Stark krona hotar exportindustrin

Publicerad 25 april 2013 Senast uppdaterad 1 november 2014

När Riksbanken inte gör sitt jobb, kan regeringen inte vara passiv. Det behövs åtgärder som underlättar investeringar, innovationer och utbildning. Det skriver chefekonomerna för Teknikföretagen, Unionen och IF Metall i en gemensam debattartikel i Dagens Industri.

Industrin i Sverige är sedan ett antal månader tillbaka också hårt pressad av att kronan är högt värderad, en kronkurs som både sänker exportpriser och relativt sett ökar konkurrenskraften för producenter i andra länder. Foto: Eva Lindblad

Vi har inom den konkurrensutsatta industrin nyligen tecknat ett kollektivavtal för de närmaste tre åren med avsikt att kunna stärka konkurrenskraften för exportföretagen och samtidigt ge möjlighet till reallöneförbättringar för de anställda. Samtidigt har Sverige en omvärld där det finns faktorer som påverkar utvecklingen i en missgynnsam riktning. Inte minst den utdragna lågkonjunkturen med en svag efterfrågan från flera av våra viktigaste exportmarknader tynger industrins utveckling.

Industrin i Sverige är sedan ett antal månader tillbaka också hårt pressad av att kronan är högt värderad, en kronkurs som både sänker exportpriser och relativt sett ökar konkurrenskraften för producenter i andra länder. Jämfört med tidigare medför den starka kronan att det nu är väsentligt billigare att tillverka i andra länder än Sverige.

Med nuvarande förutsättningar, i synnerhet om läget bedöms bli långvarigt, är det fler och fler företag som kan tvingas flytta inköp utomlands och i värsta fall riskeras även den egna verksamhetens framtid i Sverige.  Mer än en miljon jobb i Sverige sysselsätts inom teknikindustri och företagsrelaterade tjänster.  Vi som värnar industrin i Sverige kan inte sitta passiva och se detta hända och uppmanar därför Riksbanken och regeringen agera kraftfullt innan det är för sent.

Konsekvenserna för ett exportberoende land om exportindustrin tvingas bort kan bli fatala.  Därför är det hittills visade ointresset och avsaknaden av åtgärder från Riksbanken och regeringen mycket oroande. Inflationstakten har varit runt noll de senaste fem månaderna och Riksbanken räknar inte heller med att inflationsmålet nås de närmaste åren. Att i detta läge sänka reporäntan borde ha varit en självklar åtgärd. Förutom att man skulle komma närmare att nå sitt eget inflationsmål skulle en sådan politik också kunna pressa ned kronkursen under smärtgränsen. Riksbanken måste sluta vrida sig hit och dit som i frågan om tillgångspriser och börja leverera i enlighet med det inflationsmål vi och andra förväntar oss.

När Riksbanken inte gör sitt jobb, kan regeringen inte vara passiv. När de penningpolitiska insatserna är otillräckliga måste finanspolitiken användas. Det är finansministerns ansvar att så sker och att rätt åtgärder aktiveras. Åtgärder som underlättar investeringar, innovationer, utbildning och annat som påverkar kompetensnivån positivt tar tid innan det får effekt. Så här är det ännu viktigare att åtgärder sätts i sjön.

Att regeringen har försummat detta under flera år är beklagligt och kan inte göras ogjort. Fortsatt passivitet duger inte. Det går inte att vänta på att ett uppsving i efterfrågan från omvärlden ska komma till svensk industris räddning. Vår slutsats och uppmaning är att det är dags att använda det åtgärdsutrymme som byggts upp under många år. Vi anser att Sverige ska ta ansvar för sin egen ekonomiska utveckling och vidta nödvändiga åtgärder för att stärka konkurrenskraften, både på kort och på lång sikt. Varken regeringen eller Riksbanken kan undandra sig sitt gemensamma ansvar att det blir möjligt.

Anders Rune, chefekonom Teknikföretagen
Gösta Karlsson tf chefsekonom, Unionen
Erica Sjölander, förbundsekonom, IF Metall