Avtalskrav utbytta, nu börjar förhandlingarna

Publicerad 21 december 2015

Idag klockan 08.30 utbytte Teknikföretagen avtalskrav med sina fackliga parter, Unionen, IF Metall och Sveriges Ingenjörer.

Anders Weihe, Åke Svensson och Anders Rune under dagens pressträff.

Teknikföretagen inför avtalsförhandlingarna 2016

• Det finns en partsgemensam bild kring osäkerheten om konjunkturen och hur den kommer att utvecklas

• Parterna har gemensam bild av att arbetskostnaderna ökat samtidigt som ingen produktivitetsförbättring skett under innevarande avtalsperiod

• Resultatet har blivit försämrad konkurrenskraft och många förlorade arbetstillfällen

• Parterna måste sträva efter avtal som stärker företagens konkurrenskraft, genom mycket låga eller helst inga kostnadsökningar

• Det innebär också avtal som är rakt och enkelt, flexibelt och företagsnära

• Teknikföretagen månar om industrins internationella konkurrenskraft, det ger jobb i hela landet

 

Teknikföretagens förslag

Våra förslag syftar och leder till förstärkt konkurrenskraften för våra medlemsföretag. Våra medlemmar svarar för en tredjedel av Sveriges export och deras framgångar är därför avgörande för hela landet.

1. Arbetskraftskostnader

Utrymmet för kostnadsökningar är med hänsyn till den ekonomiska situationen mycket begränsat. Företagens situation sinsemellan uppvisar mycket stora skillnader där vissa företag klarar sig relativt väl medan andra drabbats mycket hårt av den bristande internationella efterfrågan.

Förhandlingar måste i större utsträckning kunna ske på företagsnivå. De lokala parterna ska ges utrymme att komma överens om löner på ett sätt som är anpassat till företagets ekonomiska läge. Löneavtalen måste också vara klara och tydliga och därmed enkla att tillämpa.

Individgarantier utgör allvarliga hinder mot en lönefördelning i enlighet med löneprinciperna. En sammanpressad lönestruktur leder till att medarbetarna har små möjligheter att förbättra sin lön genom ökad prestation, kunskap eller större ansvar. Individgarantier motverkar produktivitetsförbättringar och hotar därmed industrins konkurrenskraft. Därför ska sådana regleringar inte finnas de centrala avtalen.

Idag är löneavtalen med Unionen och Sveriges Ingenjörer utformade på olika sätt. Det är inte vare sig önskvärt eller rimligt att medlemsföretagen ska hantera den lokala lönebildningen i två skilda processer för tjänstemän enbart beroende på den enskilde tjänstemannens fackliga tillhörighet. Det innebär en administrativ börda för företagen och medför transaktionskostnader utan någon motsvarande nytta.

Teknikarbetsgivarna ställer därför krav på att införa en möjlighet för de lokala parterna att komma överens om att tillämpa samma löneavtal för samtliga tjänstemän vid företaget.

2. Decentraliserad lönebildning

En fortsatt decentralisering av förhandlingssystemet är helt nödvändig och de lokala parterna måste ges utrymme att komma överens om villkor som är anpassade till verksamhetens situation.

Nu gällande kollektivavtal innehåller betydande lokal och individuell dispositivitet. Det finns utrymme för att komma överens om att justerad löner både nedåt och uppåt.

Det är emellertid inte alltid enkelt för de lokala parterna att konstruera överenskommelser. För att undvika misstag fordras en mycket ingående kunskap om avtalen och hur de olika bestämmelserna förhåller sig till varandra. Därför kräver vi utökad och enklare dispositivitet.

3. Förändring i löneprinciperna

Löneprinciperna i Teknikavtalet IF Metall och Teknikavtalet Unionen/Sveriges Ingenjörer ska ändras på det sättet att sista stycket i § 2 avseende arbete med löneanalys, stryks. I praktisk tillämpning används bestämmelsen från den fackliga sidan i helt andra syften än vad parterna avsåg när de tillkom. IF Metall har varit helt inriktade på frågan om lönesättningen av oorganiserade medan Unionen fokuserat på frågan om Unionens medlemmars löner i förhållande till lönerna för civilingenjörer. Detta har lett till väsentlig olägenhet och i många fall påtagligt försenat lönerevisioner.

Teknikarbetsgivarna motsätter sig principiellt bestämmelser som inte används i avsedda syften och dessutom att i kollektivavtal reglera sådant som redan följer av tvingande lagstiftning. Därför kräver vi nu bestämmelser som inte har någon praktisk funktion och inte syftar till det som parterna avsåg utan är enbart en källa till irritation och onödig byråkrati, tas bort.

Det fackliga kraven på partsgemensamt arbete gällande systematiskt jämställdhetsarbete anser vi bör ha en bredare ansats och beröra lika möjligheter och likabehandling för alla, dvs. inte enbart omfatta likabehandling p.g.a. kön.

4. Behov av utökad tillgänglig arbetstid

Det är av stor vikt för företagen att det sker en utökning av tillgänglig arbetstid. Permissionsreglerna i avtalen framstår som uppenbart otidsenliga och obehövliga och det finns i Teknikavtalen andra regelverk för att ge möjlighet för medarbetarna att vara lediga med betalning.

 

Bakgrund

Det råder alltjämt stor osäkerhet i den internationella konjunkturen. Tillväxttakten i stora länder som Kina och Indien har minskat påtagligt och vi ser en svagare tillväxtbåde i Europa och USA. Detta påverkar starkt förutsättningarna för den exportberoende industrin. Därtill har globaliseringen medfört att våra företag idag ingår i globala värdekedjor där samma teknik och kompetens finns tillgänglig i stort sett överallt. Resultatet är att kostnaderna har blivit allt mer avgörande för konkurrenskraften.

Det är mot denna världsbild som vi i dag presenterar våra avtalsförslag till våra fackliga motparter.

Under den nu gällande avtalsperioden har arbetskraftskostnaderna i den svenska industrin ökat mer än i våra viktigaste konkurrentländer samtidigt som produktiviteten inte alls förbättrats. Vi vet att svensk industri tappat marknadsandelar, att antalet industrijobb i Sverige minskat och investeringar likaså.

Det är inte långsiktigt hållbart och går på tvärs emot intentionerna i Industriavtalet.

Från arbetsgivarhåll har vi traditionellt strävat efter fleråriga avtal men ser i dagsläget – med hänsyn dels till de osäkra utsikterna, dels till de höga krav som facken ställt – som mycket svårt att nå annat än ett kort avtal.

Vi är självfallet öppna för en diskussion om en längre avtalsperiod men enbart under förutsättning av att parterna kan enas om mycket låga kostnadsökningar som leder till en förstärkt internationell konkurrenskraft och förutsättningar för en högre sysselsättning. Det vore bra för Sverige och i parternas gemensamma intresse.