtenstein och Norge. När vi här nämner den inre marknaden avses hela EES-området. Schweiz har en särställning, ingår inte i EES men har avtal som liknar EES-avtalen. 

EU: s inre marknad för varor omfattar idag en marknad på 500 miljoner konsumenter och 21 miljoner små och medelstora företag. En av Europeiska kommissionens viktigaste uppgifter är att säkerställa den fria rörlighet för varor inom unionen samtidigt som man säkerställer höga krav på säkerhet för konsumenter och skydd av miljön och arbetstagare.

OBS! När vi i produktkravsguiden skriver "marknaden" avses den inre marknaden om inte annat tydligt anges.

EU:s konsumenterna drar nytta av lägre priser, mer innovation och snabbare teknisk utveckling samt gemensamma och höga säkerhets- och miljöskyddskrav. För att förbättra funktionssättet hos den inre marknaden för varor och underlätta tillträdet till marknaden för ett brett utbud av produkter antogs år 2008 ett nytt lagstiftningspaket med namnet ”New Legislative Framework” (varupaketet på svenska). Detta initiativ håller just nu på att uppdateras ytterligare en gång.