Det lokala inflytandet över lönebildningen måste öka
2009-11-05
– LO visar med sina senaste krav inför avtalsrörelsen att man inte anser att industrin ska vara lönenormerande. LOs inställning är ett systemskifte i förhållande till vad som gällt under hela 1900-talet.
Detta säger Teknikföretagens chefekonom Anders Rune i en kommentar till rapporten ”Lönebildning i djup lågkonjunktur – ökat lokalt inflytande krävs”.
- När industriavtalet inte respekteras utanför industrin slutar modellen att fungera. Vi kan bara beklaga att så sker och att det sker i ett läge där så mycket mer än fackets makt över lönebildningen står på spel, säger Anders Rune vidare.
Första prioritet i avtalsrörelsen måste vara att underlätta för industrin och dess anställda att ta sig ur den djupa lågkonjunkturen. Dessutom måste förutsättningar skapas så att industrin kan satsa i Sverige när efterfrågan kommer tillbaka.
Behovet av flexibilitet har tydliggjorts under lågkonjunkturen. Genom exempelvis krisöverenskommelser har företagen kunnat behålla ett betydande antal medarbetare trots den kraftigt minskade efterfrågan. Lönebildningen måste givetvis även framöver medverka till att personalminskningar aktivt kan begränsas. Dessutom måste lönebildningen ta hänsyn till att förutsättningarna mellan enskilda företag och delbranscher varierar.
– Hur sysselsättning och tillväxt utvecklas kan i stor utsträckning påverkas av arbetsmarknadens parter. Moderniserade kollektivavtal och ett ökat lokalt inflytande över lönebildningen är rätt modell, säger Anders Rune.
Det paradigmskifte LO nu vill genomföra, där lönebildningen styrs av hemmabranscherna, är ett hot mot såväl den internationellt konkurrensutsatta industrins konkurrenskraft som mot svensk ekonomi och inflationsmålet. I ett kortare perspektiv blir effekten av de fackliga kraven att fler inom industrin blir arbetslösa. På längre sikt är konsekvensen att Sverige blir fattigare.
Kontaktperson: Anders Rune
