Läs och rösta: Vems framtid är mest du?

Publicerad 28 juni 2017

Polisstat, känslosamma robotar eller en superavancerad civilisation – hur ser det ut på jobbet 2030? Svaret på det får du sannolikt inte alls på torsdag den 6/7 kl 12-13.30 på Industriområdet i Almedalen, men är du på plats kommer du garanterat att få en kul upplevelse. Då låter vi tre skribenter – Anna Jansson, Helena von Zweigbergk och Linnéa Claeson – drabba samman i en duell om vilken av deras respektive framtidsspaning som är mest trolig. Kom och lyssna! Deras tre noveller kan du ladda ner här. Redan idag kan du tycka till och rösta: vems framtidsvision tror du mest på?(Hinner du inte läsa novellerna just nu, finns smakprov att rösta utifrån nedan.)

Helena von Zweigbergk, Anna Jansson och Linnéa Claeson.

Ur Helena von Zweigbergks novell "Äkta känslor":

”Han visste att Maya och hennes departement var arga på dem och hade skrivit upprörda appeller om deras verksamhet. Men vad gjorde det? Tom var förälskad. Bara han fick se hennes blixtrande bärnstensfärgade ögon, hennes fantastiska hårsvall som tycktes få mer liv ju argare hon blev och fick höra de skarpa, smattrande formuleringarna som hon tog till när hon i skarpa ordalag tilltalade honom.”

Ur Linnéa Claesons novell "Om rädslan vinner valet":

”David log åt den något makabra synen av hur hundens bröstkorg rörde sig upp och ned, som om den tog faktiska andetag, samtidigt som de öppna ögonen utstrålade allt annat än liv. Vera fortsatte: ”dessutom är inte snutarna så bra på att läsa läppar som du verkar tro. Dom har aldrig lyckats koda mig!” Nu höjde Tamira rösten ytterligare och fräste ”Det är väl kanske för att du snackar så mycket skit att deras program inte hänger med! Håll för munnen!”, och svor sedan på arabiska, som hon hade för vana, eller ovana, att göra.”

Ur Anna Janssons novell "Det här hände medan du sov":

”Va? Har rättsväsendet lagts ner?” ”Javisst, det vore ansvarslöst att låta människor svara för sina handlingar när allt styrs av våra gener. Först fann man genen för kleptomani, sen pyromani och pedofili, ohämmad aggression, girighet och svartsjuka. Inte ens tvistemålsärenden åtar sig domstolarna längre. Flera har lagt ner sen man fann genen för grälsjuka. Och ingen åtalas längre för mord. Jag menar; hur skulle de kunna döma någon som fått ett så sorgligt levnadsöde utstakat av sina gener. Det vore grymt och omänskligt.”

Läs novellsamlingen "Älskade framtid – Tre noveller om arbetsplatsen år 2030" här. 

Rösta på din favorit!


Klicka här

Läs novellerna


Klicka här