Seminariediskussioner och Stål-Långben

Publicerad 2014-03-28 av Per Fagrell

En av de verkliga höjdpunkterna med min doktorandutbildning så här långt är de seminarier vi har tillsammans i vår lilla forskningsgrupp. Vi träffas varannan vecka och avrapporterar den senaste tidens segrar och förluster på forskarutbildningens slagfält. Men framförallt diskuterar vi en gemensam text som vi har läst i förväg.

För mig som har en ingenjörsbakgrund är detta i princip något helt nytt. Och spännande. Både för att vi läser intressanta och bra texter som jag aldrig har varit i närheten av tidigare, men också för att diskussionsformen är ny för mig. Forskningsområdet som vi tillhör är ju gudbevars inom det samhällsvetenskapliga området.

I forskningsgruppen är vi nu för övrigt fem doktorander och en forskare/handledare. Ofta är även en person som är affilierad till KTH med på seminarierna. ”Affilierad till KTH” kan kräva en kort förklaring. En affilierad person har en formaliserad koppling till lärosätet, men ingen anställning. Det betyder att personens ordinarie arbetsgivare tycker att det är en bra idé att han/hon spenderar en del av sin tid på KTH, och KTH tycker omvänt att det är en bra idé att personen är en viss del av sin tid på KTH. Exempelvis för att stärka ett visst forskningsområde eller en viss utbildning. Och så skriver man ett avtal om detta och alla är nöjda och glada. Lite förenklat.

Denna vecka har vi läst delar av Fredrik Melanders doktorsavhandling ”Lokal forskningspolitik”. I en väldigt djupgående avhandling har han studerat Lunds universitet och förändringar i dess styrning och organisation mellan 1980 och 2005. Vi har på ett tidigare seminarium diskuterat avhandlingens analys och slutsats och då kommit fram till att hela arbetet är så intressant att vi måste läsa fler delar avhandlingen och fortsätta diskussionen. Så nu borrade vi ner oss i avhandlingens syfte, frågeställningar, metod och avgränsningar.

Men mitt i diskussioner om författarens ontologi och epistemologi, fördelar och nackdelar med den valda metoden och varför han ensidigt diskuterar forskning och inte utbildning, blev jag tvungen att lämna KTH. Det ”civila” livet pockade på uppmärksamhet och starttiden för dotterns simskola närmade sig med stormsteg. Det måste vara samma känsla som när Stål-Långben tappar sin kraft och flygförmåga mitt i ett viktigt uppdrag. Eller är det kanske när man övergår till rollen som pappa som man blir Stål-Långben?

Doktorandbloggen

Hej! Jag heter Per Fagrell och jobbar halvtid med kompetensförsörjningsfrågor på Teknikföretagen. Den andra halvan är jag industridoktorand på KTH där jag forskar om hur man utvecklar ingenjörsutbildningar. Den här bloggen handlar om min resa från doktorand till disputation