Fem åtgärder som ger industrin fart

Publicerad 5 februari 2015 Senast uppdaterad 12 februari 2015

Åtgärda bristerna i infrastrukturen, ge oss konkurrenskraftiga energipriser och satsa på forskning och kompetensutveckling. Då kan industrin bli framgångsrik och skapa nya jobb. Det skriver Teknikföretagen och övriga organisationer i Industrirådet på Ny Teknik Debatt.

Tillväxten i Sverige måste långsiktigt byggas på en hög produktivitet. Det kräver innovationer, forskning och investeringar, företagande, utbildnings- och kompetenssatsningar samt en god infrastruktur. Foto: Eva Lindblad

Mer än 90 procent av Sveriges vuxna befolkning anser att industrin är viktig för den svenska ekonomin. Mer än varannan uppger att industrins betydelse är mycket stor. Det visar en ny undersökning från TNS Sifo som Industrirådet – en samverkansgrupp för arbetsgivare och fack inom industrin – låtit göra inför Industridagen den 5 februari 2015.

87 procent av alla tillfrågade anser också att industrin har mycket eller ganska stor betydelse för att skapa jobb i Sverige. Lika höga är siffrorna vad gäller industrins betydelse för att vi ska ha en hög och fungerande välfärd i Sverige.

Från Industrirådets sida kan vi konstatera en sak – allmänheten har rätt. Tvärtemot den bild som ofta målas upp där tillväxten i Sverige påstås dras av de så kallade nya kreativa näringarna som musik och dataspel, är och förblir industrin i hög grad basen för hela ekonomin.

Skatteintäkterna som industrin direkt och indirekt genererar är t ex vitala för den gemensamma välfärden. Däremot ska man givetvis inte ställa industrin i motsatsförhållande till tjänstesektorn. Båda behövs och blir allt mer beroende av varandra. Frågan är inte längre – industrin eller tjänstesektorn – utan industrin och tjänstesektorn.

Regeringen har aviserat att man ska ta fram en strategi för en nyindustrialisering av Sverige. Detta är Industrirådet givetvis positivt till. Men för att den skall bli framgångsrik vill vi, fack och arbetsgivare gemensamt, peka på ett antal avgörande faktorer:

• Sverige behöver en bred och långsiktig överenskommelse om energipolitiken som säkerställer både konkurrenskraftiga priser och säkerhet i distributionen.

• De anställdas kompetens är numer i flertalet fall helt avgörande för långsiktig konkurrenskraft. Frågor om kvalitet och kvantitet i utbildningssystemet är därför avgörande, liksom frågan om fortlöpande kompetensutveckling för de redan anställda. Digitaliseringen ökar kraven på omställning ytterligare. Det behövs nya lösningar vad gäller kompetensutvecklingen och hur den kan finansieras.

• Sverige behöver öka den företagsnära forskningen och förbättra forskningsinfrastrukturen vad gäller kopplingar mellan akademi och företag.

• Bra infrastruktur, fysisk och elektronisk, är särskilt viktiga i ett exportberoende och avlångt land som Sverige. Här finns stora brister, både vad gäller investeringar och underhåll.

• Industrin måste vara ”märket” i löneavtalen. För stabilitet, förutsägbarhet och konkurrenskraft kan inte Sverige ha en lönekostnadsutveckling som skiljer sig från våra konkurrentländer. Det första industriavtalet slöts 1997. Därefter har reallöneökningen på arbetsmarknaden varit drygt 2 procent per år, eller omkring 40 procent för hela perioden. Det kan jämföras med cirka 0,5 procent per år under 20-årsperioden före industriavtalets tillkomst. Skillnaden är talande. Alla har tjänat på industriavtalet.

Tillväxten i Sverige måste långsiktigt byggas på en hög produktivitet. Det kräver innovationer, forskning och investeringar, företagande, utbildnings- och kompetenssatsningar samt en god infrastruktur. Konkurrenskraftiga företag med kompetenta medarbetare är en förutsättning för jobb, höga löner och välfärd.

Det är med detta som mål som politiken måste utformas. När ska då en nyindustrialisering av Sverige ta fart? Varför inte omedelbart. Genom vår undersökning vet vi att regeringen har svenska folket med sig.

Ulf Bengtsson, förbundsordförande Sveriges ingenjörer

Cecilia Fahlberg, förbundsordförande Unionen

Anders Ferbe, förbundsorförande IF Metall

Jonas Hagelqvist, vd IKEM

Per Hidesten, vd Industriarbetsgivarna

David Johnsson, vd TMF

Hans-Olof Nilsson, förbundsordförande Livs

Katarina Novák, vd SLA

Arne Sehlström, vd BÄF

Per-Olof Sjöö, förbundsordförande GS

Åke Svensson, vd Teknikföretagen

Marie Söderqvist, vd Livsmedelsföretagen

Lena-Liisa Tengblad, vd Grafiska Företagen

Anders Weihe, vd Teko