Det stora problemet är inte turordningsreglerna

Publicerad 12 januari 2015 Senast uppdaterad 12 februari 2015 av Anders Weihe

Det verkligt stora problemet med las är att lagen skapar en stark ovilja att anställa, skriver Teknikföretagens vd Åke Svensson och förhandlingschef Anders Weihe i en slutreplik till Unionen på DN Debatt.

Teknikföretagens förslag om en ordentlig översyn av las baseras inte främst på kritik av turordningsreglerna. Det verkligt stora problemet med las är att lagen skapar en stark ovilja anställa. Foto: Eva Lindblad

Unionens Cecilia Fahlberg framställer det som att arbetsgivare inte förstår vikten av kompetenta och engagerade medarbetare. Inget kan vara mer fel. Tvärtom är kompetensfrågan en av de frågor som Teknikföretagen drivit hårdast. Vi vill att trygghetssystemen underlättar för individen att utvecklas under hela yrkeslivet samtidigt som företagen kan behålla de bäst lämpade medarbetarna. Att man på större företag, efter lokal överenskommelse med facket, kan göra avsteg från turordningsreglerna är givetvis bra, men visar samtidigt att ett modernt system behöver utvecklas så att tryggheten för alla företag, stora som små, och deras anställda kan tillvaratas. För det är bara när företag klarar av att konkurrera och växa som jobb skapas.

Men för att komma framåt krävs en saklig debatt där deltagarna inte väljer att tala om andra frågor eller tillvitar andra åsikter eller påståenden som de inte har. Låt oss därför tydliggöra att Teknikföretagens förslag om en ordentlig översyn av lagen om anställningsskydd (las) inte främst baseras på kritik av turordningsreglerna. Det verkligt stora problemet med las är att lagen skapar en stark ovilja att anställa. Turordningsreglerna ligger inte i fokus när en arbetsgivare överväger hur verksamheten ska resurssättas utan problemet är att det inte går att förutse vad en eventuell felrekrytering kan medföra för kostnader eller ens hur situationen ska lösas. Den effekten drabbar i synnerhet unga och andra som saknar oklanderliga cv:n, det vill säga alla som inte är inne på arbetsmarknaden. Bland medborgarna finns en spridd uppfattning att turordningsreglerna gäller, vilket påverkar de som har ett jobb att så länge som möjligt hålla fast vid detta i stället för att söka sig ett nytt. Detta även om det man har inte känns så stimulerande eller kanske inte heller ger de utvecklingsmöjligheter man önskar.

Vår artikel lyfter fram två faktorer som alltså Unionen väljer att helt förbigå.

Den första är att anställningsavtalet är ett av de viktigaste en individ någonsin ingår och att det då måste finnas en rimlig nivå av förutsägbarhet och transparent trygghet om och när avtalet sägs upp. Det måste finnas en bra omställningsförsäkring som underlättar att man kan hitta ny anställning.

Den andra handlar om företagens och de anställdas behov av flexibilitet. Man måste kunna korrigera sina misstag och snabbt ställa om när konjunktur och marknad viker – eller växer. Man måste veta vad det kostar, och man måste kunna begränsa sina risker och våga pröva nya lösningar och jobb.

Vi kan lära av andra länders system och regelverk men vi vill skapa en lösning som passar den svenska modellen och våra utmaningar. Därför behöver vi genomföra det arbetet i samverkan mellan politik, företag, arbetsgivarorganisationer, fack och tankesmedjor.

Vi har hittills uppfattat att Unionen delar vår bild av en arbetsmarknad som står inför stora utmaningar. Och att las konstruerades för en annan tid och nu inte fungerar optimalt. Det är därför vi vill skapa nya lösningar tillsammans.