Samverkan ger innovationer, export och nya jobb

Publicerad 21 september 2016 Kontaktperson: Amelie von Zweigbergk

Att låta universitets och högskolors samverkan med företagen i högre grad påverka fördelningen av medlen är en sedan länge efterlängtad åtgärd. I regeringens budgetproposition framgår att det pågår ett arbete med att ta fram en modell för en samverkan i resurstilldelningen till lärosätena. Det kan i förlängningen leda till en högre utbildning som bättre motsvarar våra medlemsföretags behov.

 

– Teknikföretagen vill se starkare incitament för att högskolan premierar forskares och studenters samverkan med näringslivet. Att väga in samverkan i resurstilldelningen är därför ett viktigt steg, säger Amelie von Zweigbergk, chef för industriell utveckling på Teknikföretagen.

Studier visar att samverkan med näringslivet leder till ökad kvalitet i forskning och utbildning, till forskningsresultat och innovationer.

Innovationer, jobb och vetenskaplig kvalitet
– När industri, institut och akademi forskar tillsammans blir forskningsresultaten mer relevanta för företagen och kan ge innovationer, export och nya jobb. Det drar i sin tur till sig nya investeringar till Sverige. Samverkansforskning ökar också den vetenskapliga kvaliteten, säger Amelie von Zweigbergk.

På samma sätt behöver meriteringssystemet för lärare och forskare inom akademin bättre premiera samverkan. Det ska löna sig, inte straffa sig, för lärare och forskare att röra sig mellan akademi och näringsliv.

– I nuvarande system missgynnas forskare som samverkar med företag i sin akademiska karriär, menar Amelie von Zweigbergk.

Teknikföretagen vill att de forskare som samverkar ska gynnas av meriteringssystemet. När högskolor och universitet anställer eller befordrar forskare bör de i större utsträckning belöna de forskare som har erfarenheter från industrin. Företagen kan bidra genom att erbjuda fler forskare och studenter att vara verksamma i industrin under en begränsad tid.

– Näringslivets perspektiv bör även finnas med vid såväl bedömning som uppföljning av vetenskaplig kvalitet, kvalitetsutvecklande faktorer som genomslag utanför akademin, säger Amelie von Zweigbergk avslutningsvis.