Vad lär vi av historien?

Publicerad 2015-05-19 av Per Fagrell

Det här läsåret – ja mitt liv är numera indelat i läsår, det är lättast så när jag själv pluggar, frun är lärare och barnen är i skolåldern – har jag varit inblandad i en rådgivande grupp till en utredning om utbildningsutbudet i högskolan. Jag skrev kort om det i ett annat blogginlägg. Tidigare universitetskanslern Lars Haikola har haft ett uppdrag att ”beskriva utvecklingen och sammansättningen av utbildningsutbudet i högskolan” de senaste 20 åren. Utredningen skulle egentligen hålla på till början av oktober, men fick ett tilläggsdirektiv som förkortade utredningstiden till sista juni. Därför har jag den senaste veckan läst förslag till texter till den slutliga redovisningen; utredarna skriver för allt vad tangentborden håller. Mötena med den rådgivande gruppen har varit mycket intressanta och lärorika, en samling mycket rutinerade ”högskolemänschor” som med stor erfarenhet och visdom har hjälpt utredningen med t.ex. förklaringar till olika historiska förändringar. Och så har jag varit med. Jag vet inte riktigt vad jag har kunnat bidra med mer än några nyfikna frågor, men det har varit ett fantastiskt tillfälle att lära mig mer om utvecklingen av universitet och högskolor i Sverige. Jag har alltid varit intresserad av historia och det senaste året har jag verkligen haft anledning att läsa mer, mycket mer, om utbildningshistoria. Inte bara i den här utredningen utan också i kursen om ingenjörsutbildningarnas utveckling som jag gick i vintras. Om någon är intresserad av svensk utbildningshistoria så kan jag rekommendera Berit Asklings bok ”Expansion, självständighet, konkurrens. Vart är den högre utbildningen på väg?” och Carl-Gustaf Andréns ”Visioner, vägval och verkligheter”.  I dessa finns mängder med referenser till ännu mer litteratur inom området. Framtiden är säkrad, man kan läsa om utbildningshistoria hur länge som helst!

Det är förstås intressant och lärorikt i sig att läsa om vad som hänt tidigare, men ska det ha någon riktig mening så handlar det om att lära sig något av historien för att kunna utveckla för framtiden. På ungefär det temat pratade jag i början på förra veckan på ett seminarium på Chalmers. Ämnet handlade som så ofta om framtidens kompetensförsörjning, men jag kunde inte låta bli att göra en liten tillbakablick. Både över hur yrkes- och utbildnings-strukturen i vår bransch har förändrats, men också hur ingenjörsutbildningarna i Sverige traditionellt sett har utvecklats, dvs. som en spegelbild och reaktion på hur svensk industri har utvecklats. Det omvända har mig veterligt aldrig hänt, dvs. att högskolan först har utvecklat en ny utbildning och sen har en ny industri utvecklats. Värt att påminnas om när man dagligen kämpar för att försöka få högskolor att lyssna mer på företagens behov.

Lyckligtvis ser det nu ut som om jag kan kombinera mitt historieintresse med min doktorering. Jag sitter just nu och formulerar mitt nästa delprojekt och jag hoppas att det kommer att få en tydlig historisk touch. Givetvis med syfte att lära något inför framtiden och hur svenska ingenjörs­utbildningar kan bli ännu bättre.

Ett musiktips som avslutning. Det sjungs vårsånger i varenda buske just nu, så varför inte lyssna på Glädjens Blomster med Örebro Kammarkör. Fina inspelningar av traditionella vårsånger.

Doktorandbloggen

Hej! Jag heter Per Fagrell och jobbar halvtid med kompetensförsörjningsfrågor på Teknikföretagen. Den andra halvan är jag industridoktorand på KTH där jag forskar om hur man utvecklar ingenjörsutbildningar. Den här bloggen handlar om min resa från doktorand till disputation