Industriavtalet 20 år - en hörnsten i svensk lönebildning

Publicerad 4 juli 2017

Industriavtalet fyller i år 20 år och har haft en avgörande betydelse för svensk ekonomis framgång, Men medias ointresse för avtalsrörelsen kan hota dess legitimitet.  Det var några av diskussionspunkterna på Teknikföretagens Almedalsseminarium ”Fyra perspektiv på avtalsrörelsen 2017 och framtiden för Industriavtalet”.

Men det finns också problem: Yonna Waltersson, chefredaktör på Arbetet och Tove Lifvendal, politisk chefredaktör på Svd, fick förklara varför medierna visar ett sådant ointresse för avtalsrörelsen, något som i förlängningen kan hota avtalet legitimitet. IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson, efterlyste därför en ”folkbildning” kring avtalsrörelsen.

-I många journalisters ögon framstår avtalsrörelsen som rörig, den är för komplex vilket kan påverka dess legitimitet hos allmänheten på sikt, sade Yonna Waltersson.
Tove Lifvendal menade att underraporteringen också handlar om mediedramaturgi, där avtalsrörelsen blir ett förutsägbart rollspel som ser likadant ut år för år. Ingen vill tappa ansiktet och lyfter alltid fram fördelarna med uppgörelsen.
-Det är också ett resultat av strukturomvandlingen i mediebranschen med minskade resurser, det finns inga specialreportrar längre, sade Tove Lifvendal men tillade att effekterna av lönerörelsen är bättre bevakade.

En av de mer påtagliga effekterna rör Sveriges konkurrenskraft där bland andra Marcus Dahlsten, biträdande förhandlingschef Teknikföretagen, menade att löneökningarna legat för högt i ett internationellt perspektiv vilket gjort att Sverige tappat konkurrenskraft. Konflikthoten gör att industrin tvingas acceptera för höga avtal.
-Istället drabbas industrin av sotdöden, pö om pö flyttas verksamhet utomlands.

Marie Nilsson argumenterade mot en alltför rigid tolkning av industriavtalet,  det måste finnas ett ”gummiband” kring märket.
-Det är viktigt att det går att göra relativa förändringar, som låglönesatsningen.
Försvarsargumentet för industriavtalet är att aktörerna annars skulle löpa amok, grupper skulle kräva mer och mer, menade Tove Lifvendal.

-Vi vet att folk är benägna att synda, därför måste vi omgärda oss av villkor som gör att folk inte kan synda. Vi är inte tillräckligt vuxna i Sverige för att stå utan industriavtalet.