Inför nationell skolpeng

Publicerad 16 april 2014 Senast uppdaterad 11 november 2014

Ett sätt att lösa den svenska skolkrisen är att införa en nationell skolpeng. Med en sådan ökar likvärdigheten i utbildning över landet, skriver bland andra Teknikföretagens vd Åke Svensson på Di Debatt.

Den nationella skolpengen ökar likvärdigheten över landet. Det innebär inte att alla skolor och lärare ska arbeta på samma sätt, utan att de ekonomiska förutsättningarna inte kommer att skilja sig åt. Foto: Eva Lindblad

Grunden för Sveriges välfärd är företag och företagsamma människor. Varje dag fattar de tusentals beslut om att växa och anställa, exportera och importera, bygga ut eller kanske lägga ned sin verksamhet. Varje sådant beslut har en direkt effekt på sysselsättning, skatteintäkter och därmed de resurser som står samhället till buds.
 
För företagen är tillgången till kompetent arbetskraft central. 
 
Vi är oroade över skolans utveckling. Sedan mitten av 1990-talet har kunskapsresultaten sjunkit. Våra skolungdomars kunskaper i matematik, läsförståelse och naturvetenskap ligger nu under OECD-snittet. Samtidigt förbättras resultaten på många platser i världen. 
 
Det finns en rad förklaringar till försämringarna, till exempel den styvmoderliga behandlingen av lärarkåren, en rädsla för tydliga kunskapskrav och utvärdering, brister i ordningen på vissa skolor. Även den tidigare rådande skolideologin, där eleverna lämnades ensamma att söka kunskap utan strukturerad lärarledning, har varit direkt skadlig. 
 
Vi lever i en tid där föräldrarnas val av bostadsort spelar allt större roll för barnens skolprestation. I några kommuner är nästan alla elever behöriga till gymnasiet, i andra är var tredje obehörig. Över landet är det stora skillnader i kommunernas ambitioner, förmåga att styra och intresse för skolväsendet.
 
Under senare år har åtskilliga reformer av skolan genomförts. Men vi måste också våga diskutera mer principiella frågor som rör finansiering, styrning, ledning och organisation. 
 
Svensk skola bör finansieras genom en nationell skolpeng. Pengen ska inte vara lika för alla elever. Det finns olika behov i olika delar av landet. Skolpengen måste därför fördelas efter regionala behov.
 
Även bland eleverna finns olika förutsättningar. I områden med många nyanlända elever behövs hög lärartäthet för att alla ska kunna nå kunskapskraven. Det gäller också skolor från områden där många elever kommer från hem utan studietradition. Pengen måste därför även fördelas efter socioekonomiska faktorer som föräldrarnas utbildningsbakgrund och inkomst.  
 
Med en nationell skolpeng blir det möjligt för samhället att genomföra strategiskt viktiga prioriteringar. En sådan bör vara att reformera lönesättningen för lärare; högre relativt löneläge men också tydligare individuell lönesättning och lön efter prestation.
 
Den nationella skolpengen ökar också likvärdigheten över landet. Det innebär inte att alla skolor och lärare ska arbeta på samma sätt, utan att de ekonomiska förutsättningarna inte kommer att skilja sig åt. Med en nationell skolpeng förbättras dessutom förutsättningarna för konkurrens på lika villkor mellan fristående och kommunala skolor.
 
Skolors självstyre bör öka. Under senare år har det funnits en tydlig tendens från politiskt håll att mer i detalj vilja reglera inte bara vilka mål verksamheten i skolan ska ha utan också hur målen ska nås. Det hämmar nytänkande och innovation. 
 
Ansvarsfördelningen inom skolan bör renodlas. Statens uppgift ska vara att ställa upp mål, följa upp resultat och utöva kontroll. Lärare och rektorer ska leda och utveckla den pedagogiska verksamheten ute på skolorna, det vill säga hur målen som statsmakterna har satt upp ska nås. Lärare och rektorer ska slippa kommunerna som politiska ”överrockar”.
 
Forskning tyder på att länder som både har tydliga kunskapsmål och skolor med stor autonomi lyckas bättre i internationella kunskapsmätningar än andra. Vi vill bland annat att rektorerna ska få större möjligheter än idag att styra över rekrytering av lärare och annan personal. Därtill krävs att rekrytering, kompetensutveckling och lönesättning av rektorer ges högsta prioritet.
 
Ett förverkligande av förslagen om nationell skolpeng och ökat självstyre för skolorna medför också att frågan om vem som ska ha arbetsgivaransvar för de offentligt anställda lärarna väcks. Det är rimligt att ansvar för finansiering och uppgiften att leda och fördela arbetet hålls samman.
 
Den politiska debatten urartar inte sällan till en tävlan om vem som satsar mest nya pengar på skolan. Men Sverige satsar redan mer än de flesta andra länder på skolan. Om Sverige ska vara en kunskaps-, företagar- och välståndsnation också i framtiden måste fokus i skoldebatten skifta från resurser till resultat.
 
Per Hidesten, vd Industriarbetsgivarna
Peter Jeppsson, vd Transportgruppen
Karin Johansson, vd Svensk Handel
Annika Lundius, vice vd Svenskt Näringsliv
Jonas Milton, vd Almega
Ola Månsson, vd Sveriges Byggindustrier
Åke Svensson, vd Teknikföretagen