Problematisk LO-samordning

Publicerad 19 oktober 2016 Kontaktperson: Anders Weihe

- LO:s samordning är som vanligt problematisk. Det säger Anders Weihe, förhandlingschef, Teknikföretagen.

Anders Weihe, förhandlingschef, Teknikföretagen.

Ökningar av arbetskraftskostnader ska beräknas i procent, det är vad arbetsgivarna inom Industriavtalet alltid har hävdat. 

Andra krontalsmodeller än s.k. branschpotter, dvs. där branschens genomsnittslön multipliceras med en procentsats, är inte i linje med industriavtalet och normeringen.

Nu verkar man inom LO ha enats om en modell för låglönesatsning där de arbetare som tjänar under 24 000 kr ska generera mer till lönepotterna än som motsvarar deras faktiska löner medan man för de som tjänar mer tillämpar en vanlig procentpott. Teknikföretagen kommer att motsätta sig en sådan konstruktion.

Det blir mångtydigt och oklart att hävda att de avtal som sluts inom ramen för Industriavtalet ska vara normerande i avtalsrörelsen 2017 och samtidigt komma med en modell som inte är förenlig med detta. IF Metall har på nytt slagit knut på sig själva och hittat på konstigheter. Det är olyckligt och skadar förtroendet för dem.

Sverige har en helt exportberoende ekonomi. Alla vet att vi har haft en mycket svag utveckling av produktiviteten. Vi borde fokusera på det ohållbara i att våra arbetskraftskostnader under lång tid har ökat snabbare än i omvärlden och att förutsättningarna på den globala marknaden är dåliga. Pratet om högkonjunktur i Sverige leder många tankar fel. Sverige kommer aldrig att gå i annan takt än våra exportföretag.

Exporten svarar för knappt hälften av vår BNP och resten är ”inhemskt skyddade sektorer eller skattefinansierad verksamhet”. Även om motsatsen vore bekväm kan vi aldrig leva av att beskatta varandra. Vi måste alltså hantera att våra arbetskraftskostnader är för höga i internationellt perspektiv och träffa avtal som stärker den internationella konkurrenskraften för våra medlemmar. Reallöneökningar som inte bygger på att man först skapar utrymme för högre produktivitet och en ökad intjäningsförmåga hos exportindustrin är enbart destruktiva och skapar utslagning. Det är inte det Sverige behöver.