Miljökvalitetsnormer
Regler om miljökvalitetsnormer (MKN) utgår från ett antal EG-direktiv som föreskriver att miljökvaliteten ska uppgå till en lägsta angiven nivå. I Sverige regleras miljökvalitetsnormerna genom juridiskt bindande regler i miljöbalken. Det finns i dag normer för utomhusluft, vattenförekomster, fisk- och musselvatten samt omgivningsbuller.
Avsikten med dem är att förebygga eller åtgärda miljöproblem, uppnå miljökvalitetsmålen och att genomföra EG-direktiv. Ett syfte är vidare att regler för att komma till rätta med miljöpåverkan från diffusa utsläppskällor som till exempel trafik och jordbruk.
De underliggande direktiven är sk minimidirektiv vilket innebär att Sverige kan skärpa kraven.
MKN berör många aktörer bland annat verksamhetsutövare av industriell verksamhet. Normerna innebär att det sätts upp gränsvärden som inte får överskridas. Miljökvalitetsnormer kan införas för hela landet eller för ett geografiskt område, till exempel ett län eller en kommun.
Utgångspunkten är vilka halter som människan eller naturen tål.
Miljökvalitetsnormer kan få kännbara konsekvenser för industrier i samband med att tillstånd omprövas. Krav kan komma att skärpas för industriella utsläpp på grund av att det finns t ex kvalitetsnormer för luft som redan är överskridna och därmed kommer varje bidrag från industrin att ifrågasättas. Det kollektiva ansvaret som ligger på alla att bidra kan komma att på ett oproportionerligt sätt att läggas i större utsträckning på en industri bara för att det är enklare att ställa krav på en enskild verksamhet som tillståndsprövas.
Om denna situation skulle uppkomma kan det ifrågasättas med utgångspunkt från att åtgärdsprogram skall finnas där det framgår hur kraven på förbättringar fördelas mellan olika typer av källor och åtgärder, hur stora förbättringar varje åtgärd innebär och hur åtgärderna är avsedda att finansieras.
Kontaktperson: Henrik Willers
Normerna omfattar följande ämnen. Observera att vissa ämnen ännu inte inkluderas.
| Miljökvalitetsnorm |
Ska senast vara uppfylld |
| Kvävedioxid |
* |
| Kväveoxider |
* |
| Svaveldioxid |
* |
| Bly |
* |
| Partiklar (PM10) |
* |
| Partiklar (PM2,5) |
1 januari 2010** resp. 1 januari 2015** |
| Bensen |
* |
| Kolmonoxid |
* |
| Ozon |
31 december 2009 resp. 31 december 2019** |
| Arsenik |
31 december 2012** |
| Kadmium |
31 december 2012** |
| Nickel |
31 december 2012** |
| Bens(a)pyren |
31 december 2012** |
* Får inte överskridas.
** Ska eftersträvas.
Normerna gäller i hela landet och kommunerna ansvarar för att de efterlevs.
Om en miljökvalitetsnorm överskrids eller riskerar att överskridas, kan ett åtgärdsprogram behöva upprättas. Idag är det framför allt storstadsregionerna som har upprättat åtgärdsprogram.
Reglerna inom vattenvårdsområdet har sin grund i att EU för första gången tagit fram ett direktiv som tar ett samlat grepp på vattenfrågorna, till skillnad från tidigare direktiv, som var för sig har behandlat enskilda vattenfrågor inom den europeiska gemenskapen.
Syftet är att Europas invånare måste vårda sina vattenresurser bättre om inte framtida generationer ska få sänkt levnadsstandard. Vidare syftar direktivet till att vi måste försäkra oss om fortsatt god tillgång på bra vatten.
Arbetet ska ske med utgångspunkt i vattnens naturliga gränser, avrinningsområdena. Syftet är att alla vatten ska vara av "god status" senast år 2015, och att inget vatten får försämras under tiden. Om de inte uppnår god status, behövs åtgärder.
Det finns fem Vattenmyndigheter i Sverige som ansvarar för att ca 22 000 st sk Vattenförekomster klassificeras. Om miljökvalitetsnormen riskerar att inte uppnås skall dessa förses med åtgärdsprogram. Angivna åtgärder ska leda till att Vattenförekomsten skall uppnå miljökvalitetsnormen till år 2015.
Företag som ligger vid vattenskyddsområde där miljökvalitetsnormer inte uppfylls kommer att beröras av åtgärdsplaner i den mån de bidrar med utsläpp. Ansvaret för att miljökvalitetsnormer uppfylls ligger på Kommuner och Länsstyrelser.
Det övergripande ansvaret i Sverige för att arbetet genomförs ligger på den nybildade myndigheten Havs- och miljömyndigheten.
Buller förekommer från flertalet industriella verksamheter. Bullerstörningar mot omgivningen kan komma från tillverkningsprocesser, fläktar, transporter och materialhantering etc.
Naturvårdsverket håller på och tar fram nya riktlinjer för buller från industriell verksamhet. Det kan konstateras att det kan vara mycket svårt att inte bullra mer som ”accepteras” enligt dessa nya riktlinjer. Teknikföretagen har med anledning av detta genomfört ett flertal uppvaktningar för att förmå Naturvårdsverket att inte sätta upp orealistiska riktvärden. Som exempel på förslag till riktvärde för buller kan anges att bullret vid närliggande permanenta bostadsfastighet mellan 22.00 - 07.00 inte får överskrida 40 L Aeq.
Under 2011 kommer Naturvårdsverket att återuppta arbetet med att förnya de allmänna råden om externt industribuller.
En mycket viktig aspekt som framförs av Naturvårdsverket är att kommunerna i sitt planarbete med stöd av plan- och bygglagen kan lägga ut skyddsområden runt industriverksamheter (miljöfarliga verksamheter i miljöbalkens mening) och därmed säkerställa ett betryggande avstånd mellan störningskällan och omgivande miljöer. Tyvärr är det i många fall redan för sent genom att det redan finns bostäder inom område som skulle ha avsatts som skyddsområde. Det är angeläget att industrier bevakar planfrågor med syfte att påtala behov av skyddszon vid detaljplanearbete.
