Om livets förgänglighet. Och jazz.

Publicerad 2015-01-30 av Per Fagrell

Idag är det min födelsedag. Inte längre något att fira egentligen, jag blir ju bara äldre och äldre och börjar komma till en punkt när jag inte längre vill bli påmind om det i några kollektiva glädjeyttringar (dvs. kalas) så som jag tidigare tyckte var trevligt. Dessutom fyller min dotter år två dagar före mig och har effektivt flyttat eventuellt fokus från min födelsedag till hennes. Lika bra så. Jag har några tidigare födelsedagar haft några minuter över och då funderat lite på livets förgänglighet och annat upplyftande. De sista åren har den möjligheten till eftertanke överskuggats av morgonens oundvikliga fokus på att få upp barnen, få på dem kläder, få i dem frukost och att få dem till deras dagliga institutionaliserade tillvaro. Och det omvända på kvällen. Men jag minns en födelsedag innan barnens tid när jag dröjde kvar vid frukostbordet och funderade lite över livet samtidigt som jag slöläste tidningen. Den anmärkningsvärda mordhistorien i Uppland med en pastor, hans mördade fru och en barnflicka i huvudrollerna nystades upp med detaljer om de inblandade personerna, givetvis avidentifierade. Jag hade vanligtvis inte stannat upp och läst detta, men tyckte att jag kunde ägna några minuter denna dag. Med stigande förvåning och intresse insåg jag att jag i ett tidigare liv hade känt flera av de inblandade personerna. Däribland den nu mördade hustrun. När jag kände henne var hon en liten tuff, men gullig 10-åring i den familj där jag sprang efter den drygt 10 år äldre systern. Livets förgänglighet fick en annan innebörd och jag blev faktiskt lite skakad. Jag brukar nu återkomma till denna händelse varje år på min födelsedag. Kanske mest för att jag inte har tid att fundera på något nytt om livets förgänglighet eller annat djupt.

På tal om djupheter är jag nu examinerad i ”kursen”, dvs. ”Teknikvetenskapens vetenskapsteori och idéhistoria”. Ett antal timmar i julhelgen gick åt till att läsa litteratur och skriva inlämningsuppgifter i kursen. För ett par veckor sen hade vi slutseminarium och nu har jag alltså fått besked att jag är godkänd. Sju och en halv poäng in i systemet, tack så mycket. Nu fortsätter kursandet med att avsluta den Ålborgsbaserade kursen och jag har nu även påbörjat en statistikkurs som har ett intensivt schema fram till påsk.

Nu ska jag däremot förbereda mig inför vårt fredagsseminarium med mina doktorandkollegor här på KTH. I dagens förberedelser ingår det för mig viktiga uppdraget att inhandla semlor. Och jag måste passa på att ge ett musiktips, det tror jag förresten blir årets nyhet i denna blogg. När jag lagade middag igår satte jag på en skiva som jag inte lyssnat på på flera år, men som ju är fantastiskt bra. Keith Jarret – The Köln Concert. Rekommenderas oavsett sinnesstämning.

Doktorandbloggen

Hej! Jag heter Per Fagrell och jobbar halvtid med kompetensförsörjningsfrågor på Teknikföretagen. Den andra halvan är jag industridoktorand på KTH där jag forskar om hur man utvecklar ingenjörsutbildningar. Den här bloggen handlar om min resa från doktorand till disputation