Dags att visa vad arbetskraft kostar

Publicerad 13 januari 2015 Senast uppdaterad 12 februari 2015

Reallöneökningar och skatter kommer att inta en central plats i debatten framöver. Idag är det få som vet vad en arbetstagare kostar sin arbetsgivare eller, om man så önskar, vad arbetet egentligen är värt. Det är nu dags att öka synligheten, skriver Teknikföretagens vd Åke Svensson och företrädare för Svensk Handel, Almega och Svenskt Näringsliv på Di Debatt.

Det relevanta för en arbetsgivare är förstås hela lönekostnaden. När löntagare sällan känner till detta, saknas en gemensam utgångspunkt, vilket försvårar en vettig diskussion. Otydligheten rimmar också illa med ett samhälle som normalt hyllar principer om öppenhet och transparens. Foto: Eva Lindblad

En stor del är gömd i den så kallade arbetsgivaravgiften, som idag betalas direkt till staten utan att synas. Avgiften uppgår till nästan 500 miljarder kronor. Det motsvarar mer än en fjärdedel av den offentliga sektorns totala skattintäkter och över 100 000 kr för en normalinkomsttagare.

I en SNS-undersökning visste inte var fjärde hur hög arbetsgivaravgiften är för en medelålders person. Bara var tionde person hade en något så när korrekt kännedom om avgiftens storlek och många hade en överdriven uppfattning. Villfarelser om vad arbetskraft kostar är alltså mycket vanligt.

Det behövs ökad kunskap om skatte- och avgiftsuttaget av pedagogiska och demokratiska skäl. Det relevanta för en arbetsgivare är förstås hela lönekostnaden. När löntagare sällan känner till detta, saknas en gemensam utgångspunkt, vilket försvårar en vettig diskussion. Otydligheten rimmar också illa med ett samhälle som normalt hyllar principer om öppenhet och transparens.

Allt oftare förs frågan fram om att reformera skattesystemet. Vi kan i korthet konstatera att Sverige på senare år genomfört betydelsefulla reformer under såväl socialdemokratiskt som borgerligt ledda regeringar. Det har exempelvis varit slopade arvs-, gåvo- och förmögenhetsskatter, lägre bolagsskatter och en rad skattelättnader på arbete. Samtidigt har skattehöjningar skett på t.ex. koldioxid, alkohol och tobak samt i kommunsektorn. I takt med en allt starkare globalisering krävs att reformeringen av skattesystemet fortgår.

Informationen behöver bli bättre och breddas till att omfatta hela kostnadsbilden. Arbetsgivare och arbetstagare har ett gemensamt behov av bättre förutsättningar för sina diskussioner. En tydligare redovisning av lönekostnaden, inklusive arbetsgivaravgiften, skulle bidra till detta.

Sedan ett antal år är det gratis, enkelt och integrerat i de flesta löneredovisningssystem att även uppge arbetsgivaravgiften. För att få verklig effekt krävs dock mer än justerade lönebesked.

Danmark är ett levande exempel på att en sådan ordning kan fungera. Där är löneläget högre och man har ingen arbetsgivaravgift utan i stället högre, synliga löner och inkomstskatter. Att få ett system liknande det i Danmark är inte så enkelt och behöver förstås utredas. I praktiken skulle ett bibehållet källskattesystem underlätta, dvs. att arbetsgivaren även fortsättningsvis sköter hela skatteinbetalningen.

Utgångspunkten är att arbetsgivaravgiften till stor del är en ren skatt. Delen som benämns allmän löneavgift klassificeras redan så. Finansdepartementet kallar denna del ett ”dragspel” med syfte att hålla totala avgiftsnivån oförändrad. När exempelvis sjukfrånvaron sjunker tack vare arbetsmiljöåtgärder kan sjukförsäkringsavgiften sänkas, men allmänna löneavgiften höjs regelmässigt lika mycket så att arbetsgivaravgiften som helhet förblir opåverkad. Tydlig skattekaraktär har också arbetsgivaravgiften på månadslöner över 27 750 kr. Över den inkomstnivån får man ju inte något ur trygghetssystemen. Avgifter däröver är därmed ren skatt.

Men alla skatter – oavsett om det är arbetsgivaravgift eller andra skatter – används till transfereringar och offentlig verksamhet. Skatter är inte öronmärkta. Detta är också viktigt för diskussionen om samband mellan arbetsgivaravgiften och socialförsäkringssystemen och valfrihet. Begreppet ”avgift” är i sig tveksamt eftersom arbetsgivaravgiften de facto är en obligatorisk pålaga som är lika för alla, som uppbärs tillsammans med övriga skatter, som drivs in med stöd av samma sanktionssystem samt som hanteras inom samma administrativa system och av samma myndighet som övriga skatter. En spade är en spade.

Starka sakliga skäl talar för att synliggöra skatterna. Det finns ingen anledning att dölja vare sig skatter, avgifter eller vad skattepengarna går till. Dessutom skulle diskussionerna mellan arbetsgivare kunna föras utifrån vad det offentliga ändå beskattar. Den som vill dölja verkliga kostnader och skatter är den som borde förklara sig. Vi tycker det är hög tid för ökad tydlighet och transparens.

Karin Johansson, vd Svensk Handel
Jonas Milton, vd Almega 
Åke Svensson, vd Teknikföretagen 
Christer Ågren, vice vd Svenskt Näringsliv