Ta KI:s barometer med en nypa salt

Publicerad 28 mars 2018 Kontaktperson: Mats Kinnwall

Konjunkturinstitutet (KI) publicerade i tisdags (27 mars) en uppdaterad prognos för svensk BNP-tillväxt tillsammans med ett nytt batteri av konjunkturbarometrar. KI:s bedömning är att BNP kommer att växa med 2,8 procent i år för att bromsa till 2,1 procent år 2019. Prognosen för 2018 tycks vara något i överkant och skulle innebära en rejäl acceleration från förra året. Vår bedömning är snarare att ekonomin i år växer på i ungefär samma eller marginellt långsammare takt än förra året, vilket skulle innebära en betydande avmattning jämfört med förra årets starka avslutning.

Hur ska vi tolka KI:s barometer?

Samtidigt med prognosen publicerades även KI:s barometerdata för mars som pekar på fortsatt stark aktivitet, där konfidensindikatorn (mätaren för hela ekonomin) stannade på 108,4. Det innebär visserligen ett fortsatt tapp från toppen i slutet av förra året men fortfarande betydligt starkare än normalt. Samtidigt ska man komma ihåg att sambandet mellan den ekonomiska aktiviteten och barometern långt ifrån är stabilt. Bilden ovan till vänster visar t.ex. att det uppstått ett rejält gap mellan KI-barometern och BNP-tillväxten de senaste åren: Barometern har skenat medan BNP faktiskt bromsat ordentligt jämfört med tillväxttoppen under 2015.

Gapet har börjat slutas de senaste kvartalen, både genom en viss acceleration i BNP och ett fall i barometern. Det är för övrigt inte alls ovanligt med stora rörelser i barometern utan motsvarande förändring i BNP-tillväxten. Man måste således vara försiktig med att, som ofta görs t.ex. i affärspressen, sätta likhetstecken mellan rörelser i KI-barometern – och i ännu högre grad indikatorer som t.ex. inköpschefsindex - och BNP-tillväxten. Det som är unikt för de senaste årens utveckling är att barometern och BNP-tillväxten faktiskt gått i rakt motsatta riktningar, stigande barometer har t.o.m. kombinerats med lägre tillväxt.

I det korta perspektivet är således KI-barometerns signalvärde långt ifrån perfekt. Frågan är då om det går att dra några hyfsat säkra, mer långsiktiga slutsatser för BNP-tillväxten baserade på KI-barometern? Det är viktigt att komma ihåg att KI-barometern mäter hur företag och konsumenter värderar läget i ekonomin i förhållande till ett normalläge, ett normalläge som kan och kommer att variera över tid. I bilden ovan till höger visar den gröna kurvan den BNP-tillväxttakt som varit förenlig med KI-barometerns normalläge (100) under olika tidsperioder.

Som synes har det skett ett dramatiskt fall sedan mitten av 00-talet: Under decenniet innan år 2005 var KI=100 förenligt med c:a 3,5 procent BNP-tillväxt medan motsvarande takt idag är c:a 1,75 procent, en halvering på drygt ett decennium. På motsvarande sätt visar den mörkblå kurvan den BNP-tillväxt som under olika perioder i genomsnitt varit förenlig med dagens nivå på barometern, d.v.s. 108,4. Som synes har även detta värde fallit gradvis över tid och nu är signalen knappt fyra procent tillväxt.

Varje punkt på den röda kurvan i figuren ovan till höger visar i sin tur den tillväxttakt som i genomsnitt varit förenlig med konstant arbetslöshet – läs oförändrat resursutnyttjande - under den föregående 10-årsperioden; ”potentiell BNP-tillväxt”. Potentiell tillväxt har enligt figuren fallit från c:a 3,25 procent kring år 2005 till c:a 1,75 procent idag och ska tolkas som den underliggande tillväxtkraften, d.v.s. rensat från konjunktursvängningarna vilka speglar varierande efterfrågan i ekonomin.

Hur ska man då förklara och tolka det tidsvarierande normalläget? Det är slående hur likartad utvecklingen varit för potentiell BNP-tillväxt och normalläge, uppenbarligen anpassar företag och hushåll sina förväntningar till de skiftande realiteterna. Den fallande tillväxtpotentialen/normalläget visar för övrigt att även Sverige drabbats av den globala trenden mot lägre produktivitetstillväxt som vi kunnat observera de senaste 10-15 åren, ibland kallad ”Den Nya Normalen”. I bilden ovan till höger visar den ljusblå kurvan BNP/arbetade timme, utryckt som ett 10-års genomsnitt för att illustrera kopplingen till potentiell BNP-tillväxt.

Slutsatsen är att man bör akta sig för att ta diverse konjunkturindikationer på alltför stort allvar och att de definitivt inte bör tolkas bokstavligt som en spegling av verkligheten. I bästa fall säger de något om i vilken riktning ekonomin har utvecklats sen sist men de går inte att på ett meningsfullt sätt översätta i tillväxtprognoser. Det vi kan konstatera är att såväl den svenska ekonomin som världsekonomin i stort växlat in på ett nytt och långsamma spår det senaste dryga decenniet och att inte mycket tyder på en betydande uppväxling. 

Mats Kinnwall, chefekonom Teknikföretagen.

_________

Varje punkt på den gröna kurvan visar den tillväxt som i genomsnitt varit förenlig med KI=100 under den senaste 10-årsperioden. Valet av urvalslängd är godtyckligt, 10 år har valts för att ungefär motsvara två konjunkturcykler. Instabiliteten i sambandet är dock betydande. Baserar man istället analysen, t.ex. på glidande 5-årsdata indikerar KI=100/108,4 c:a 2,5/3,2 procent tillväxt, med ett snabbt fall på slutet som speglar det stora gapet mellan barometer och tillväxt de senaste åren.

Logiken är att om arbetslösheten/resursutnyttjandet är konstant innebär det att ekonomin växer i långsiktigt uthållig takt; potentiell tillväxt. Arbetslösheten är en hyfsad men inte perfekt mätare på resursutnyttjandet, mer om detta, t.ex. i IMF:s rapport ”More Slack than Meets the Eye? Recent Wage Dynamics in Advanced Economies”.