KI får skarp kritik för lönerapport

Publicerad 7 oktober 2015 Kontaktperson: Anna Lööf

Avtalsrörelsens lönekrav bör utgå från Riksbankens inflationsmål på 2 procent – även om den faktiska inflationen är och väntas förbli lägre. Det skriver KI i dag i sin Lönebildningsrapport 2015.  Men kritiken från arbetsgivarhåll är inte nådig. Läs artikeln från Dagens Nyheter nedan:

Konjunkturinstitutet har med dagens rapport tagit upp stafettpinnen från Riksbanken vad gäller utomstående parters inblandning i avtalsrörelsen, anser Teknikföretagens vd Åke Svensson.

Han menar att KI bygger sin analys på ”gamla och ofullständiga teoretiska modeller” som sprungits ifrån av verklighetens extraordinära ekonomiska läge.

 

   – KI har i sin modellverkstad en bristande förmåga att ta in industrins verklighet, när man tycks mena att avtalsförhandlingarna i första hand ska inriktas på att hjälpa Riksbanken nå sitt tvåprocentiga inflationsmål, kommenterar Svensson.

Industrins verklighet är - enligt Teknikföretagen - närmare bestämt att produktionsvolymerna minskar, produktivitetsutvecklingen är mycket svag, att Sverige har några av världens högsta arbetskraftskostnader, samt att vinster inte ger tillräckligt investeringsutrymme och allt färre anställda får vara kvar på grund av neddragningar och utflyttning.

Avtalsförhandlingarna måste förstås utgå från verkliga förhållanden och vad som nu kan förväntas framöver, understryker Åke Svensson. Och enligt KI:s egna siffror är det i verkligheten i dag långt till inflationsmålet på 2 procent: nollinflation i år, och en ökning av konsumentpriserna med 0,9 procent 2016.

– De löneökningar som Riksbanken talar om är fullständigt omöjliga och skulle slå undan fötterna för exportindustrin. Vi behöver låga löneökningar, som kan stärka den svenska konkurrenskraften, fastslår Teknikföretagens vd.

De senaste dagarna har det stormat rejält kring Riksbankens, och nu alltså även Konjunkturinstitutets inspel inför nästa års löneförhandlingar. Även i dagens Svenska Dagbladet går Teknikföretagen till attack mot Riksbankens försök att provocera fram inflation genom att elda under de fackliga lönekraven.

I Dagens Industri framhåller även företrädare för Svenskt Näringsliv på debattplats att lönerna måste utgå från en realistisk bedömning av inflationen. De senaste åren har de ökat mer än vad inflation och produktivitetstillväxt skapat utrymme för, eftersom lönerörelserna utgått just från inflationsmålet, samtidigt som inflationen hela tiden hamnat lägre, i snitt 1,2 procent per år sedan 1995. Detta har enligt Svenskt Näringsliv medfört att arbetskraftskostnaderna ligger på historiskt hög nivå, en utveckling som på sikt äventyrar tiotusentals jobb.

 

  Medan Riksbankens utspel applåderats av LO centralt har även från industrifackligt håll kritik framförts mot den externa inblandningen. IF Metall och de övriga Facken inom industrin har för sin del klargjort att de kommer att beakta löneökningens effekt på såväl industrins konkurrenskraft som sysselsättning och inflation.

Samtidigt som den svaga produktivitetsutvecklingen innebär en restriktion för hur reallönerna kan utvecklas framöver pekar Konjunkturinstitutet, liksom härom dagen Industrins Ekonomiska Råd, på risker både med för låga och för höga löneökningar.

Enligt KI kan mycket låga löneökningar i dag snarast elda till ökad arbetslöshet, eftersom det är oklart hur mycket mer expansiv penningpolitiken kan göras, även om mer extraordinära åtgärder vidtas.

Därför bör inflationsmålet på 2 procent enligt KI förbli det nominella ankaret för lönebildningen, trots de senaste årens låga inflation. Lönekraven bör alltså ha 2 procent som grundläge. I snitt under perioden 2016-19 förutspår KI en inflation på nära 2 procent, även om just 2016 stannar strax under 1 procent.

Blir löneökningstakten lägre än så riskerar dock Sverige att inflationstakten bli betydligt lägre under perioden 2016-19, hävdar KI, som varnar för att redan låga inflationsförväntningar då faller ytterligare och inflationsmålets trovärdighet urholkas.

Enligt Konjunkturinstitutet är det ingen akut fara för det svenska näringslivet, då efterfrågeläget är normalt och näringslivet bör kunna förvänta sig en normal lönsamhet under den kommande avtalsperioden.

Däremot förespråkar KI sänkta lägstalöner i avtalen, för att få bukt med arbetslösheten. Dagens aktiva arbetsmarknadspolitiska är otillräckliga, och KI efterlyser därför strukturåtgärder både från parternas och politikens sida. En anpassning av lägstalönerna skulle enligt KI sannolikt kunna höja sysselsättningen bland grupper med låg utbildning och/eller liten relevant arbetslivserfarenhet.

 

Länk till artikeln hittar du här