Oskuldens tid är förbi

Publicerad 2014-09-23 av Per Fagrell

Så har jag då begått officiell premiär i den akademiska världen. Förra veckan presenterade jag preliminära resultat från den studie som jag hållit på med sen i januari. Arenan var University of Birmingham och tillfället var SEFI-konferensen som arrangerades där. SEFI är den europeiska organisationen för ingenjörsutbildningar där  universitet och högskolor som har intresse i ingenjörsutbildningar är medlemmar. SEFI står för Société Eurpéenne pour la Formation des Ingénieurs om någon undrar.

Konferensen var bra och väl värd en resa till Birmingham även om varken flygtider (start hemifrån 04.30 i tisdags och hemkomst 01.30 natten till fredag) eller det lilla vi såg av staden lockar till återbesök. Vädret var dock överraskande bra och begreppet brittsommar passade verkligen bra. Jag och min handledare Lars hann med en riktigt genuin brittisk fotbollsmatch mellan Birmingham City och Sheffield Wednesday. Många långbollar blev det…

Min presentation på konferensen gick också bra, tycker jag själv. Den lilla salen var fullsatt, jag höll tiden, tekniken fungerade, jag lyckades hålla mig till manus och sist men inte minst, jag fick bra och relevanta frågor efteråt som tydde på att man förstått ungefär vad jag sa och frågorna kan dessutom kanske bidra i mitt fortsatta arbete. För nu är det dags att borra ner huvudet igen och arbeta vidare med det här projektet. Jag och min kollega Malin måste göra några till intervjuer och sen ska alla intervjuer analyseras. Säkert ett digert arbete, men det är bara att börja.

En reflektion från Birmingham är om presentationsteknik. Man hinner se många varianter på en tredagars-konferens. Självklart finns estradörerna som mår som allra bäst när de får stå på scenen och som alltid gör en bra prestation rent presentationsmässigt. Men inte så sällan sviktar själva innehållet i dessa presentationer, det läggs helt enkelt lite för mycket fokus på retoriska knep och på den egna personen. En vanlig start på en sådan presentation är att den vältalige presentatören frågar seminarieledaren hur många minuter han har på sig och då alltid kommenterar svaret, oavsett hur många minuter det är, med att säga ”Ojdå så lite, då får jag försöka hålla mig kort nu.” På den andra änden av skalan finns de som uppenbart inte trivs i sin roll som talare. Tack och lov är dessa personer åtminstone oftast väl förberedda, men det brukar inte bli så livfyllda presentationer. På SEFI-konferensen kan den kategorin få representeras av den tyska damen som satt (alla andra stod) längst fram och läste innantill från sitt manus som i princip var identiskt med vad som stod på bilderna som visades på storskärmen.

Trots allt så handlar det mesta om kommunikation och bland det viktigaste då är att man förstår vem som är mottagare av den information som man vill förmedla. I mitt jobb utanför akademin har alla kurser inom området kommunikation som jag gått de senaste 15 åren handlat om att förenkla budskap, skriva kortare, använda meningsuppbyggnad med aktiva verb (Vi har gjort en undersökning…) etc. Jag ska för övrigt gå några sådana interna kurser på Teknikföretagen nu under hösten. Samtidigt ska jag nu börja en kurs på KTH i ”Academic Writing”. Det ska bli spännande att se om det är samma skrivknep som används. Hittills har jag läst en hel del vetenskapliga artiklar som antyder motsatsen, dvs. längre texter och gärna i indirekt form (En undersökning har gjorts…). Men återigen, det handlar om att förstå vem som är mottagare till kommunikationen. Jag anar dock att det kan bli lite schizofrent för mig att gå båda typerna av kurser samtidigt.

Doktorandbloggen

Hej! Jag heter Per Fagrell och jobbar halvtid med kompetensförsörjningsfrågor på Teknikföretagen. Den andra halvan är jag industridoktorand på KTH där jag forskar om hur man utvecklar ingenjörsutbildningar. Den här bloggen handlar om min resa från doktorand till disputation